tisdag 1 mars 2011

Vem vinner och vem förlorar – i längden?

En stor nyhet idag är att en person, som ingått i ett nätverk bestående av filmnördar, fångats in och riskerar att dömas till fängelse. Vad jag förstått har personerna i nätverket Scenen satt en ära i att vara tidigt ute och delat filer med varandra samt orerat om nya filmer. Läs mer hos GP, SVT, P3 Nyheter, DN och IDG, Till grund för tillslaget ligger en anmälan från Antipiratbyrån, som naturligtvis gottar sig och utgår från att nedladdningen kommer att minska.


Men, vad de inte tagit med i beräkningen, det är att denna grupp av mycket intresserade filmkonsumenter nu fråntas möjligheten att delge sin omgivning sin syn på det kommande filmutbudet. Det ska bli intressant se om inte detta ger några negativa effekter. I kampen om människors tid kan jag tänka mig att Scenen fungerat som entusiastiska ambassadörer för filmbranschen. Man har helt enkelt puffat för vilka filmer som varit värda ett biobesök. Men bolagen bakom Antipiratbyrån verkar vara mer intresserade av att föda och göda advokater, som livnär sig på att jaga fildelare, än att ta tillvara entusiasters medverkan i marknadsföringen. Men det visar bara hur lätt det är att stirra sig blind genom att bara titta åt det håll som passar ihop med den inbillning som man lever med. Hur länge håller det?


Därifrån till ett annat kärt barn här på bloggen. Det gäller sjuksköterskors löner och arbetsvillkor. Häromdagen skrev SvD Personal lämnar Danderyd, vilket visar att kompetenta kvinnor med ett mycket varmt och för neonatalvården klappande hjärta har fått nog. Vad neonatalvård är framgår av information på sjukhusets hemsida. En övergång till ett lönesystem, där en låg grundlön i kombination med ett poängsystem, som chefer velat ändra i för att få budgeten att gå ihop, blev droppen som fick bägaren att rinna över. Vad som inte kommer fram i artikeln är bristen på kompetens i ledarskapet, vilket verkar genomsyra många arbetsplatser inom den offentliga vården. Det är tyvärr inte de skickligaste i yrket som befordrats till chefer – om man säger så. Men ofta hinner även de dra vidare innan sanningens minut kommer ifatt dem.


Vid den förra löneförhandlingen valde Vårdförbundet och arbetsgivaren SKL att prioritera mellancheferna, vilket naturligtvis ledde till att arbetsgivaren fick lydiga redskap i sin hand för att pressa de anställda på ”verkstadsgolvet” till det yttersta. Något som jag inte kan tänka mig att Vårdförbundet avsåg, när man godtog den saken. Ibland undrar jag om det är så bra att chefer tillhör samma fackförbund, som de underställda medarbetarna. Vad jag kan se har inga dåliga meddelanden tillåtits att stiga uppåt i hierarkin. Eftersom jag följt de anställdas kamp för att kunna förena arbetsliv med familjeliv på rätt nära håll, känner jag stolthet över att en del av dessa kvinnor nu gjort slag i saken. Uppror behövs för att föra utvecklingen framåt och utan några andra jämförelser med upproren i arabvärlden – nog är det skönt se att även kvinnor här hemma kan sätta kraft bakom orden. När de närmsta cheferna tror att det räcker med prat och åter prat, då återstår bara att gå vidare till annat i livet.


Om ansvarige läkare Björn Westrup vore intresserad av att få veta hur det står till inom hans organisation, borde han bjuda in de sjuksköterskor som slutat till avgångssamtal och ta deras ord på allvar samt våga pröva sin egen kompetens när det gäller konststycket att föra den information han får uppåt i organisationen så att rätt prioriteringar kan göras. Utan kompetent personal, som möter barn och föräldrar i deras utsatta lägen, tvingas man stänga avdelningar. Men det betyder inte att behovet av neonatalvård försvinner. Märkligt om inte Filippa Reinfeldt (M), Birgitta Rydberg (FP) och och Dag Larsson (S) bryr sig mer om det som pågår. Det här borde få större uppmärksamhet i media än vad som visat sig hittills.


Avrundar med en länk till Opassande, som visar hur detta med datalagring fungerar där det redan införts, och Anna Troberg, som visar att hon är uthålligare än de flesta, samt Mark Klamberg, som skrivit om den brittiska motsvarigheten till FRA. Med allt detta eldar jag under min vrede över sakernas tillstånd.

Intressant.

1 kommentar:

Thomas Tvivlaren sa...

Gött mos Gun!

Jag upplever att facken på generell nivå sitter i knät sina opponenter istället för sina medlemmar. Samförståndspolitiken i Saltsjöbadsavtalets anda är givetvis bra (bäst?) när den fungerar men det är fullkomligt uppenbart att den andan begravts för länge sedan... Och det är inte fotfolket som anlitat Fonus!