Inför 2008

Varför har vi så lätt att dras med i tankegångarna att livet inför årsskiften ska genomgå något slags årsbokslut för att därefter avge nyårslöften. Är det vårt rationella jag eller vårt känslomässig jag som styr detta? Eller är det helt individuellt hur vi ser på den saken? Eller är det helt enkelt så att det är ganska praktiskt att göra någon form av avstamp inför det nya året?

Tänker på att ett sådant avstamp inför nya projekt 2008 innebär att en av mina favoritbloggar Berndts blogg upphört inför årsskiftet. Samtidigt som jag naturligtvis önskar Berndt lycka till i hans projekt, känner jag något av sorg för min egen personliga del. Att starta min utflykt i bloggosfären med ett besök på hans blogg har alltid varit stimulerande. Hans förmåga att se det komiska i de mest allvarliga sammanhang och hans angreppssätt i etiska frågor, som tvingar till eftertanke, är det jag kommer att sakna mest. Hoppas dock att han någon gång emellanåt ger sig tid att komma med en och annan kommentar, vilket gör hans beslut lättare att ha fördragsamhet med.

Inför 2008 önskar jag för min egen del att ordkriget mellan politiskt aktiva till höger och vänster här i bloggosfären och i samhället i övrigt ska tvingas ge vika för den klokskap, som en dialog kan leda till.

Måttfullhet och vishet?

Lyssnar på Godmorgon Världen där konsumtionens nytta och dess avigsida belyses. Avsnittet inleds med ett samtal om Svenskt Näringslivs sagolika kampanj, som väckt en livlig debatt både bland kritiker av köphysterin inför julen och olika aktörer inom media, vars roll är att producera och/eller delta i kampanjer med avsikt att sälja idéer, varor och tjänster. Det startar med boken Yppighetens nytta som följs av de pepparkaksprydda annonserna, vars berättelser knappast håller måttet som sagor, men fungerar då de tar budskapet genom mediebruset, som så här års fylls av braskande reklam för all sköns saker, som vi inte visste att vi behöver. Diskussionens vågor går höga på kultursidorna och i bloggosfären. Något som även en artikel i Dagens Media handlar om. Läs också Sagan om kampanjen som slog fel i dagens SvD.

Igårkväll hade jag ett långt samtal med en annan farmor, då vi bland annat talade om våra barnbarns önskelistor och vad som påverkar dem att få allt dyrare med knappast dyrbarare anspråk på Tomten. Vi kom överens om att vår roll är att vara goda tomtar i den meningen att vi ger av vår tid och lär våra barnbarn att våra ekonomiska resurser är begränsade.

Bästa inlägget i den här debatten det står Tomas Brytting m fl för i SvD:s Brännpunkt på Luciadagen. Deras reflektion kring innehållet i Svenskt Näringslivs sagor och vilket julbudskap de förmedlar är fullkomligt lysande. ”Svenskt Närlingsliv struntar i etiska frågor som bra eller dålig konsumtion, de resurssvagas utanförskap och klimathotet. Organisationen har en närmast pinsam världsbild utan nyanser” sammanfattas inlägget i ingressen och slutar som följer: ”Har man ingen kontroll över sina reklammakare? Låt oss glömma den här pinsamheten och istället på bred front tillsammans fundera över vad en reflekterad konsumtion skulle kunna vara, en som främjar själen, de fattiga och planeten, för att använda sagans lista. Hur ser den jul ut som kombinerar medmänsklighet, måttfullhet och vishet? Lyckas vi bli bättre konsumenter i den meningen så kommer både själen och ekonomin att må bra. Det svenska näringslivet behövs i den reflektionen.”. Ett inlägg värt att spridas till vänner och bekanta. Läs det och använd funktionen ”Tipsa en vän”.