Upplyst majoritet krävs för demokrati.

Igår läste jag Oisin Cantwells kolumn i AB om regeringens tappra försök att slå blå dunster i våra ögon. De har uppenbarligen inte förstått att de sumpat sina möjligheter att uppfattas som trovärdiga när det gäller hanteringen av lagklustret runt FRA:s verksamhet. Inte blir det bättre när regeringen i sin rapport mörkar viktiga delar av kritiken från bl a SIUN. Cantwell skriver bland annat ”Regeringen undviker att berätta att Siun under året sa åt FRA att myndighetens interna styrdokument är så diffust hållna att det är svårt att kontrollera att politikernas intentioner om underrättelseverksamheten följs.” och sammanfattar avslutningsvis ”Den sammanlagda kontrollen över spionerandet lämnar med andra ord en hel del övrigt att önska. Vilket är illavarslande, inte minst sedan det i kölvattnet av Edward Snowden har visat sig att Sverige fyller en viktig funktion i USA:s globala massavlyssning. Än mer alarmerande är att då en hel värld upprördes över att Washington tjuvlyssnade på Angela Merkels telefonsamtal så ryckte vår utrikesminister på axlarna. Denna slapphet, liksom den undermåliga tillsynen av signalspaningen, borde oroa oss alla djupt.”

Idag får vi en försmak av innehållet i nästa veckas Uppdrag Granskning både i form av en lång rad artiklar och möjligheten att delta i en chat med journalisten Fredrik Laurin. Den senare möjligheten använde jag mig av och fick klart för mig att SVT:s avsikt är att göra oss mer välinformerade om vad som pågår och i vilken utsträckning som våra medborgerliga fri- och rättigheter respekteras av staten med dess obegränsade tillgång till våra meta-data, det vill säga data om vem vi utbyter information eller umgås med samt sidor vi besöker på nätet. Public service när den är som bäst, med andra ord.

Av artiklarna kan klart utläsas att Sveriges alliansfrihet i fred är en myt och att Sveriges anslutning till Nato med tiden blivit en ren formsak. utan att folket haft möjlighet att klart ta ställning till den saken. USA hyllar FRA:s rysspionage och Sveriges utrikesminister påstår att det som avslöjats inte påverkar relationerna mellan Sverige och Ryssland. Det senare måste väl bara betyda att dessa redan är riktigt dåliga på grund av Sveriges dubbelspel, men nog vore det väl underligt om inte bevis istället för misstankar skulle kunna göra dem ännu frostigare. Ny Teknik har tagit del och redovisar de viktigaste punkterna i hittills publicerat material.

Artiklar i andra media visar hur ledande politiker ansvariga för tillkomsten av FRA:s vidlyftiga lagar i juni 2008 idag försöker förringa betydelsen av Uppdrag gransknings avslöjanden, när de inte som i fallet med Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman är direkt ohederliga. Helt frankt påstår Widman att Snowden går Rysslands ärenden. Här till exempel i Expressen. Min omedelbara tanke blir en undran över hur det är ställt med Widmans analytiska förmåga? När Ryssland utnyttjar Snowdens situation för egna syften behöver det inte betyda att Snowden agerar i maskopi med Rysslands säkerhetstjänst. De allra flesta andra som läst och hört visselblåsaren Edward Snowden tror nog mera på hans försäkran att hans verk handlar om att göra det amerikanska folket medvetna om vad som pågår. Att han sökt sin fristad i ett land, där han inte riskerar utlämning till USA, är inte särskilt belastande speciellt mot bakgrund av hur USA tidigare behandlat visselblåsaren Bradley numera Chelsea Manning. Hon dömdes som bekant för att ha läckt uppgifter om USA:s agerande i Irak. Ibland tycker jag mig se att människor, som själva har varit utsatta för diskriminering, utan att ta offerkoftan på, har ett mer välutvecklat sinne för rättvisa och rättssäkerhet än den som seglat fram i tillvaron på en räkmacka.

För övrigt är det rätt märkligt att en upplyst demokrati som USA förefaller vara totalt okunnig om sin egen roll i den terror som NSA och FRA säger sig skydda oss mot. Advokatsamfundets Anne Ramberg menar ”att avslöjandet åskådliggör vikten av ett tungt integritetsskydd” och Piratpartiets ledare Anna Troberg menar att FRA-cirkusen är som en otrevlig mardröm. I morgon försvarar forskaren Markus Naarttijärvi vid Umeå universitet sin avhandling om hur synen på integritet urholkats i senare års lagstiftning. Det visar Ny Teknik i artikeln FRA:s samarbete är lagligt då det bara kan beställas av svenska myndigheter. Frågan är om och i så fall varför en sådan beställning skett? Är det möjligt för en upplyst majoritet att stärka politikerelitens respekt för integritet och rättssäkerhet samt hävda dess betydelse för vår demokrati?

Vid samtal om behovet av integritet är det inte så lätt att inse skillnaden i innebörden av de bägge begreppen massavlyssning och massövervakning. De som gillar FRA:s trålning och lagring av våra data talar gärna om massavlyssning för att leda våra tankar bort från upptäckten att det handlar om massövervakning. Detta mot bakgrund av FRA:s hemliga utvecklingsverksamhet och den otydliga lagstiftningen. Mark Klamberg skrev om den förvirring som lagstiftningen kring FRA:s verksamhet bidrar till i samband med FRA:s presskonferens i november. DN:s Hans Rosén gjorde också ett försök att tydliggöra vad som kan sparas och vad som måste raderas. Om man känner till hur FRA kan skapa kartor eller bilder, som visar människors samröre och besöksmönster med hjälp av rådata eller meta-data, som det också kallas, står det klart att svenska folket är föremål för statens övervakning.

Håller helt med Martin Löwdin om att vi måste hjälpas åt att tvinga alla våra politiker att prata om övervakningen. Till min och många andra piraters stora glädje har vi fått en förstärkning i det arbetet sedan Erik Hultin idag meddelat att han lämnar Centerpartiet för att istället ägna sina krafter åt Piratpartiet. Välkommen – Du behövs verkligen i detta arbete! När fler inser att en röst på Piratpartiet är den enda möjligheten för att få gehör för kraven på en ökad respekt för integritet och rättssäkerhet, först då kan vi räkna med att övriga partiledare lånar folket sitt öra. Intressant?