När människovärdet devalveras drabbas alla.

Vad är det som pågår i Afganistan – egentligen? Läser en artikel i guardian.co.uk som berättar att det är tufft att vara den slår larm om svinaktigt beteende inom den trupp som är utsänd för att hjälpa det afganska folket. Soldater, som skär av fingrar som troféer, säger bättre något annat att kriget mot talibanerna gjort dem till bestar. Naturligtvis är de farliga även för den som vågar slå larm. Vi behöver många bilder av Afganistankriget, eftersom det är Sveriges insatser i Afganistan, som anges som skäl till lagklustret kring FRA:s verksamhet och deras övervakning av oss . Därför är det intressant att Jesper Huor skrivit boket ”I väntan på talibanerna” i ett försök att visa upp en sannare bild än den som vanligtvis ges. SvD recenserar i likhet med vad DN tidigare gjort. Av dessa artiklar drar jag slutsatsen att boken är väl värd att läsa. Det var bra att ha detta i baknacken när jag sedan bläddrade vidare i SvD:s papperstidning.

Som prenumerant får jag ibland ta del av bilagor producerade av Mediaplanet – inte så sällan innehållande material och annonser finansierade av oss skattebetalare. Idag var det åter igen en dag då Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ”bjöd” mig och andra på en 24-sidig reklamtidning med fokus på samarbetet mellan det civila samhället och försvarsmakten, vilka har en stark koppling till aktörerna i säkerhetsbranschen. En fråga på toppen av en ”nyhetsartikel” lyder: Hur kan vi möta den nya hotbild som terrorismen utgör? Svaret lyder: Genom ökade satsningar på civil säkerhet där företag, myndigheter och högskolor samverkar. Därunder följer en artikel där jag får veta att branschen har bildat organisationen SACS Swedish Association of Civil Security, där lobbyverksamhet ses som en viktig uppgift med målet att vara en erkänd röst mot politiker och myndigheter i frågor som rör civil säkerhet.

Samarbete är ledordet även när det gäller organiserad brottslighet. Det är här Iagring av våra trafikdata kommer in. Här berättas det om att ett femtiotal personers brottsliga verksamhet håller det Operativa rådet med folk från Åklagarmyndigheten, Tullverket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen och Polisen sysselsatta, bland annat med sammanträden var 14:e dag. Deras tips till det civila samhället är 1. vi ska förhindra nyrekrytering genom att påverka de ungas värderingar, 2. då det är hela samhällets skyldighet att visa att det finns alternativ till en kriminell livsstil. 3. Media måste förstå att deras rapportering kring grov brottslighet skapar en glorifiering av brottslingarna. Därför ska de visa att det finns en baksida. Avhoppare från kriminella gäng kan här vara en resurs.

Det förefaller vara en rätt enkel bild av livet, som odlas i de kretsar där strategin för jakten på grova brottslingar tar form. När en ung människa bestämmer sig för att bli brottsling då måste någon auktoritet i den unges omgivning tala om att vederbörande ska låta bli. Det är något att hålla i minnet när alla dessa säkerhetssträvande män och kvinnor kommer på det ena efter det andra för att hålla kolla på oss alla. Ett sådant projekt är Indect, som jag (efter att ha skrivit om datalagringen) berättade om i mitt senaste inlägg. Mårtensson är en bland många som reagerat.

Något rätt lustigt hände medan jag läste Mediaplanets bilaga. Jag kände vibbar, som påminde om stunden när jag upptäckte hur företag, som köpt upp upphovsrätter, skickligt hade lobbat och fått sina rättigheter inskrivna i Bern-konventionen. Jag häpnade när jag insåg att detta hände så sent som 1967, när det vitt och brett hade talats om upphovsrättens 300-åriga historia. Sedan lyckades man också med bedriften att lobba in sin organisation WIPO under FN:s beskydd 1974. Månne hur länge det dröjer innan SACS tagit sig upp i världshierarkin inom sitt område? De är redan en partner i forskningsprojektet Security Links, som ska sätta Sverige på världskartan när det gäller forskning kring civil säkerhet.

Började detta inlägg med exempel på vad som händer i miljöer där man avhumaniserar dem som har till uppgift att skydda civilbefolkningen. Men, vi behöver inte gå så långt som till Afganistan för att finna exempel på det. Det är inte bara ”avhoppare” från kriminella gäng som kan bidra med kunskap om den vålds- och övervakningsspiral, som vi nu ser resultatet av. Alla får betala ett pris för avhumaniseringen. Fann hos Scaber Nestor bland annat en länk som ledde till en artikel ur DN i februari 2005. Det är en polis, som ingick i den beryktade piketstyrkan vid Norrmalmspolisen, som berättar. Slutklämmen gör att jag förstår varför Operativa rådets tips ser ut som de gör.

- Närpolisreformen har kapsejsat. Allt färre poliser jobbar i nära kontakt med folket, allt fler gömmer sig i sina bilar och i sina militariserade uniformer. Jag hoppas och tror att polisvåldet har minskat. Men många av de hårdingar jag jobbade med är ju chefer nu. De anger tonen för de nya polisaspiranterna.

Det är fem år sedan. Vad har hänt sedan dess? Ja, en hel del kan vi läsa mellan raderna i Mediaplanets tematidning. Ett annat exempel skriver Lars-Erick om – det handlar om äldreomsorgen i hans hemkommun, Piteå, som vi kunde ta del av genom SVT:s Uppdrag granskning i går. Och som en droppe från ovan nåddes jag för en stund sedan av ett mejl från Our Comments.org, som vädjar till mig, som kandidat för Piratpartiet, att engagera mig. Han berättar om de brister i integritetsskyddet, som uppstår när människor i avsaknad av empatisk förmåga går på i ullstrumporna. Humant? Nej, knappast. Ju mer jag tar del av olika exempel, som visar att individens människovärde har devalverats, desto hetare önskan har jag att svenska folket ska sätta ner foten och ge de etablerade partierna en riktig bakläxa. PP klarade att ta sig in i EU-parlamentet och gör sitt bästa där, vilket Hax berättar om. Nu återstår att Piratpartiet tar sig in i Sveriges riksdag och rör om i den grytan.

Intressant.