I krisens spår

I dagens SvD Näringsliv (pappersupplagen) summeras bolånenotan för de åtta norska kommuner, som fått betala ett högt pris när deras ledande politiker intecknade kommande vinster i sin kraftproduktion och spekulerade bort pengarna genom investeringar i amerikanska bolåneobligationer. Totalt uppgår förlusten idag till - 932 miljoner, varav Narvik står för drygt 140 miljoner. I december 2007 var Narvik tvungen att låna för att kunna betala ut den månadens löner till sina anställda. I artikeln berättas om hur det som skrevs i New York Times ledde till att enskilda läsare "over there" skrev brev till de drabbade kommuner och uppmanade dem att stämma Citigroup, en av aktörerna bakom denna nya finansiella produkt, som omöjliggjorde för bank- och finansinspektioner att hålla koll på omfattningen av utlåningen. Röster höjs nu med krav på att kommunallagen ändras så att det blir möjligt att avsätta kommunstyrelsens ordförande även mitt i en valperiod, eftersom folket hölls ovetande om spekulationerna tills de inte gick att dölja längre. Intressant.

Nu går diskussionens vågor höga kring det faktum att bolånekrisen bara är toppen på en situation, där allt fler lånat allt mer för konsumtion. Artikeln Kreditkrisen är en smittohärd ger en bra bild av sakernas tillstånd och jag undrar - Hur ser det ut här i Sverige? Vi som klarar oss utan platt-TV och all annan lyx är kanske, när allt kommer omkring, avundsvärda?! Hörde förresten idéproducenternas senaste sanning; att fattiga människor är lyckligare än rika, men undrar vem som tjänar på att vi tror att det är så? Fattigdom kan bäras med jämnmod, om den delas lika, blir mitt motargument.

Syns man inte - finns man inte?

Tidningen Sthlm City startade idag en ny serie Jag shoppar – därför finns jag och inleder med att ställa frågor: - Vilka är krafterna bakom konsumtionshysterin? - Vilka är vinnarna och förlorarna? Och berättar därefter att vi sedan 1995 ökat vår konsumtion med 27 procent. Varför? För att vi har råd eller för att shopping fyller ett existentiellt tomrum, som framtidsforskaren Henrik Mattsson hävdar eller för att shopping hjälper oss att bygga upp bilden av oss själva i våra egna och andras ögon d v s vårt varumärke, som Ulrika Holmberg, Centrum för konsumtionsvetenskap vid Göteborgs Universitet, förefaller vara inne på?

Samma dag skriver SvD om trender i tiden under rubriken Avund föder köphunger och refererar till den forskning som Mats Alvesson, doktor i psykologi och professor i företagsekonomi vid Lunds universitet, bedrivit och som han bland annat skrivit om i boken Tomhetens triumf (Atlas 2006). Den artikeln har fångat andra bloggares uppmärksamhet.

För min egen del tror jag inte på en för alla given förklaring utan, som i allt annat, är det en mera sammansatt problembild, som tar sig detta uttryck. Jag minns när jag för ett antal år sedan möttes av uttrycket ”Syns du inte, finns du inte” på ett kompendium, som skulle motivera mig och andra att satsa en hel del pengar i en PR-kampanj för vår sak. Mig kunde man inte övertyga eftersom jag visste att jag fanns, även om jag inte var synlig i olika media. Då sågs jag som en bakåtsträvare, men än i dag tror jag att berättelser ur det levande livet är mera verkningsfull än alla kampanjer i världen. Därför blir jag glad av att veta att det finns företagsamma människor som gjort Storytelling till en god affärsidé.