söndag 17 juli 2011

Endast de äldre söker sanningen?

Läser med rätt stor behållning Erik Åsards understreckare i dagens SvD rubricerad Journalistiken värd mer än papperet. Slutklämmen måste citeras då den säger en hel del om medieklimatet ”Den stora faran inför framtiden är inte kakofonin av röster i cyberrymden eller ens att papperstidningen på sikt hotas av undergång. Mest oroande är att de etablerade mediebolagen för att hävda sig i konkurrensen i än högre grad väljer att fokusera på nyheter om celebriteter och trivialiteter i stället för att satsa på den mera kostsamma undersökande journalistiken.” Efter detta börjar Åsard sedan att spekulera: ”Vad vi kan förvänta oss framöver, i USA och på andra håll, är förmodligen allt mindre av noggrann, faktaorienterad rapportering alltmedan opinionsjournalistiken i form av krönikörer och värderande kommentatorer ges ökat utrymme. Kanske dröjer det inte alltför länge innan Fox News, Rupert Murdochs partiska men ytterst profitabla satellitkanal, blir den gängse modellen för hur en framgångsrik nyhetsförmedling ska se ut.” Av det senare drar jag slutsatsen att Erik Åsard i likhet med många andra lärde utgår från att dagens unga är mindre intresserade av att söka sannare bilder av det som händer omkring oss, än vad vi var i den åldern.

Lustigt nog faller det dem inte in att dagens unga söker information på många olika håll och eftersom etablerade medier inte så sällan fungerar som något av maktens megafoner, får de etablerade lära sig leva med att läsarna söker information på många andra håll. Detta samtidigt som rätt många av dem gör vad de kan för att misstänkliggöra oss läsare och bloggare. Alla är inte öppna för den dialog som Sveriges Radio tagit initiativ till genom sitt projekt Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn. Självklart aktiva under Almedalsveckan, vilket vi ser på deras blogg. Eller för den delen det samspel mellan olika medier som Brit Stakston, Joakim Jardenberg, Emanuel Karlsten och många andra försöker göra möjligt.

Intressant att kommentarerna till Åsards text hittills antingen gäller en omröstning huruvida stora mediekoncerner ska förbjudas eller har sitt fokus på mediekoncerner som ett hot mot demokratin. Tilltron till mänsklighetens förmåga till tankearbete är inte särskilt väl utvecklat i någondera av kommentarerna. Själv undrar jag om vi inte behöver ett partipolitiskt neutralt material för folkbildning som tar fasta på det konstruktiva samtalet om mötet mellan medier i vår tid. En del tror att de kan ignorera och oskadliggöra sociala medier genom att tala om oss, som gillar utvecklingen, som internetromantiker eller internetevangelister. Utvecklingen kan bara gå framåt om man mera ser till Internets möjligheter än dess problem, utan att för den skull blunda för de utmaningar som finns. Utmaningar som inte bäst hanteras med avlyssning, filtrering och blockering. Utmaningar som t ex myndigheternas hantering av PSI-lagen vilket bland andra Handelskammarens it-expert Fredrik Sand skriver om på SvD:s Brännpunkt.

Se där ett ämne som inte kunde hålla mig borta från tangentbordet.


Intressant?

Inga kommentarer: