Igår fick vi en påminnelse om riktigheten i det gamla ordspråket ”Mer vill ha mer, fan vill ha fler och helvetet blir aldrig fullt”, när vi läste i DN om hur modeföretaget Louis Vuitton lyckats förmå en domstol att döma den danska konstnären Nadia Plesner till ett snuskigt stort skadestånd för att hon målat en bild där en modeväska (snarlik en väska designad av Vuitton) finns med på ett hörn. Louis Vuittons rättsliga åtgärder startade redan under 2008 då Plesner tryckt upp T-shirts med bilden av ett svältande barn i Darfur med en liten chihuahua i famnen och en väska på armen. En helt genial bild som genast förde tankarna till en rik bortskämd megakändis, i skarp kontrast till de av kriget drabbade barnen i Darfur. Det var dessa barn som Plesner ville hjälpa genom sin försäljning av T-shirts.
Under den rättsprocess, som Louis Vuitton då drog igång, fick konstnären höra av en jurist att om bilden presenterats i form av en tavla, då hade det kunnat ses som ett konstverk och varit fredad. Idag när hon placerat in bilden som en detalj i ett större konstverk kallat Darfurnica inspirerad av Picassos berömda målning Guernica, då har en domstol dömt till förmån för företaget, utan att konstnären haft en möjlighet att tala för sin sak. Igår antog jag att ACTA-avtalet låg till grund för denna nya lag. I en kommentar till inlägget skrev Hax ”ACTA-Avtalet och Louis Vuitton är ett *mycket* relevant spår...” Redan i nästa vecka händer det saker när det gäller ACTA-avtalet. Där finns idéer om att internetoperatörer ska tvingas att samarbeta med upphovsrättsinnehavare och att t ex publicering av fri programvara blir olaglig. Det finns en möjlighet för det rättsliga utskottet (JURI) att nu på måndag besluta att Europadomstolen ska pröva om detta är förenligt med gällande fördrag. Men utan att vi gör oss påminda lär detta inte ske.
Expressens Karin Olsson larmar om att den lagen lägger krokben för konsten. Vad gör Expressen åt det? Jag håller med Sven Wennerström ”att DN bara snuddar vid den verkligt stora skandalen i det här, nämligen den lagstiftning som gör att företag som Louis Vuitton kan skicka mångmiljonböter till vem som helst, när som helst”. Det är inte bara DN och Expressen som borde lyfta fram detta till allmän beskådan. Det är inte den enskilde kreatörens upphovsrätt som är ett problem. Det är företagen med de s k närstående rättigheterna, d v s företag som Louis Vuitton, vilka köpt upp den ekonomiska delen av upphovsrätten, som ställer till det. Det borde grävas efter upplysningar om hur det gick till när företag med närstående rättigheter fick samma skydd i Bernkonventionen som de egentliga upphovsrättsinnehavarna. Och på många sätt på deras bekostnad. Politiker i Sveriges riksdag och i EU-parlamentet har alltför länge ostört fått dansa efter deras pipa. Katarina Renman Claesson, forskare i rättsinformatik och immaterialrätt, medverkade i UR Samtidens program som sändes den 7 juni 2010 och delade med sig av sina kunskaper i denna sak. Sedan dess har jag undrat varför media inte bryr sig?
Uppdatering: Skivad lime är också inne på att lagstiftningen är helt åt fanders. Den totala obalans mellan egenintresse och allmänintresse, som företag med närstående rättigheter lyckats åstadkomma med hjälp av våra politiker, har även lett till en förlängning av upphovsrätten rent allmänt. Detta tidsmässiga monopol har skruvats åt hel fel hål i takt med den tekniska utvecklingen.
Glädjande dock att många skriver om #LVgate – med vilken verkan det kan ha: Opassande 2; Christian Engström; Business by web; Nakna sanningen; Mediesverige.se; Madeleine Sjöstedt; Dykdalben; Drama Online; I Frihet; SkepchickSE; Anna Regnbåge; Peter Lindén; Karin Hermansro; Viktualiebrodern; Disruptive; Min egen stil; Tankens vindlar; Yami och pandorna; Stefan Hadlin; Conny T; Torrentfreak; Carl Johan Hall; Stefan Mahlstein; Henry Rouhivuori; Free and Thinking; Udda nyheter; M Barczyk; Lite av varje; Konstapel Bastian; Farmor Gun; Utlandssvensk; Evas svammel; Vonapa; Opassande; Olav Torvund; mikaelh89; Hax; Pappa IT-konsulten; MC-bloggen; Katedervarg; Silverstänk; Livsnjuutarn; Med örat mot rälsen; En katt bland hermelinerna; och Anekdoter på knäckebröd;
Avrundar med Anders S Lindbäck som går från mode till datalagringsdirektivet som riksdagen ska besluta om den 16 mars 2011 – hög tid alltså att säga ifrån.
4 kommentarer:
"Sedan dess har jag undrat varför media inte bryr sig?"
SVAR:
För att deras ägare snart har samma rättigheter. Det lobbas för fullt för att det skall bli verklighet.
I princip betyder det att när ett mediaföretag tillgänglig information som tidigare varit "fri", plötligt får copyright på den.
Medias ägare ser här en möjlighet att skapa stora ekonomiska värden, som så småningom kommer att resultera i profit.
Den som är "road" av detta kan ju googla.
LV samarbeta under andra världskriget med nazisterna så det här förvånar väl ingen
Louis Vuitton's links with Vichy regime exposed
http://www.guardian.co.uk/world/2004/jun/03/france.secondworldwar
@Dennis: Du kan ha rätt i att alltför många journalister sitter fast i det egna intresset i Upphovsrätten och därför inte ser hur de därmed bidrar till att cementera även De närstående rättigheterna, som tar över när deras arbets- eller uppdragsgivare betalat för deras insats. Att Upphovsrätten är en tidsbegränsat monopol, där egenintresset måste balanseras mot allmänintresset, verkar inte särskilt många ha kommit underfund om. Skyddstiden Livstid +70 år är helt barock!
@Anonym: Det är väldigt långsökt att tro att det som du berättar om skulle ha en koppling till deras agerande mot konstnären. Jag tror mera att det förhåller sig så som DeepEdition skriver i sitt inlägg http://deepedition.com/2011/03/11/nadia-plesner-spelar-ett-smart-pr-spel/ Tycker att det är bra att se på saken ur även den synvinkeln, men det förtar inte min kritik gentemot lagstiftningen, som idag är helt barock.
Farmor Gun i Norrtälje som kung alt. president, anser pissenisse.
PS.
Och sen Anna som statsminister och Cristian som utrikesminister, då bleve pissenisse en lycklig pussenisse.
DS.
Skicka en kommentar