Vågar vi hoppas på förnuftets seger?

Igår gjorde jag ett rätt dystert inlägg om makt och maktmissbruk, starkt färgat av mina egna erfarenheter att i förhållande till människor med makt står vi oss ganska slätt. Ser att diskussionen fortsätter idag, nu med bidrag av mera etablerade mediers hjälp. Sagor från Livbåten , Lake och Det progressiva USA skriver med många intressanta länkar, bl a Nyheter 24, SvD:s ledarblogg, SvD Inrikes, Aftonbladet och Expressen.

Vågar vi tro på att ledande personer inom poliskåren kan se det inträffade som ett lärande exempel på hur det inte får gå till? Inte enbart mot bakgrund av att många människor idag har tillgång till teknik att dokumentera vad de blir utsatta för, utan mera som ett exempel på hur snabbt ett flerårigt arbete med värdegrundsarbete kan raseras av ett par stressade tjänsteutövare. Jag kan förstå att det är ett utsatt jobb och att man i ett trängt läge inte alltid handlar så klokt, men situationen var knappast av det slaget. Om stressen stiger till en ohanterlig nivå enbart av det skälet att ett par poliser blir fotograferade under en vanlig tjänsteutövning på allmän plats, då har ansvarig chef en uppgift. Att skydda, tjäna och ställa till rätta – hur kom det till uttryck i den här situationen? Vågar vi hoppas på förnuftets seger i sakens fortsatta hantering? I går tvivlade jag på den saken. Idag har jag gått med i FB-gruppen Vi som stöttar Jesper mot polisens övergrepp.

För övrigt noterar jag att det pågår diskussioner litet varstans om behovet av reformer av upphovsrätten. Här hemma nystar OlofB på en tråd om att det är möjligheten att kopiera för icke kommersiellt bruk som är det intressanta. I Kanada pågår en tuff kamp mellan liberaler och konservativa om upphovsrättens inverkan mot bakgrund av ACTA-avtaket, här återger Michael Geist inlägg från ett rundabordssamtal om den digitala ekonomin. Annars är det datalagringsdirektivet som ställer till med diskussioner. Här Karl Sigfrid och Rick Falkvinge. Rick refererar bland annat till att Rumänien nyligen sa nej till detta direktiv då det strider mot mänskliga rättigheter. Karl Sigfrid vill ha besked hur Piratpartiet tänkt sig att Sverige ska förhålla sig till de böter som EU-domstolen kan döma Sverige att betala. Mikael Nilsson ser framåt och beskriver vad det är frågan om, ifall de röd-gröna vinner valet.

Och medan de båda blocken profilerar sig äntrar allt fler Piratpartiets fartyg. Varför? Ja, det det är inte så svårt att förstå när man läser Johnny Olssons beskrivning av sin politiska bakgrund på bloggen Enligt min humla. Jag tror att många kan känna igen sig i hans berättelse. För mig som varit djupt rotad i det socialdemokratiska partiets historiska framväxt har processen tagit tid. Det kostar på ett bryta upp och gå ut i kylan, vilket jag gjorde redan 1986. Sedan tar det tid att orientera sig och pröva sig fram. När sedan makten oavsett partifärg kräver att ledamöter i landets högsta beslutande församling – riksdagen – gör våld på sin lagstadgade rätt att rösta så som samvetet bjuder, då återstår till sist endast att pröva något helt nytt – Piratpartiet. Det är inte alls svårt sedan jag insett att detta parti är det enda parti som inser att informationen måste vara fri i en demokrati och att individen måste skyddas mot statens och andra intressenters anspråk på makt och kontroll över informationens infrastruktur. Utmaningen ligger nu i uppgiften att förklara detta för de som ännu inte insett internets möjligheter, inte minst medelålders och äldre. Det hoppas jag kunna bidra med.

Intressant.