Sol och vår i projektvärlden?

När jag i går morse tog del av SvD:s artiklar om hur Kvinnoforums initiativtagare Bam Björling lyckats hålla igång en verksamhet, som naturligtvis skapat en hel del gott för olika projekts målgrupper men även för henne själv och hennes familj, kunde jag inte låta bli att dra visa paralleller med andra individer genom historien, vilka charmat sin omgivning och därigenom berikat sig själva. Det är helt otroligt att en styrelse med meriterade människor ur svenskt näringsliv kunnat svälja en lösning, där skutan hållits flytande under senare år genom att VD kunnat ta upp ett AVSLAG till fortsatt bidrag från staten, som en kundfodran i bokföringen. Rätt fräckt har VD:n försökt dra fördel av motsättningen mellan den förra socialdemokratiska regeringen och nuvarande alliansregering samt gjort gällande att den senare skulle vara skyldig att reglera den tidigare regeringens ”skuld”. Visserligen inlindat genom att i ett mejl referera till informella samtal och göra sken av att där funnits ett löfte innebärande att den nuvarande regeringen skulle reglera den ”skuld”, som uppstått genom en konflikt med den förra. Intressant.

Det är verkligen intressant att detta kunnat fortgå, utan att någon har haft kraft att sätta ner foten. Nu förefaller det vara ett antal s k ”whistleblowers”, som fått nog och tagit bladet från munnen. På den hemsida, som Bam Björling köpt loss från konkursboet, kan man ta del av hennes ”försvarstal”. Ett försvar, som hon inte var beredd att presentera genom att delta i TV4:s Kalla fakta. Däremot har hon lämnat ett skriftligt svar på frågorna, vilket redovisas i SvD. Hon får dock rådet av Annika Bryn att sätta sig i olika TV-soffor och rida ut stormen. I likhet med Gudrun Schyman på sin tid. Annika ser det som hänt, som ett resultat av mediernas behov av en häxa. Själv undrar jag om det inte är just detta synsätt – att en del kvinnor görs till ikoner – som bidrar till att de själva inte lägger märke till när de går över gränsen. Då ändamålet kan anses helga medlen istället för att se ändamålet som så viktigt att man inte kan låna sig till sånt, som kan äventyra arbetet. När det gäller risken att drabbas av hybris verkar det inte finnas någon skillnad mellan män och kvinnor.

Programmet har självklart väckt uppmärksamhet även i bloggosfären. Där skriver bl a Belinda Olsson om att det är hemskt att se hur en organisation av betydelse för många gör bort sig; Staffan Strömbäck, som skriver om ett tungt men rättvist bakslag; Rörmok´s weblog, som i egenskap av indirekt bidragsgivare ställer en hel rad relevanta frågor; Per Westberg, som också undrar över ett och annat och hoppas att de grävande journalisterna har rejält på fötterna när de går ut med detta; Leif Gripenstam, tidigare politisk sekreterare hos borgarrådet vid socialroteln i Stockholm och med egna hågkomster av Bam Björlings insamlingsförmåga, försöker göra det inträffade till partipolitik; Fredrik Federley, som tror att avslöjandet kommer att skaka om många bidragsberoende organisationer; samt Jinge, som anser att saken bör bli föremål för en polisutredning och om inget oegentligt skett borde Stockholms stad ändå se över sin rutiner för bidragsgivning. Idag ser jag i SvD och SvT/ABC att Stockholms stad och Sida ska låta utreda Kvinnoforums affärer. Det är bra.

Självklart kommer det som hänt att utnyttjas av dem som ogillar genusforskning och särskilda insatser för att bryta kvinnors underläge i olika sammanhang – inte minst när det gäller en rättvisare fördelning av samhällets resurser, där verksamheter som bedrivs av män fortfarande är de största bidragsmottagarna. Bloggen Neo, som själv gjort ett försökt att belysa det som pågått inom Kvinnoforum två år tidigare, är inte sen att slå till och Pär Ström försitter inte heller ett tillfälle att både lufta sitt missnöje med att det finns krav på att statliga verksamheter ska granskas ur ett genusperspektiv och att kräva en kommission för att granska hela det feministiska bidragsträsket, som han uttrycker det. Självklart kommer alla, som ogillat att manliga politiker sagt sig vara feminister när F! gjorde entré i politiken, att nu vädra morgonluft. Det är väl känt att korpar och hyenor dras till platser där ett jaktbyte har fällts. Här bli det särskilt dramatiskt eftersom bytet trott sig vara oantastligt i hägn av jämställdheten.