När tillit brister blir vi alla fattigare.

Calandrella twittrade positivt om ett debattinlägg av en vettig centerpartist i SvD:s Brännpunkt, vilket väckte mitt intresse. Det handlade om Sveriges och EU:s sätt att förhålla sig till det som bland annat händer i Libyen. Jag borde känna glädje över det, som Kerstin Lundgren ( C) skriver, men kommer på mig med att jag har svårt att ta in hennes ord som något sprunget ur ett medkännande hjärta. Inser att det är allianspolitikernas dubbelspel kring FRA-lagstiftningen och den möjlighet till övervakning och kontroll av svenska folket som såväl FRA:s verksamhet (kommenterad bl a av Mark Klamberg) som dribblandet med implementeringen av datalagringen, som gör att jag mera tror att artikeln mera ska ses som ett resultat av en kallt kalkylerande hjärna. Det faktum att Sverige både nu och då hjälpt Libyen med utbildning och utrustning för övervakning och kontroll av den egna befolkningen, ligger henne dessutom i fatet. Känner ett stygn av något som kan liknas vid sorg: – När tillit brister blir vi alla fattigare.

Avrundar med länkar till DN:s artiklar om internet – hot eller räddning; och samtal med en forskare i it-rätt. Ska kolla in om där finns något framåtsyftande för oss som ser oss som nätmedborgare. Måste medge att begreppet it-rätt var något nytt för mig. Det blir nog den första nöten att försöka knäcka – varför en speciell it-rätt? Klarar jag inte det får jag ta med mig en fråga om den saken till Digidel 2013 den 5 april.

Intressant.