Gillar att Politikerbloggen ger oss en inblick i hur moderaternas ledning nu arbetar för att återvinna den makt över medlemmars och sympatisörers tankar, som genomdrivandet av FRA-lagen rubbat. De öppet kritiska anser partiledningen vara omedvetna om att de skadar partiet, medan vi andra kan se att kritikernas bevekelsegrunder är de rakt motsatta. För att lyckas med uppgiften att lägga det som hänt tillrätta, behövs ett nytt begrepp och Per Schlingmann har ett till hands, som tidigare varit gångbart i USA och England d v s "anti-terrorlag”. Men, den sortens agerande berättar bara om ledningens oförmåga att se saken ur andra synvinklar och förstå vad som i längden ökar möjligheterna att få folkets stöd för att behålla makten. Intressant.
Jag har tidigare skrivit om att ingen kan beskylla t ex MinaModerataKarameller för att vilja skada det parti, som hon valt att ställa upp för. Tvärtom, man kan tydligt se att hon vill använda sin kunskap om hur internet fungerar, för att rent praktiskt förmå partiledningen att inse att de är helt fel ute genom val av massavlyssningen som metod för en effektiv underrättelseverksamhet. Idag skriver MinaModerataKarameller att FRA-lagen inte är en partiskiljande fråga, då den samlar motståndare från höger till vänster. Men, det är helt klart varför moderaternas egen spin doctor vill göra den till en höger-vänsterfråga. Då blir det lättare att påverka dem, som inte haft tid och ork att sätta sig in i saken – de som i sådana sammanhang brukar benämnas ”nyttiga idioter”. Med en sådan strategi befinner sig moderaterna nu på ett för demokratin sluttande plan.
Varje demokratisk organisation bär inom sig fröet till sin egen undergång, när ledare inte klarar att hantera den kritik, som kommer från de engagerade ur de egna leden. Något som leder till att allt fler drabbas av uppgivenhet och vänder politikerna ryggen. Eller att man byter sida med allt vad det innebär. Det är väl ingen större fara när det gäller partier, men vad händer när allt flera medborgare inte längre tror att riksdagens ledamöter bryr sig om att värna demokratin och folkets integritet. Det är i den praktiska tillämpningen av demokratin, som vi kan se regeringens och riksdagens ambitioner därvid lag. Något som Per Svensson satte ord på i sin artikel i Expressen, vilket jag skrev om igår.
Andra som reagerar på uppgiften om Per Schlingmanns ”räddningsaktion” är t ex Folkpartiet i Nacka, Tankar från rooten och Kvällspostens Peter J Olsson. När jag sedan tog del av Johan Ingerös videosnutt om vad politiker kan kosta på sig när de företräder oss i EU-parlamentet, undrar jag inte på att politiker ogillar journalister och bloggare, som granskar deras förehavanden. Detta trots att de borde vara medvetna om att det är den granskningen, som ska hjälpa dem att motstå de frestelser, som följer med den makt, som vi anförtrott i deras händer.
