Olika medier i mänsklighetens tjänst.

Inledde söndagen med att kolla in ett meddelande på Facebook, som gällde Piratpartiets medlemsmöte så här långt. Sedan ett besök på partiets forum för att kolla in hur den votering som aktualiserades i går kväll hade avlöpt. Sedan försjönk jag i läsningen av morgontidningen och fastnade i Mustafa Cans mycket starka text i SvD:s kulturbilaga Det som skrämmer mer än tio lasermän. Jag läste den flera gånger, då den grep tag i mig på flera olika plan. På en och samma gång både skrämmande och vacker i beskrivningrn av upplevelser på hans väg från ett ”vi” i Västergötland – dit han först kom - till insikten att han nu allt oftare identifierar sig som tillhörande ”dom”. Man måste vara en sten om man inte tar in vad Mustafa Can säger.

Därefter lyssnade jag på God Morgon Världen i P1, där Svante Weyler i sin krönika tar upp det intressanta med utvandring och invandring och undrar vad som menas med en lyckad integration. Tänk att kunna säga så mycket viktigt så enkelt och rakt på sak. Tillsammans har Mustafa Can och Svante Weyler visat på vikten av att vi har media, som på olika sätt verkar i mänsklighetens tjänst. Det minsta man kan göra är att sprida dessa båda inlägg vidare till andra, blev min självklara slutsats. Vi behöver allt som kan sätta vår fantasi och förmåga till inlevelse i rörelse.

Just detta att sprida angelägen information vidare, känner jag som något som ingår i min mission, som jag tidigare beskrivit som ”kampen för ett öppet och fritt internet för människor med frihet under ansvar och mot övervakning och kontroll”. I sökandet efter en länk till Weylers krönika stötte jag på en annan krönika, som är minst lika intressant mot bakgrund av den debatt som pågår om internets olika hot mot det etablerade samhället. Vi är bara ekon av varandra, säger han i den krönikan, som sändes i Godmorgon Världen den 14 februari 2010. Där refererade han till den unga författarinnan Helen Hegeman, 17 år. Några dagar senare kommenterade Ann Heberlein i en artikel i Expressen Helen Hegemans tilltag att använda en annans text i sin roman. Fascinerande.

Strax därpå fick jag ett mejl från Pontus E. som gör mig uppmärksam på innebörden i begreppet the Chaordic Age. Raskt inser jag varför vi har problem på alla möjliga håll och kanter med att förstå vad det är, som vi håller på med eller är involverade i. Det resulterar i dagens första blogginlägg, då texten jag fått hade hjälpt mig inse varför jag, under det pågående medlemsmötet, hade haft svårt att tolka och tyda spelet mellan partiledning och medlemmar, varav några i styrelsen. Vid läsningen av detta stycke föll myntet ner: ”Den nya eran ”Chaordic Age” ifrågasätter praktiskt taget varje begrepp för samhällelig organisation, ledning och beteende, som vi har kommit att förlita oss på. Vi klamrar oss fast alltför strikt vid gamla koncept, avvisar nya koncept alltför lätt, skyddar gamla former som skapat dessa begrepp alltför hårt, men att beslutsamt använda dessa gamla former på ett samhälle i förändring kommer att leda till ett misslyckande.”

När jag sedan skickar Pontus en länk till mitt inlägg och ställer frågan om vi träffats i något sammanhang, får jag till svar ”Vi känner inte varandra - joo, jag känner en dimension hos dig genom din blogg. Som jag uppskattar för sans och klokhet. Vi är båda något udda i sammanhanget; i princip generationskamrater. Men jag var inblandad i nätet professionellt på nittiotalet, är nu omsorgsfullt pensionerad.”

Tänka sig - en sån söndag!!! Detta visar hur fantastiskt det öppna, fria internet är, när vi människor delar med oss och vi känner att vi inte tagit en text från någon annan utan att den berikat oss och att vi kan berika andra på ett eller annat sätt. Precis som någon funderade där borta i USA med anledning av boken Birth of the Chaordic Age av Dee Hock. Den, som skapade den texten har den kvar, samtidigt som den kan berika mig och många andra – inspirera oss att på olika sätt göra en insats för bättre förståelse och därmed verka i mänsklighetens tjänst. Sharing is caring, som vi pirater säger.

Avslutar med en liten söndagsrunda, som jag inleder med Emil Isberg då han föredömligt konstrukttivt visar hur vi kan använda tiden fram till den 3 – 5 december på klokast möjliga sätt för att få en bra fortsättning av det ajournerade medlemsmötet. Sedan blir det något av blandad kompott – Full Mental Straight Jacket för bilden av ett verk som tilltalar vårt sinne för skönhet; Lars-Erik – en liberal rebell, som berättar om nye chefen för tankesmedjan Timbro och hans bryderi; Lakes Lakonismer, som i likhet med mig funnit det som är hörvärt och värt att stödja; Anders Widén som funderar kring bättre tjänster på nätet; och sist men inte minst Jerry Silfwer med Dr Spinn. Sedan väntar SVTs Dokument Utifrån med programmet om Wikileaks.

Intressant.

Den kaotiska ordningens tidevarv.

Fick idag ett mejl som intresserade mig. Vad jag kan erinra mig känner jag inte avsändaren, men rubriken ”Litet tankegods att bygga på” och innehållet var så intressant att jag ägnat en stund åt att översätta den till svenska. Tackar avsändaren för att han lagt märke till att jag är en ”tänkande Lotta”, som gärna vill förstå mig på den tid jag lever i.

Ursprungligen kommer avsnittet här nedan från ett meningsutbyte i en krets av debattörer i USA:

”Läser Dee Hock´s Birth of the Chaordic Age. Från den boken kommer en passage som jag funderar över:

Till skillnad från ändliga materiella resurser, multipliceras information genom överföring och är inte uttömd genom användning. Information som överförs är inte förlorad för källan, men ändå en tillgång för mottagaren. Informationen kan användas av alla utan förlust för någon. Såvitt vi vet är utbudet av information oändlig, varför detta inte följer någon av våra koncept eller lagar som gäller när brist råder. Det lyder bara begrepp och principer av oändligt överflöd, oändlig utnyttjande, oändlig rekombination. Vi har bara svaga aningar om vad dessa principer kan innebära, eller om de överhuvudtaget finns.

Projicerar vi på information våra gamla föreställningar om egendom och därmed gör den till en metod genom vilken en person kan få ut rikedomar från en annan, vilket varken avslöjar eller ändrar informationens extraordinära karaktär. Det visar bara den begränsade människans natur och hennes ovilja att ändra verklighetens interna modeller eller yttre beteende. ...

Tänker att ett samhälle som bygger på information och ett som bygger på kroppslighet kräver radikalt olika perspektiv och medvetande. Men vi föredrar alltför ofta att ignorera de grundläggande skillnaderna och vill föra över till Chaordic Age (eran då samexistens råder mellan kaos och ordning) de sätt att hantera information, idéer och värderingar, begrepp och antaganden som visat sig vara användbara i den mekaniserade, industriella eran; begrepp som ägande, begränsad tillgång, inkurans, förlust av fortskaffningsmedel, inneslutning, knapphet, separabilitet, kvantifierbar mätning, statistisk ekonomi, matematisk monetarism, hierarkisk strukturalism och en förvaltning byggd på kommando- och kontrollsystem.

Den nya eran ”Chaordic Age” ifrågasätter praktiskt taget varje begrepp för samhällelig organisation, ledning och beteende, som vi har kommit att förlita oss på. Vi klamrar oss fast alltför strikt vid gamla koncept, avvisar nya koncept alltför lätt, skyddar gamla former som skapat dessa begrepp alltför hårt, men att beslutsamt använda dessa gamla former på ett samhälle i förändring kommer att leda till ett misslyckande.”

Under tiden som jag jobbade med översättningen, slog det mig att de här tankarna, har bäring på de processer, som just nu pågår inom Piratpartiet, där vi mot bakgrund av en stadgerevision har svårigheter att hantera övergången från det gamla till det nya samtidigt som vi har svårt att resonera med varandra om en organisationsform för nätaktiva och vad som krävs av styrelsens ledamöter i förhållande till partiledningen, när det som sägs i olika andra fora inte kan läsas ut av styrelseprotokoll. Något jag som medlem bygger min tolkning på. Under vägs blir styrelsebeslut till något som ska tolkas som enbart partiledarens förslag. Att mötet ajournerades är ett i demokratisk ordning fattat beslut, som dock säger något om vår oförmåga att hantera delade meningar på ett konstruktivt sätt.

Känner djup förståelse för Krippas reaktion som han gett uttryck för både under Ordet fritt i PP:s forum och på sin blogg. Men sedan jag läst om den kaotiska ordningens era förstår jag att vi alla befinner oss i olika stadier av kaos och är i behov av kaosordning. Men, då kan ingen fortsätta rida på gamla käpphästar. Jag kan bidra med att lova försöka ställa undan mina och se om det leder till något nytt. Det är alltid för tidigt att ge upp :)

För övrigt måste vi hålla i när det gäller datalagringsdirektivet – Opassande som sätter in det i ett begripligt sammanhang och Henry Rouhivuori, där en uppgift bland kommentarerna väcker några slumrande funderingar. Det gäller Runar Vikstens utredning. Något som bland andra Mark Klamberg skrev om den 3 mars 2010. Infallsvinkel skrev om hans meriter innan han utsågs som ordförande i signalspaningsnämnden, numera Försvarsunderrättelsedomstolen. Rick skrev också om datalagringen och kopplingen till polismetodutredningen och öppningen av FRA-shopen. Ska pröva att använda Annas fem frågor i samtal med vänner och bekanta och se vart det leder.

Intressant.