Varför hoppar politiker av?

Läser i SvD artikeln om hur de etablerade partiernas ledande företrädare resonerar när det gäller att locka till sig politiskt intresserade och engagerade människor. Bakgrunden är att man har svårt att rekrytera medlemmar och att redan engagerade kommunpolitiker hoppar av i allt större utsträckning. Det senare påverkar naturligtvis det förra, varför det är mest intressant att syna den företeelsen; Varför hoppar politiskt engagerade människor av?

En kvalificerad gissning är att det i hög grad beror på att det är svårt att påverka hjärtefrågor i den etablerade partistrukturen. Och ännu svårare har det blivit sedan detta med personvalsinslag införts. Den grundlagsskyddade rättigheten, som en ledamot i fullmäktige har att kunna följa sitt eget hjärtas röst vid en votering, har efter införandet av personvalsinslag på sina håll lett till avtal där ledningen i ett parti försäkrat sig om att den, som kandiderar, avtalar bort denna rätt. Väl invald är det bara en och annan attack av politisk snuva, som kan rädda vederbörandes heder i förhållande till de väljare, som visat denne ledamot sin tillit. Vem vill engagera sig på sådana premisser?

I verkliga livet – IRL.

Har nyligen deltagit i ett seminarium anordnat av Institutet för Framtidsstudier, där en rad olika aktörer berättade om olika virtuella världar, bland annat Second Life (SL). SL är en värld, som ligger på en server, möjlig att nå från datorer världen runt, där de som skaffar sig ett konto skapar en avatar (en fantasifigur) genom vilken man skapar ett andra liv tillsammans med andra besökares avatarer. Det finns 12,5 miljoner användarkonton, varav 1,5 miljoner är aktiva ”nybyggare” - därav c:a 10 procent i Sverige.

Svenska Institutets Olle Wästberg, berättade om den svenska ambassad, som de skapat i SL och som invigdes av Utrikesminister Carl Bildts avatar, vilket DN skrev om den 30 maj 2007. Den satsningen gav eko. Och genom att svenska företags produkter syns där, marknadsförs de och presumtiva kunder hänvisas till de olika företagen IRL (In Real Life). HSB visade hur de skapat en ”ö” dit högskolestuderande och unga bosparare försetts med ett ”pass” med inloggningsuppgifter för där vara med och bygga framtidens bostäder. Ännu en aktör var Nätverket SIP (Samhällsförändring i Praktiken)/Studieförbundet Vuxenskolan, som startat ett svenskt Resurscenter där man erbjuder utbildning, kultur och folkbildning utifrån en demokratisk aspekt – att lära sig använda tekniken i nya sammanhang samt vara närvarande där unga människor träffas.

Efter en fikapaus berättade sångerskan och låtskrivaren Therese Åhs om att uppträda i en virtuell värld. Genom sin avatar Natalie Moody har hon uppträtt i olika sammanhang i SL och därigenom skapat sig ett namn, som lett till en rad engagemang i den verkliga världen d v s IRL. Genom att uppträda som avataren Natalie Moody har hon blivit van att uppträda. Något hon har haft stor nytta av.

Fil.mag Ulrika Bennerstedt, forskare vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet, medverkade genom att berätta om den studie som hon gjort tillsammans med fil.dr. Jonas Linderoth på uppdrag av Medierådet – Att leva i World of Warcraft – där de djupintervjuat 10 ungdomar om drivkrafter och problem med att ägna tid åt detta rollspel online, där man tillsammans med andra löser uppgifter för att ta sig vidare upp till högre nivåer. Rapporten kan laddas ner här. Forskarna menar att spelet inte är beroendeframkallande på samma sätt som t ex nätpoker, men grupptrycket – när man etablerat sig i en grupp – kan vara nog så svårt att hantera. Hos myndigheten för skolutveckling finns en länk till IT för pedagoger och där kan man ta del av denna forskning och en del annat intressant.

Avslutningsvis en dialog mellan Joakim Palme, VD för Institutet för framtidsstudier, och Jytte Guteland, SSU, Karl Grufman, MUF, Joakim Larsson LUF och Andreas Långbergs, CUF kring frågeställningen Hot eller ny scen för politiskt engagemang? Till detta återkommer jag i ett annat sammanhang.

En hederlig betraktelse

Ja, så uppfattar jag Fredrik Braconiers kolumn i SvD:s Näringliv idag söndag. Tråkigt nog kan jag inte, trots ett idogt sökande, finna den i SvD:s webbupplaga, varför jag här måste återge delar av Braconiers inlägg rubricerat "Bäddat för nya bonusmiljonärer?".

Fredrik Braconier berättar inledningsvis hur det gick till när Carl Cederschiöld och H G Wessberg, politiskt tillsatta styrelseledamöter i f d Birka Energi, medverkade till att Stockholm stads hälftenandel i Birka Energi såldes till det finska statskontrollerade Fortum, eftersom staden inte skulle syssla med sådan verksamhet. Sedan skriver han "Det Fortum fick betala framstod redan då som billigt. Idag kan försäljningen tävla som en av de sämsta affärer som någonsin gjorts i Sverige. För bottenlågt reapris fick Fortum andelar i svenska kärnkraftverk och många fina vattenkraftverk. Kraften och ett omfattande monopolitiskt elnät i Sverige har höjt Fortums vinstnivå. Förutom miljoner till majoritetsägaren finska staten har Fortums ledning fått sin beskärda del genom ett bonusprogram i bästa Skandiastil. Under de senaste veckorna har Carl Cederschiöld och HG Wessberg åter låtit tala om sig. Trots höga inkomster har familjen Cederschiöld haft svart städhjälp i många år. HG Wessberg har blivit statssekreterare åt statsminister Fredrik Reinfeldt. Han är nu en av de mäktigaste männen i Sverige. Med tanke på att regeringen vill sälja ut stora företag och aktieinnehav, eftersom staten inte skall syssla med sånt enligt alliansens uppfattning, är det lite oroande."

Fredrik Braconier avslutar med en fråga, som jag och många med mig tycker är relevant i sammanhanget: - Blir det nya bonusmiljonärer när svenska medborgares tillgångar slumpas bort av ideologiska skäl?