Ändamålet helgar medlen?

Har lagt märke till att bloggare med vänstersympatier tycker att det är OK med olagliga aktioner, som gynnar deras egen sak, medan de tar till storsläggan när det gäller nyliberala moderaters skatterevolt. Omvänt försöker bloggare på den kanten släta över olagligheterna, som kommit i dagen, genom att klassa det hela som civil olydnad. Det säger mig att man ser och reagerar på brott mot lagar och regler som andra gör, men blundar eller ser mellan fingrarna med det som man själv sysslar med. Men, vad man lånar sig till beror nog på vad synden består av och har knappast någon partifärg.

Den som försöker göra gällande att den ena samhällsklassen skulle ha en sämre känsla för etik och moral än den andra, gör sig nog skyldig till en alltför grov generalisering. Lika gärna som man minns gammal god arbetarmoral, kan man påminna sig överklassens "Noblesse oblige", d v s att elit förpliktar. Då jag inte är någon varm anhängare av jesuiters uppfattning att ändamålet helgar medlen, undrar jag hur vi ska bära oss åt för att politiker och deras anhängare ska kunna börja föra en dialog mellan höger och vänster för att kunna komma bort från kampanjmakeriet i politiken. Politiska idéer är inte som vilken annan vara som helst, det är fundamentet för vår demokrati. Det ordkrig som nu råder bär inte något gott med sig. Möjligen skulle man kunna säga: - Rätt hanterad skulle det, som hänt, kunna vara en bra väckarklocka för både politiker och journalister. Men den tanken var väl alltför naiv?