Media för att byta ord på gator och torg.

När jag läser Emmas upprop om att bidra på olika sätt för att presentera Piratpartiets idéer vid samtal med människor på gator och torg. Vid sådana mötet tar många för givet att det som gäller viktiga saker i livet måste fästas på papper för att dess betydelse ska kunna värderas. Jag hör redan för mitt inre öra en hel del hånfulla kommentarer, som om ett försvar för ett öppet fritt internet skulle vara liktydigt med att vi pirater ogillar ord som bärs fram med hjälp av papper. Tvärtom – vi ser kombinationsmöjligheterna! Det är den fria informationen, som är det viktiga och tekniken kan underlätta flödet av information till – från – mellan människor. Därför ska jag ägna en del tid åt Emmas funderingar. Lars-Erick har redan bidragit på ett konstruktivt sätt.

Anaïs skrev igår ett mycket intressant inlägg om Informationens kritiska massa I som sätter fingret på tillitens betydelse vid tolkningen av det som vi ser och hör. Inspirerad därtill av Paula Hammarskog hos Mindpark. ”Experter, auktoriteter och myndigheter har inte bemästrat övergången till det på information övergödda samhället. De misslyckas med att skapa tillit. De brister i sin kommunikationsförmåga. Vi litar inte längre på att de vet bättre”, skriver Anaïs och ställer frågan: ”Vad händer då när dessa myndigheter, eller den stat, som inte längre väcker tillit börjar samla in information om oss?”

Bra fråga, som Anaïs söker svar på med hjälp av referenser till en tillförlitlig person och en koppling till Kafkas Processen. Inlägget lockar Linus L till en kommentar, som väcker min lust att gå till biblioteket för en repetition. Men först några tankar kring den uppgift som Emma lägger ut för oss alla att ta sig an på olika sätt. I det sammanhanget tänker jag på några statistikuppgifter, som jag fann via Joakim Jardenberg. Det är rätt intressant att se skillnaden i användningen av sociala medier i förhållande till e-post relaterad till ålder. Samtidigt väcks min nyfikenhet kring alla dem som saknas i alla ålderskategorier. Hur når vi dem, som ännu inte insett att tekniken skulle kunna vara verktyget för att göra politiker seende; det finns människor som mals ner i Grottekvarnen, när systemhanterarna skyller driftproblemen på människor, som kommit i kläm, istället för att söka fel i sitt eget sätt att tolka och tillämpa manualerna.

Men när människorna inte passar in i den människosyn, som manualerna bygger på, då får vi revidera vår uppfattning om vad som är mänskligt – här mästerligt fångat av Badlands Hyena. Enligt SvD och Aftonbladet finns det en rektor som raljerar kring ett antal diagnoser som dyslexi och anorexi, när han vill synliggöra att konsulenter med olika ”stuprörsuppdrag” kan skapa mer problem än de löser. Men, hur man än vänder och vrider på saken, kan rektorns rallarsvingar knappast ses som särskilt konstruktiva och jag förstår alla dem som undrar över om vederbörande besitter kompetensen att vara ledare för lärare och elever i en modern gymnasieskola. Annars gläder jag mig åt Oscar F:s inlägg och hoppas att hans tilltro till Lena Ek inte ska komma på skam. Vad vi annars tycker om FRA, som bland andra Oscars partivänner i riksdagen ställt till med, tolkar Sagor från livbåten på ett föredömligt sätt. Hax redogör för läget när det gäller Telekompaketet och Mark Klamberg kommenterar. Sedan glada tillrop – Mary XJ är inne i arbetet för att komma med på Moderaternas valsedel i Stockholms län. Mitt i steget håller dock tummen i ögat på hennes allianssyster – näringsministern. Det håller inte att trixa med siffrorna, när många kan granska och kommentera. Länge levet ett öppet och fritt internet!

Avslutar med ett varmt tack till Scaber Nestor, som hedrat mig med en nominering till Stora Bloggpriset. Det senaste året i bloggosfären har verkligen varit en resa – från att vara en rätt aningslös farmor med fördomar om Piratpartiet till att bli en entusiastisk anhängare och medlem, sedan jag insett vad som egentligen står på spel och att jag bidragit till ett moras för frågor som rör internet med min röst vid föregående val.

Intressant.

Kommuner och sparbanker i knipa

När jag tidigare berättade om mina fönster mot världen uppmärksammade jag att ett antal norska kommuner hamnat i knipa, sedan de låtit sig förledas att inteckna inkomster från sin kraftproduktion och med hjälp av en fondmäklare investerat i obligationer på USA:s bostadsmarknad. Det hade jag läst i en artikel i SvD samma dag. Dramat fortsätter nu med att den norska mäklaren Terra Securities igår begärt sig själva i konkurs, vilket berättas om i dagens SvD. Av artikeln framgår att det har mäklaren gjort, sedan Finansmyndigheten d v s Kredittillsynet dragit tillbaka företagets rätt att handla med värdepapper och skälet till det är att Terra Securities begått allvarliga och systematiska brott mot god affärssed i samband med de investeringsråd man gett de norska kommunerna.

En av dessa kommuner, Rana, har jag en viss känsla för, eftersom jag som barn hörde talas om Mo i Rana, som våra föräldrar och andra människor i vår barndomsby gjorde resor till. Det var vår närmsta by i Norge. På Rana kommunes hemsida har jag funnit en sida med Informasjon fra Rana kommune i TERRA-saken den 22 november och där talar man om att man uppnått ett rådrum under 14 dagar, då de fyra kommunerna tillsammans med sina rådgivare ska ta reda på alla juridiska och ekonomiska sidor av saken. Terragruppen är ett samarbete mellan 78 små sparbanker, där en del haft en lång relation till kommunerna, vilket kan förklara varför kommunernas företrädare litat på de finansieringsråd man fått av Terra Securities. Många frågetecken återstår att räta ut innan medborgarna i de fyra kommunerna vet hur detta slutar.

För mig som försöker förstå mig på hur det kapitalistiska systemet, som utvecklats inom affärsvärlden, ska kunna fungera inom den offentliga sektorn – istället för den tidigare blandekonomin, känns det som sker i de norska kommunerna och sparbankerna illavarslande.

Alla vi, som inte gått på Handelshögskolan, får finna oss i att ses som nyttiga idioter antingen vid våra försök att leka på de stora pojkarnas gård eller vara dom, som man kan lura skjortan av? Det var ju inte så många år sedan som journalisten Lars Ohlson skrev böckerna Skambankerna, Ruinmakarna och Rångivarna samt startade Börsofferjouren och en Bankofferfond, där han placerade inkomster från sina böcker för att hjälpa lurade småsparare att stämma de banker, som lockat dem att spekulera bort sina pengar. Böckerna finns på Stadsbiblioteket och jag kan varmt rekommendera dem.

Alla varma anhängare av det kapitalistiska systemet har en viktig uppgift i att säkra detta system, istället för att luta sig mot den arroganta uppfattningen att folk, som låter sig luras får skylla sig själva.