Eftertankens kranka blekhet

"Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över". Lånar ett känt citat ur pjäsen Hamlet, prins av Danmark av Willian Shakespeare för att beskriva hur det känns efter att under en veckas tid ha processat texter för att så småningom skriva in textmassan i en mall för en ansökan om fondmedel. Allt efter, som texten matades in i e-formuläret, blev jag allt mer fundersam om vi inte i vår entusiasm var eller rättare sagt är på väg att ta oss vatten över huvudet. Men fredagen var sista ansökningsdag, det var ingen tid att förlora. Under alla oklara punkter noterades – Ansökan kompletteras senare.

Nu har jag gjort en lista på alla dessa oklarheter, för att delge alla de andra entusiasterna mina farhågor. Vän av ordning kan nog tycka att jag långt tidigare borde ha insett det omöjliga i att fixa allt detta. Men jag vet inte riktigt, varför jag har lagt mig till med ett förhållningssätt – att jag inte ska tala om för andra vad som är möjligt eller omöjligt. Jag vill gärna att vi gör allt vad vi kan och under tiden lär vi oss alla tillsammans var gränsen går för vad vi kan klara av. Det låter nog korkat för den rationellt lagde, varför jag får räkna med en hel del ifrågasättande. Men, då tröstar jag mig med en strof ur en dikt av Verner von Heidenstam ”Det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge” .

Att dikter kan vara en källa att ösa kraft ur i många olika sammanhang manifesteras bland annat i USA, där man nu under april månad firar National Poetry Month, vilket Karin Henriksson, kolumnist i SvD skriver om idag under rubriken Amerikaner får en dikt om dagen. Det är Academi of american poets som under denna månad sänder ut en dikt om dagen till intresserade per mejl eller sms. Tänka sig en daglig dos av dikter – vilken intressant idé.