Lära av och om varandra

Som bloggare ges man möjlighet att ta del av allt mellan himmel och jord. Efter att ha läst bloggen Badlands Hyenas skruvade kommentar rubricerad Sjuka svennebananbloggare m a a SvD:s artikel Överdrivet bloggande kan leda till stress, läser jag på Biblioteksbloggen om att Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen), som arbetar för att stärka Sveriges konkurrenskraft, nu drar igång forskningsprogrammet Unga nätkulturer för att ta reda på hur unga använder de nya digitala medierna. Programmet är unikt eftersom det ytterst syftar till att vi ska lära oss av ungdomarna - inte bara lära oss om dem, säger man i presentationen av programmet på KK-stiftelsens webbplats. Forskningsinsatsen inom unga nätkulturer ska bidra med kunskaper för att utveckla och effektivisera såväl det privata näringslivet som myndigheter, organisationer och offentliga verksamheter. Det väcker onekligen tankar om livet och tillvaron.

Jag kan bara hoppas att professor Bo Göranzons kunskaper inom Yrkeskunnande och Teknologi kan vinna insteg i det forskningsprojektet. När jag hörde talas om forskningsresultat i mitten av 80-talet, som visade att unga män inom IT-branschen upplevde existensiella problem i brist på humaniora inom deras utbildningsprogram, väcktes mitt intresse för KTH:s och professor Bo Göranzons projekt för att råda bot på den saken. Bjuder här på ett smakprov på hans angreppssätt från Lärarförbundets hemsida i en artikel rubricerad Dramatiken – en snäcka för örat. Ett annat tips är Dialogseminariets hemsida där forskning inom ämnet Yrkeskunnande och teknologi vid KTH presenteras. Dialogseminariet är en del av ämnet Yrkeskunnande och teknologis forskningsmiljö. Intressant.

Det skönlitterära Augustpriset

Hörde i radion på Ekot att Carl Henning Wijkmark belönats med Augustpriset i den skönlitterära klassen för sin roman Stundande natten. Juryn motiverar sitt val med att "romanen är ett existentiellt kammarspel om tankens kraft mot kroppens förfall och lidande - ett egendomligt uppmuntrande drama om konsten att dö".

Romanen är utgiven på Norstedts förlag där den presenteras på följande sätt:

"Stundande natten är en roman om människor som möts framför "den svarta dörren", en berättelse om livets slutskede och en meditation över de yttersta frågorna. Sjukdom bortom all tänkbar räddning har fört samman fyra män på Sal 5. Där ligger, dold bakom en skärm, den tigande främlingen från andra sidan jorden; Börje, den ständige spelaren som slår vad om det eviga livet; Harry, uteliggaren, den ende bland läkare och medpatienter som i ett kritiskt ögonblick fyller kraven på en gentleman. Där finns sköterskorna Birgit och Angela, varmt älskade av de dödsmärkta männen, den kloka prästen Anna-Britta och den okänsligt "professionelle" doktor Möller. Och först och sist Hasse, berättaren och huvudfiguren, som när framtiden sviker gör upp med sitt förflutna, dess passioner, försummelser och besvikelser, innan till sist en tyst besökare infinner sig och tar emot hans farväl till livet."

Valet av pristagare var överraskande, men med tanke på motiveringens "ett egendomligt uppmuntrande drama om konsten att dö", kan boken komma väl till pass. Särskilt för oss, som kommit upp i "reparationsåldern" och inte längre kan blunda för det oundvikliga. Jag ska skriva upp boken på min personliga önskelista.