Vissa makthavare och media utmanas inte ostraffat.

I allt det surr som uppstått på grund av en jouråklagares beslut att anhålla Wikileaks Julian Assange i sin frånvaro, försöker jag få ett grepp om det hela. Men det är inte lätt. Av Juristens funderingar drar jag slutsatsen att jag inte är helt fel ute när jag tycker att det inträffade säger intressanta saker om vårt rättsväsende. DN skrev igår att den ideella och obundna Rättssäkerhetsorganisationen (RO) har anmält jouråklagaren till JO för att få utrett om hon brustit i sin objektivitetsplikt. Uppdatering: Ser i Resume.se att det är Billy Butt, som är företrädare för RO, vilket förklarar en del. Eftersom BBC använt sig av honom i ett nyhetsinslag, har de nu sagt att de ångrar intervjun med honom. Så kan det gå - jag slarvade också med researchen, men tänker att detta att någon hållit på sedan 1993 för att söka resning för sin sak, kan väl också vara intressant. Igår skrev SvD bland annat att den tidigare överåklagaren Alhem anser att åklagarna måste förklara sig. Den artikeln finns i dagens papperstidning under rubriken Åklagarna tiger om Assange och att utredningen fortsätter. Åklagarmyndigheten la igår ut ett antal frågor och svar i ärendet på sin hemsida igår och där framgår att det hela spreds genom en läcka till en tidningsredaktion. Intressant om anställda i rättsväsendet gillar en del läckor men ogillar andra. Drar slutsatsen att det finns dom som resonerar att sådant läder ska sådan smörja ha, mot bakgrund av att Wikileaks konkurrerar om nyhetsmaterial genom sin arbetsmodell att läcka hemligt material. Detta trots att det omfattande material som offentliggjorts dessförinnan släppts till flera stora redaktioner i USA, Storbritannien och Tyskland.

SvD:s Anders Mildner har noterat att nätet fylls av skepsis inför anklagelserna. Redan i lördags rapporterade SvD om andra tidningars uppgifter där Julian Assange uttalat sig och sagt att påståendena är falska och att Wikileaks tidigare under veckan fått förvarningar om att de skulle utsättas för fula tricks. Redaktionschefen Martin Jönsson berättar på sin blogg om världsnyheten som var ute och vände. Hur som helst har Aftonbladet en intervju med Julian Assange med frågor om saken. Anna Troberg bekräftar att uppvaktningen från all världens media varit intensiv och förklarar att Piratpartiet arbetar för att hålla rågångarna när det gäller Wikileaks som organisation och Julian Assange som person. Uppgifter som TT vidareförmedlat till Rapport och andra. Mårten Schultz har synpunkter på medias agerande och Joakim Jardenberg lyfter i sitt inlägg betydelsen av journalistik och dess roll i vår tid.

Men, med tanke på att rättssäkerheten eroderat under nuvarande och tidigare regering och att Piratpartiet går till val med krav på skydd för den personliga integriteten är det inte konstigt att vi i Piratpartiet upprörs, när vi tycker oss se tecken på att den anklagades rättssäkerhet är i fara. Leo Erlandsson skrev redan den 1 augusti om vad vi har att vänta efter Wikileaks. Vissa makthavare och media utmanas inte ostraffat. Hax ger en inblick i hur lätt en person, som ber polisen om råd i en allvarlig rättssak, kommer undan ansvaret för det som sedan följer, eftersom det är åklagaren som har en anmälningsskyldighet. I likhet med Emma Opassande undrar jag om vi kommer att få veta vem eller vilka som bär ansvar för denna i mitt tycke mycket illaluktande soppa. Hur som helst bidrar det inte till att öka förtroendet för rättsväsendet och inte heller för en del journalister, som inte kan hantera att läsare fått tillgång till verktyg, som gör att de kan syna hur nyheter skapas. Till det kommer att en del gillar att vara känd som en reporter som ger järnet. Jag vet inte om det är min allergi mot skvallerkärringar, som gör att jag inte är imponerad.

Intressant.