Idag rasar ett inbördeskrig i Libyen, som inte verkar mötas av samma mediala intresse som folkets uppror i Tunisien och Egypten. Det sägs råda dödläge och Senaste nytt om läget i SvD dateras 3/3. DN skriver om att gårdagen präglades av de hårdaste striderna sedan upproret startade. Sveriges generalkonsul lämnade landet redan den 24 februari och Carl Bildt intar en mycket försiktig hållning. Kan just undra vilket samspel som skett i fördolda mellan intressenter här hemma och i Libyen? De minnesgoda vet att svenska statliga företag varit i farten tidigare. Mikael Nilsson skriver på Fb att han skäms över att hela västvärlden lämnat libyerna i sticket.
För drygt ett år sedan skrev han och jag ett debattinlägg i Aftonbladet efter det att SVT:s Rapport berättat om det statliga företaget Rymdbolagets ansträngningar att sälja övervakningsutrustning till Libyen. I de rapporter som vi nås av upprepar Khadaffi att det handlar om att bekämpa Al Qaida och stoppa flyktingströmmar till Europa. Det senare var ju motivet för Rymdbolagets försäljning av teknisk övervakningsutrustning. Som vi kunnat lägga märke gör Carl Bildt det lätt för sig och lutar sig mot uttalandet som EU:s Catherine Ashton meddelade den 23 februari (pdf). Sedan återstår att se på vilket sätt EU:s ledare avser att sätta kraft bakom orden.
Genom EU har vi – på gott och ont – fått ytterligare en nivå för maktutövning, där politiska ledare inte drar sig för att driva igenom direktiv, som de sedan kan pressa igenom i Sveriges riksdag. Detta trots att man under vägs pratat sig varma för att beslut ska tas på lägsta möjliga nivå. Det är katolska kyrkans subsidiaritetsprincip som stått modell. När man betänker att den modellen leds av ett överhuvud, som varken kardinaler, präster eller katoliker enskilt eller i grupp, kan ifrågasätta, inser man svårigheterna för folkligt inflytande för tiden mellan valdagarna. Makt given av folket till Sveriges Riksdag och EU:s parlament, tycks innebära att vi medborgare frånhänder oss inflytande över politiken fram till 2014 till en rätt begränsad grupp politiska ledare.
Även om det finns enskilda riksdagsledamöter som t ex Karl Sigfrid, som offentligt talar klarspråk om vad som väntar, räcker det inte för att de ska uppfylla mina förväntningar på det demokratiska styrelseskicket. EU monterar ner yttrandefriheten och yttrandefrihetskommittén är på väg mot att montera ner den Yttrandefrihetsgrundlag (YGL) och Tryckfrihetsförordning (TF) som gäller idag. Mot detta måste vi rida spärr. Både journalister i etablerade medier och samhällsintresserade debattörer, som dristar sig till att ta ton genom olika sociala medier.
Men, den senare förhoppningen är måhända att hoppas för mycket. Vi verkar här ha göra med en yrkesgrupp, som ser ut att skylla jornalistyrkets utmaningar på internet och dem, som gillar förekomsten av sociala medier. Här uppvisar man samma reaktioner på den tekniska utvecklingen som olika yrkesgrupper visat genom historien. Ludditerna får stå som symbol för dem alla, även om deras uppror mot tekniken är av gammalt datum. Men, det är nog bara metoderna som skiftar. Intressant att just Nicklas Lundblad kan vara en länk mellan det gamla och det nya genom att uppmärksamma oss på risken att förväxla teknik med institution. Men, boklådorna är en sak och nyhetsförmedling något helt annat. Jag är så naiv att jag tror att den som bestämmer sig för att bejaka den tekniska utvecklingen och använda den som en hävstång i en utveckling mot ett nytt sätt att jobba och att sälja in sina tjänster i en tid då tidigare modeller fallerar, den blir vinnare på sikt.
Håkan Lindgren, Expressen/Kultur skriver snärtigt om Myten om den digitala demokratin. Med sin metafor om den luggslitna kaninen i trollkarlens hatt försöker han med tricket att förvända synen på oss som upptäckt informations- och kommunikationsteknikens fördelar. Samtidigt eldar han under egna och andras fördomar om oss i sociala medier, som känner glädje över teknikens möjligheter. Men det är verkligen spännande att jag fortfarande lär mig något nytt varje dag. Av kommentarer på tidigare gjorda inlägg drar jag slutsatsen att den debatten blir allt hetare ju närmare Yttrandefrihetskommittén kommer ett avgörande.
Googlade och fann ett intressant meningsutbyte i Dagens Juridik där JO Hans-Gunnar Axberger får frågor med anledning av JO:s remissvar på kommitténs betänkande inför det fortsatta arbetet. Medievärlden har en mera utförlig presentation av JO:s synpunkter. Därav drar jag slutsatsen att det gäller att vara uppmärksam på det fortsatta arbetet i Yttrandefrihetskommittén. Ett tack till Karl Sigfrid (M) som klämtade i klockan, men också gav mig och andra möjlighet att ta del av en kommentar på sin blogg, som förklarar varför redaktionerna inte ser de möjligheter som ligger i att själva hantera d v s moderera kommentarer. Vid sidan att det är ett skamligt sätt att sköta kundservicen, missar man möjligheten att medverka i folkbildningen kring yttrande- och tryckfrihetens gränser. Utan stränder inget hav, som Gunnar Ekelöf uttryckte det.
Annars noterar jag uppgörelsen mellan Moderaterna och Miljöpartiet när det gäller att lösa vissa frågor med fokus på papperslösa. Såg att SvD:s ledarsida hade sina dubier om det kloka i detta, medan man på nyhetsplats såg det smarta i att distansera Miljöpartiet från sina tidigare samarbetspartners. Jag anar att Fredrik Reinfeldt är smartare än så, om man ser vad som sker i EU:s andra länder, där en assimilering av främlingsfientligt tankegods är mer regel än undantag. Och något säger mig att Miljöpartiet valt att vara pragmatisk när det gäller att finna lösningar på flyktingbarnen och deras föräldrars situation. Sedan återstår det att se vilka följdverkningar detta har på migrationspolitiken i stort.
Ser att Moderaterna tappar sympatier i Expressen/Demoskops senaste mätning tiden 23 februari – 2 mars, vilket har lett till en ökning för alla de andra, utom Socialdemokraterna, som här sjönk under 30 procentsstrecket. Kampen går vidare och den 16 mars inbjuder Liberaldemokraterna till premiär för sin Pub Liberal med tema Sveket mot liberalismen. Piratpartiets missionär Rick Falkvinge finns med i panelen tillsammans med Fredrik Federley, Camilla Lindberg, och Carl Johan Rehbinder. Valrörelsen inför valet 2014 har börjat. Därför är jag nyfiken på hur den nuvarande regeringen kommer att bland annat hantera yttrande- och tryckfrihetsfrågorna samt datalagringsdirektivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar