Med förbud återskapar riksdagen paradiset?

Ajabajahögern & Förbudsvänstern är verkligen ett passande namn på det förbund som riksdagsledamöter från höger till vänster bildat, där man har det gemensamt att man gärna sätter sig till doms över andra och stiftar lagar så att alla deras sympatisörer kan ropa på polis när olika företeelser i människors liv och leverne stör dem. Väntar bara på förslag om att utvisa alla dessa oförbätterliga till någon avfolkningsort uppe i Norrland under en rehabiliteringsperiod? Ett tack till Erik Laakso och Mattias Svensson som fann dessa lämpliga ord på dagens politiska tillstånd där moralism blir allt mer frekvent i argument för ännu mera lagar och förordningar. All heder åt Norrtelje Tidnings Reidar Carlsson, och Centerpartiets Johan Linander, som också klarat av att sätta in mobiltelefonhanteringen under bilkörning i ett bredare perspektiv. Kan föreställa mig att försäkringsbolaget Trygg-Hansas undersökning, som ledarskribenten i Svenska Dagbladet refererar till, knappast har ställt frågor om allt annat, som en bilförare kan tänkas syssla med under bilkörning. Att förbjuda användning av GPS kan tydligen också bli aktuellt, enligt DN.

Om Trygg-Hansa och andra försäkringsbolag anser att bilförare är i behov av påminnelser om det ansvar, som följer av att vara bilförare, finns det väl inget som hindrar dem från att ”lobba” mer på bilförarna än våra riksdagsledamöter. Hur kommer det sig att en vädjan till människors förnuft ses som utsiktslöst, medan hot om straff ska stå som spön i backen? Den frågan skulle jag vilja ställa till Trafikutskottets ledamöter. No size fits all har samlat in många goda argument för att rättsväsendet bör tolka och tillämpa de lagar som finns, istället för att hela tiden be om nya. Dags för en rejäl översyn av dessa institutioners och riksdagens effektivitet?

Ser sedan att EU-kommissionären Cecilia Malmström utmärker sig. Tänk om fler riksdagsledamöter skulle göra som Malte Spitz, aktiv i De gröna i Tyskland, för att på så sätt få påtaglig kunskap om hur datalagringsdirektivet fungerar tillsammans med all annan tillgänglig info om en människa. Oscar Swartz skriver om detta men också om en åtgärd för att skyddaTysklands ungdomar i sin krönika i Computer Sweden. Jag vågar spå att den snart finns i svensk tappning framlobbad via Statens Medieråd.

Ser att man på denna webbplats just nu puffar för en pedagogikprofessors ”forskningsrapport” där hon anser sig ha funnit att Datoranvändningen försämrar läsförmågan, främst bland pojkar. Det luktar beställningsjobb lång väg. En forskningsrapport blir trovärdigt först när man parallellt tar reda på hur mycket lärarnas motstånd mot användningen av datorer i undervisningen, kan ha bidragit till pojkarnas otrivsel och därmed inlärningsproblem. Något för aktörerna, som samlats kring #merkateder att sätta tänderna i? Frågan är om central upphandling av datorer är en lösning på problemet med motsträviga lärare? Var DN:s ledarskribent står i frågan kan jag inte ens gissa mig till efter att ha läst dagens ledare. Här framhålls grannlandet Finland som ett dygdemönster. Då undrar jag naturligtvis om lärarna i Nokias hemland intar en lika fientlig attityd till informations- och kommunikationsteknikens användning i undervisningen, som lärarna i den svenska skolan?

Avrundar med Anna Troberg, som reflekterar kring åtgärder för att Piratpartiets interna demokrati ska fungera bättre. Emma Opassande funderar kring andras och eget beteende och lockar mig som vanligt både till eftertanke men också ett gott skratt. Det är härligt att vi reagerar så olika och hanterar detta så gott vi kan. När jag följde Mymlans uppmaning med #nosmileys och bjöd in dem, som följer mig på Facebook, gjorde jag det för att visa att jag betror alla dessa individer förmåga att utan några större åthävor klicka Ja, Nej eller Kanske eller helt enkelt avstå. Efter utbyte av tankar med andra om det knepiga i att engagera sig i allt man bjuds in till på Fb, är vi nu några användare, som i vår profil noterat ”Delar gärna info och länkar med andra under ömsesidig förståelse för att allt inte går att ta till sig”. Med detta tycker vi oss ha markerat att var och en själv bestämmer hur man förhåller sig, utan att ett Nej eller ett uteblivet svar ska kunna tolkas negativt och leda till sura miner. Tack Emma att du gav mig en osökt anledning att berätta detta!

Intressant.