Om bombers inverkan på politiken ...

... och läckors påverkan på journalistiken är det som måste bearbetas i dagen blogginlägg.

En desperat man som beslutat sig för att delta i Jihad sätter nu skräck i Sverige. SvD rapporterar från presskonferensen, DN likaså, men därutöver kan jag se att medier tävlar om att rapportera och diskussioner pågår runt om på nätet ifall det är så klokt att tala i termer av terrorism när det rör sig om en ensam galning. Det senare vet jag naturligtvis inget om, men jag väljer att tro det för att inte dras med i de allt vildare diskussionerna om hur galet allt blev när USA drog in världssamfundet i sitt krig i Mellanöstern.

Carl Bildt twittrade redan i natt om saken och använde då begreppet terrorism, vilket jag och många med mig tycker var synnerligen obetänksamt. Där visade han att USA:s ambassadör hade rätt när han i mejl hem talade om Carl Bildt som en medelstor hund med en stor hunds attityd. I en sån här situation förväntar jag mig att ledande politiker ska uppträda statsmannamässigt, vilket Fredrik Reinfeldt visat så här långt. Det är dock inte särskilt förtroendeingivande att Socialdemokraternas Håkan Juholt går i taket på grund av Carl Bildts tweet. Bland oss i bloggosfären framstår det som hämtat från stenåldern att tycka att Carl Bildt ”skvallrar” när han rör sig på nätet. Jag och andra begär att Carl Bildt som utrikesminister ska väga sina ord på guldvåg i detta läge och det tycker jag att han inte alls klarade av. Håkan Juholt visade med sin reaktion att det var viktigare att bråka om Carl Bildts twitter än att säga något klokt om situationen som sådan.

Nu avlöpte det hela på ett för folket på Drottninggatan relativt hyggligt sätt, men det hela har skakat om oss, vilket ger efterverkningar av skilda slag. En del blir rusiga av lycka – och tvittrar Äntligen, andra blir dödsförskräckta och tror att ännu fler svenska kommer att hata eller misstro muslimer. Därför går deras imam Abd al Haqq Kielan ut och fördömer det som skett. Amanda Brihed och Jens Odsvall skriver hos Newsmill Massövervakning och islamofobi ökar risken för fler terrordåd och Rick Falkvinge vill att vi ska sätta in detta vansinnesdåd i ett större sammanhang. Alla speglar en oro, som visar att Carl Bildt borde ha varit mycket mera varsam med orden ifall han tänkt mer på svenska folkets väl och ve än egna vinster med en tweet. Men, det är klart – han satt ju på en världsnyhet och är landets utrikesminister. Men, det är väl just därför han borde ha tänkt till? Eller ska vi se det som en del i det vanliga politiska spelet? Tänka litet mer åt Carl Johan Rehbinders håll. Han påminner bl a om Churchills ord: - Det enda vi har att frukta är vår egen rädsla.

Därifrån är steget inte långt till debatten om Wikileaks, som letar sig fram genom en djungel av åsikter om Spioneri eller Terrorism; Grundlagsskyddad informationsläcka; Stöld av annans material, eftersom intrång i upphovsrätten kräver att dokumenten måste ha ”verkshöjd”; Brott mot sekretessen som kan orsaka stor skada för enskilda individer; Medieföretagens fixering vid att tillfredsställa massans behov av lättviktigt gods som gör att man glömt att granska den politiska makten och dess institutioner; samt sist men inte minst konspirationsteorier där Julians Assange sexliv kommit att spela stor roll. Det sista kommer jag inte att gå in på då det för min del avhandlats klart. I den delen förväntar jag mig att domstolarna gör vad de ska.

En del av gårdagen gick åt till funderingar över varför jag fortfarande blir så in i helvete arg när jag tänker på vad som nu kommit fram och alla turer kring FRA-lagstiftningen och hur jag och andra slet för att få fram fakta om det hela. Inser att jag har svårt att smälta att ledande politiker ljög men framförallt undanhöll viktiga fakta. Allt mitt förtroende för landets ledning och deras administration har rasat i botten, vilket gör mig till rov för en mängd olika känslor. Men mest förbannad är jag över att de trampar demokratin under sina fötter. Som en ödets skickelse fick jag under skrivandet för att få ordning på mina känslor, se en tweet om en direktsändning från ett symposium i New York City på temat Wikileaks och Internet Freedom, varför jag raskt bytte ”kanal”.

Det visar sig vara Personal Democracy Forum (PDF) som arrangerade. Jag kom in mitt i en paus efter det första passet, men genom att söka upp #pdfleaks kunde jag skaffa mig en hygglig bild av hur snacket hade gått tidigare. Panelen i den debatt som följde bestod av en rad namnkunniga inom press och media och jag fick brått att notera en del av det som sas då jag gärna ville få med en del av det här. Emily Bell ansåg att Guardian.uk och BBC hade rapporterat mer och bättre om Wikileaks än media i USA. AmericanEditor twittrade att om USA kan göra Assange till brottsling då står alla andra media sedan på tur. Någon annan twittrade om att USA:s press har böjt sig under National Security i nästan tio år.

Arianna Huffington uttalande ”det är inte medias uppgift att skydda makthavare från penibla situationer”, blev en mycket populär tweet som retweetades många gånger. Själv tog jag fasta på "the breakdown of trust in all institutions is at the center of what we're dealing with here". Det centrala i allt detta är att tilliten till våra institutioner har kollapsat. Läckan har gjort det möjligt att se vad som varit hemligt och vad som varit rena lögner. Det är en väldig skillnad mellan regeringens lögner och att de håller saker och ting hemliga, slog någon fast. Yes!!! Där satt den. Bekräftelsen på att jag är i min fulla rätt att gå omkring och vara förbannad, när jag tänker på hur regering och riksdag hanterade lagklustret kring FRA:s verksamhet och hur de förhalat saker för att slippa få diskussioner om övervakning och kontroll före valet. Och dessutom ljugit för riksdagens ledamöter. När jag under sändningen i Agenda hör någon nämna att Maud Olofsson försökt skära pipor i den här vassen till stöd för Centerns och Alliansens beslut om FRA, då vill jag kräkas. Hoppas att PDF lägger ut sändningen från sitt symposium så att fler kan ta del av det senare.

När jag sedan ser att Maj Rehnberg lämnat en kommentar på min blogg, eftersom jag där hade länkat till Norrtelje Tidnings ledare, förstår jag att Maj upplever frustration när hon inte får komma till tals i offentligheten. Hon vill få ut information om nya rön när det gäller det kolesterol som hittills ansetts vara orsak till hjärt- kärlsjukdomar. Eftersom det är rätt många som tar medicin för att sänka kolesterolhalten borde hennes insändare kunna resultera i en klargörande artikelserie om tvisten mellan förespråkare för LCHF bl a läkaren Annika Dahlqvist och skolmedicinen som praktiseras av de allra flesta andra läkare. Artiklar som utgår från att läsarna kan dra kloka slutsatser om de får en allsidigt information och man tror dem om det. Maj har en poäng; Man kan inte bortse från att det handlar om mycket pengar för de läkemedelsföretag som säljer den aktuella medicinen om läkaren Annika Dahlqvist har rätt. Även här handlar det om tillit. Hur mycket kan vi lita på läkare, som låter sig smörjas av läkemedelsföretagen? Att kunna interagera med sina läsare, det handlar Sveriges radios projekt Journalistik 3.0 – Medieormen ömsar skinn handlar också om.

Noterar sedan att Anna Troberg gjort ett inlägg hos SVT Debatt och tänker: - På något sätt kommer bombdådet i Stockholm att fungera som en vattendelare. Wikileaks och bomben i Stockholm kommer att ge rejäla avtryck i tryckfrihetskommitténs arbete – det är jag ganska säker på.

Intressant.