Idag skriver Opassande ett inlägg färgat av hjärteblod. Hon skriver ofta mycket bra och tänkvärt, men idag tycker jag att hon fångat något mycket angeläget, som alla pirater och sympatisörer bör ta till sig. Piratpartiet är vad vi alla tillsammans gör det till.
När jag gått i clinch med min inställning till huvudregeln att Informationen i en demokrati måste vara fri har jag funnit att jag tidigare tagit för givet att vi i PP kan acceptera ett enda undantag från denna regel – dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Den typen av bilder är inga pärlor viktiga att visa upp för omvärlden. Dessutom handlar det om brottsoffers rätt till integritet och där anser jag att integriteten väger över och talar för ett undantag från huvudregeln. Jag kan se att de senaste dagarnas turbulens uppstod på grund av ett glapp mellan ett krav på total informationsfrihet och en frihet med ett visst angivet undantag, med tanke på integritetsaspekten.
Det var ett glapp som jag tidigare inte varit riktigt medveten om, men nu tvingats klarlägga inte minst för att kunna förstå var jag själv står och varför. Det handlar inte om att vara strategisk eller att lägga mig platt för en sexualneurotisk opinion. Det handlar om att ge företräde för dessa unga brottsoffers rätt till integritet. Om bilder i manga-serier kan förbjudas med stöd av den lag som trädde i kraft den 1 januari 1999, då måste den lagen ses över och dessutom måste ”tittförbudet” som infördes i lag med giltighet från den 1 juli 2010 rivas upp. Att alla bilder på nakna eller lättklädda barn – verkliga och fiktiva – skulle kunna ses som pornografiska och därmed förbjudna att titta på, det är fullkomligt absurt. Det tycker även småbarnsföräldrar samt mor- och farföräldrar. Undrar om inte det gamla ordspråket äger sin giltighet i fråga om de människor som driver fram dessa överdrifter: ”Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket”.
Journalistförbundets ordförande finns bland dem som förstod det som Rick Falkvinge försökte säga, men inte lyckades få fram. Jag har skrivit en insändare eller ett debattinlägg efter det att jag varit ute på stan och delat ut flygblad, då jag stärktes i min uppfattning. Hoppas att den politiske redaktören vid Norrtelje Tidning bereder plats för detta i papperstidningen så snabbt som möjligt. Uppdaterat med en länk i webbtidningen. Tycker att det har ett nyhetsvärde även utanför vårt parti, vilket kan göra att den kommer ut rätt snabbt. Tänker sedan på Annas blogginlägg I motgång har vi chansen ... Nu kavlar vi upp ärmarna och ger järnet. Till det hör att göra ett konstruktivt arbete med sjökorten på vårt forum.
Inspiration kan vi hämta i inlägg på webbplatsen 2022.nu där allt är läsvärt. När jag valt mina favoriter då kommer jag att länka till dem – när jag nu kan ta mig tid till det. Just nu måste jag göra mig klar inför äntringen av piratskutan Arwen. Maloki ringde och ville att jag ska vara i Smögen redan i morgon. Det innebär att jag kommer att höra av mig högst sporadiskt fram till den 18 augusti. Ha det så bra till dess.
19 kommentarer:
Bra skrivet.
Vi försöker få till texten i valmanifestet, men för mig personligen känns det som vi kört fast. Formuleringarna lämnar fortfarande mycket att önska.
Här är den senast uppdaterade versionen: http://vbulletin.piratpartiet.se/showpost.php?p=223024&postcount=74
Hjälp?
Jag vill problematisera och få dig att fundera över det enda undantag du är villig att göra från informationsfriheten. Hur kommer det sig att dokumenterade sexuella övergrepp ska förbjudas, men inte andra övergrepp? På vilket sätt är till exempel ett samlag ett värre övergrepp än att såga av någon armarna?
Det är förvisso ett extremt exempel, men det är värt att minnas att ingen i någon debatt har yrkat på att tortyr, misshandel eller andra övergrepp ska förbjudas från dokumentation, spridning eller innehav. Det är fullt laglig information. En bild på en naken (tecknad) sjuttonåring är däremot olaglig att inneha, sprida och till och med titta på.
Jag vill vara tydlig med att jag inte själv är helt övertygad i frågan, men jag ser det som ytterst inkonsekvent att förbjuda endast en form av övergrepp – och det tyder dessutom på ett ytterst obehagligt samhälle, om vi på allvar menar att ett samlag är värre än tortyr, misshandel och lemlästning.
@David: Ska se vad jag hinner göra, men Maloki ringde att jag måste vara i Smögen redan i morgon varför jag sitter en aning trångt.
@Caspian: Du har definitivt en poäng där, men dokumenterade sexuella övergrepp mot barn av det slag som Rikspolisen och ECPAT använder sig av för att påverka opinionen, kan jag inte tycka vara OK. Frivilliga samlag mellan "byxmyndiga" är en helt annan sak.
Bra skrivet som vanligt.
Vill instämma lite med Caspian, fast ur en kanske lite annorlunda vinkel:
Jag har inga problem med att låta offrens integritet gå först i motsättningen mellan informationsfrihet och integritet i fallet med barnporr.
Det känns dock som att det borde finnas fler situationer där integriteten borde väga tyngre än integrationsfriheten.
Ville bara väcka tanken.
@Christer: Om vi börjar slira att det finns andra situationer som vi bör göra undantag för från huvudregeln Att informationen ska vara fri i en demokrati, då är vi på det sluttande plan som nuvarande barnpornografilag visat att man lätt kan falla ner på. Jag tycker att vi ska vara tydliga med att vi avser den sortens övergreppsbilder som Rikspolisen använder sig av för att påverka riksdagens ledamöter och andra opinionsbildare.
Caspian: Skillnaden är att bilder av ett sexuellt övergrepp kan fortsätta skada offret om de sprids, medan tex dokumentation av tortyr/lämlästning/mord/osv ligger i offrets intresse att det sprids, då det kan skada förövaren.
Jag funderar på om Piratpartiet inte skall sluta försvara sig, och istället gå till anfall. Det är för kort tid till valet för att försöka förklara sig.
Först skulle jag vilja att Falkvinge stiger ner och Troberg tar över, och sen vill jag se rubriker i media som säger: Piratpartiet vill skydda barn från övergrepp ... man föreslår ...
Anfall är nog alltid bästa försvar.
@Anders
Det där fattar jag inte riktigt?! På vilket sätt kan vissa övergreppsbilder (med sex) "fortsätta skada offret om de sprids", men inte andra (t.ex. tortyr)?!
ConnyT: Tja, hur kul är det om bilderna tex kommer fram i skolan?
Tortyr, däremot, är inte stigmatiserat för offret.
Vet inte om jag håller med. Kan tänka mig att det skulle kännas lika illa om det började cirkulerade tortyrbilder på någon man kanske försökt förtränga.
Manuell trackback: Friheten hotad!
Anders, skillnaden mellan olika sorters övergrepp är en gradskillnad, och inte en artskillnad. Men jag tycker du omedvetet svarade på vad problemet är (och hur frågan bör hanteras), nämligen distributionen. Det är absolut inget problem att distribution kan vara belagt med stränga straff, därför att det är en handling. Innehav är ingen handling. TV-nyheterna för några dagar sedan visade ju också uppenbart på problemet, plötsligt har nyhetsinslag från 90-talet och tidigare blivit olagliga att se på - och troligen så är delar av SVT:s arkiv kriminella att inneha (men de facto kommer ingen att åtala SVT:s redigerare som uppenbart sett det oredigerade inslaget, i praktiken står de lite över lagen i kraft av sin storlek). Låt os ponera att någon spelat in samtliga nyhetsinslag från 90-talet på hårddisk, personen skulle i sådana fall ha hårddiskar med olagligt innehåll, och rättsväsendets normallösning vid en rättslig prövning skulle vara att beslagta, sannolikt alla, personens hårddiskar, vilket är den digitala motsvarigheten till Israels effektiva metod för att psykiskt bryta ner sina fiender nämligan att förstöra deras hem och minnessaker. I grund och botten är problemet med ett innehavsförbud att det förutsätter att det bara finns skäl för ont bruk av dokumentationen.
Det faktum att man vill komma åt de som konsumerar barnpornografi betyder inte att alla metoder som stoppar detta är vettiga. Betänk att de som gör detta säkert även gör andra handlingar, och dessa är visserligen säkert lite svårare att utreda men därför också rättssäkrare.
Sedan, en övergripande reflektion, det som en ganska stor del av riksdagsledamöterna och svenska folken ansåg vara riktigt för 20 år sedan anses av en del nu vara en nästan extrem åsikt. Psykologin där är intressant.
Några olika svar på min frågeställning har getts, men jag vet inte om något är särskilt övertygande. Jag har inte sett Ecpats skrämselvideor, men jag är fullt övertygad om att de är extremt obehagliga. Icke desto mindre menar jag att ett sexuellt övergrepp inte är värre än ett fysiskt övergrepp, såsom tortyr eller grov misshandel. Tortyr, mord, grov misshandel et cetera, är dessutom brott som kan vara grövre än samlag med minderårig, enligt svensk juridisk standard.
Så några frågor är fortfarande obesvarade.
Gun, du skriver att det bara är Ecpats barnporrexempel — den allra värsta barnporren — som ska vara förbjuden, och annan information ska vara fri. Vad motiverar ditt enda undantag? Varför är bilder på sex med minderåriga värre att inneha än videor som visar hur barn torteras och misshandlas?
Christer: Du utgår från andra sidan; du ser inga problem att begränsa informationsfriheten för obehagliga bilder, filmer et cetera. Var drar du en gräns för vilka brott som får respektive inte får avbildas, och vilka brottsskildringar man får respektive inte får inneha?
Anders: Du är den som kommer med bäst resonemang, på så sätt att du faktiskt särskiljer sexuella övergrepp från andra övergrepp. Men jag vill för det första ifrågasätta ditt påstående att spridning av det ena gynnar brottsoffret, men inte det andra. Spridning av tortyrbilder skulle gynna brottsoffret som bevisning, det är helt sant; dock borde spridning av sexbilder gynna offret som bevisning på precis samma sätt. Och tanken att sexuella övergrepp kan skada offret när de sprids, utgår från att det är jobbigt att se eller påminnas om vad man varit med om — att detta stämmer hyser jag inga tvivel, men jag måste fråga: Varför tror du inte att samma sak gäller om någon blivit torterad, och tvingas utstå bilder eller filmer från tortyrtillfället?
Jag har utvecklat mina tankar, om någon är intresserad:
Avkriminalisera barnpornografi « Caspian Rehbinder
Caspian är modig och ej minst MYCKET TankeLogisk, verkligen...
Jag har så sent som idag haft en dialog om det här LivsFarligt brännheta ämnet barnsex HÄR - hälsar Josef Boberg
@Caspian De bilder som rikspolisen visar ar bla en valdtagen baby med andtarmen hangande utanfor langt utanfor kroppen - sant vill ingen frisk person legalisera.
@alla andra -ar ute med piratskutan Arwen. Med mobilen ar mina kommentarsmpjligheter begransade.
En sak jag börjar fundera på. Hur stor andel pedofiler tänder egentligen på den subgrupp av barnporr som Gun beskriver, den som används som Ecpat-propaganda? Spontant skulle jag gissa på att det är en väldigt liten fraktion. Det krävs nog att personen har en stark dragning både till barn OCH till våldsporr, och jag tror inte på att de två läggningarna har något nödvändigt samband alls.
Det jag delvis vill komma till är detta - kan det inte vara så att våldsinslagen i dessa de grövsta bilderna gör att de för normalpedofilen (om ni ursäktar uttrycket) tappar de sexuella aspekterna, eftersom dessa överskuggas av våldet?
Kan man då, vidare, för att bena ut frågan om informationsförbud inom domänerna barnporr och tortyrdokumentation, föreställa sig en bedömning av varje bild på två skalor - "sexighet" och "våldsamhet" - och sedan tänka efter vilken av dessa skalor som representerar det största övergreppet, samt varför varje bild borde förbjudas eller inte?
Gun: Tycker du att bilder på ett spädbarn som torterats till döds och vars tarmar hänger utanför halsen ska vara tillåtet, om våldtäkt inte föreligger?
Om ja: Var vill du dra gränsen för vilka övergrepp som ska vara förbjudna, och hur mycket vill du inskränka informationsfriheten?
Om nej: Varför blir samma övergrepp värre så fort sex dras in?
Skicka en kommentar