Översyn av sjökorten – en viktig del av problemlösningen.

Upptäckte strax efter förra inlägget att jag hade bokat tvättstugan, för att kunna vara hel och ren vid seglatsen på västkusten i nästa vecka. Därför fick jag lov att ändra dagens planer. Besöket på stan fick stanna vid inköp av tvättmedel och en del matvaror hos ICA-Kryddan. Några samtal blev det dock med människor, som ville prata om saken då de läst mina svar i dagens tidning. Det bådade gott inför fortsättningen, d v s utdelningen av flygblad, som jag får ta i morgon lördag.

Medan jag väntade på att tvättmaskinen skulle göra sitt, tog jag en runda på nätet för att skaffa mig en bild av läget. Innan jag gick till några av dem som länkat till mig hälsade jag på hos Opassande, som klarar att gå från tillståndet ”Hela havet stormar” till att sätta ord på sakernas tillstånd, utan att väja för det som kan svida. Även om hon är oändligt trött på oss, som inte vill inse hur låget är, utan gärna vill att tillvaron ska se ut på ett annat sätt, kan hon på ett beundransvärt sätt ändå ta nya tag. Och mycket riktigt, efter en genomgång av läget ger hon oss en uppgift, förutom att bearbeta sjökorten eller valmanifestet som nu öppnats upp i forumet ”jag vill också att folk tar sig en rejäl funderare på vad vi ger för intryck utan att för den sakens skull falla in i nåt slags “måste blidka alla”- syndrom. Det handlar snarare om att kunna identifiera problem för att kunna lösa dem. Tycker att vi alla ska ta det till oss och se vad vi kan bidra med.

Sedan hälsade jag på hos Magnihasa – klokt resonerande som vanligt. Tyvärr tror jag inte att det hjälper även om Magnihasa använder sig av en liknelse, som är lätt att förstå. Vi kan inte komma ifrån att vi har att göra med människor, som blockeras av ordet barnporr så till den grad att de slår ifrån sig och vägrar ta in att det måste finnas gränser för hur långt ett rättssamhälle kan gå när det gäller att visa avsky inför brott mot barn. Christian Engström visar varför det är viktigt att vi vågar diskutera saken. Om Maria Arbrahamsson törs, varför skulle inte vi våga? Vi som i olika diskussioner drivit frågan om rättssäkerhet som en ovärderlig beståndsdel i de demokratiska fri- och rättigheterna. Hax visar att debatten går vidare.

Gick sedan till Deepedition, som bjöd på en mycket smärtsam läsning, men just därför så mycket mera angelägen. Han är ett proffs när det gäller konsten att sälja idéer och därför inte någon som jag kan skaka av mig hur lätt som helst. Och när jag ser att en del pirater varit så omdömeslösa att de vräkt korkade uttalanden över människor, som vill oss väl, blir jag rädd för att jag med mitt agerande kan ha bidragit till det. Jag som argumenterat för att vi måste anta utmaningen att hantera en situation, som uppstått på grund av öppenhet och transparens och göra det på ett annat sätt än de andra partierna. Det ger mig ångest. När vi sedan hudflänger människor med andra åsikter, visar vi att vi inte tolererar andra åsikter än våra egna. Vill vi demokratin väl måste vi hålla i minnet att åsikts- och yttrandefriheten förutsätter en saklig argumentation.

Kände dock en stor tröst när jag läste Mymlans Gnaget Känner mig oändligt tacksam, för att hon inser att det inte är enkelt att navigera i den etablerade politikens farvatten om man vill göra skillnad. Känner också tacksamhet mot Lars-Erick som med sina erfarenheter klarar av att se Piratpartiet med både fel och förtjänster. Tänker på en strof ur en dikt av Sören Kirkegaard

All äkta hjälpsamhet börjar

med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa

och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa

inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta, så kan jag heller inte hjälpa någon.

Avrundar med Beelzebjörn, som har en hel rad länkar till olika skribenter vilka ger sin bild av hur landet ligger. Nu tänker jag inte grotta ner mig mera i detta, utan fokusera på 1. Emmas önskan, 2. uppgiften att bidra till översynen av sjökorten i forumet och 3. vara ute och möta människor och föra en dialog om våra fokusområden.

Intressant.