Regeringen ser oss som nyttiga idioter.

-->

Regeringen har idag överlämnat proppen om datalagring till riksdagen och i DN skriver Peter Bratt om varför USA i hemlighet kan ställa hårda krav på Sverige där han ger en bakgrund till det som avslöjades i SVT om Justitiedepartementets spel under täcket. Där försöker Beatrice Ask göra troligt att Sverige inte arbetar under press från USA eller något annat land. Men efter vad som nu framkommit, när det gäller vad FRA:s verksamhet är det helt uppenbart att det stora flertalet riksdagsledamöter – än mindre folket – inte fick veta vad beslutet egentligen rörde sig om. Om dessa riksdagsledamöter låter sig nöja med det, kan vi utgå från att de i dessa frågor gör som strutsen – stoppar huvudet i sanden. Ju mindre man vet desto bättre. Men hur hårt de än blundar och hur mycket bomull de än har pulat in i sina öron ska de inte komma undan – vi måste ställa dem mot väggen och kräva svar på våra frågor kring det som nu uppdagats.

Mark Klamberg har gjort en bra genomgång av saken och där får jag förklaringen till att det var helt omöjligt att få svar på frågor om den s k utvecklingsverksamheten före riksdagens beslut hösten 2009. På en direkt konkret fråga ville varken Sten Tolgfors eller hans medarbetare svara, jag möttes av den stora tystnaden. Men att förtiga viktig information är inte bättre än att ljuga sett ur ett demokratiskt perspektiv. Lika illa var det när vi i gruppen Riksdagssvar försökte ta reda på vad som skiljde mellan vad vi hade klurat ut och vad riksdagsledamöterna kände till. Men genom att inte delge oss relevant information kunde vi inte agera utifrån kända fakta innan beslutet togs. Om de alls svarade, ansåg de flesta att vi fått det mesta om bakfoten. Rätt intressant att läsa det StoppaFRAlagen skrev 2009-09-05 mot bakgrund av vad vi nu vet.

De ljög för oss säger Camilla Lindberg i AB och hon borde veta eftersom hon var den enda i alliansen som ställde sin plats i riksdagen på spel och röstade nej.

Patrik är rejält förbannad och medan jag försöker hantera den vrede jag känner över den arroganta behandling som alliansregeringen och ledamöter i riksdagen har utsatt oss för i samband med att regeringen drev igenom lagklustret kring FRA:s verksamhet går debatten om Wikileaks vidare. Lyssnar på KQED Public Radio for Nothern CA, en radiostation där man efter en intervju med någon vars namn jag inte kunde uppfatta, förklarar hur botnet används för dosattacker. Därefter tar man emot samtal från lyssnare, som också har synpunkter på gruppen Anonymous och det som de sysslar med under Operation Payback. Dessa aktivister utsätter bland annat de företag, som stoppat Wikileaks bankkonton, för överbelastningsattacker, men där nämns även de attacker som riktats mot Åklagarmyndigheten och ett advokatkontor i Stockholm. Under samtalen nämns både fildelning och The Pirate Bay, vilket inspirerar en lyssnare att ställa frågor om inte USA kan hävda upphovsrätt till de dokument, som läckts och sätta dit Wikileaks för att de tillgängliggör materialet. Det känns nästan overkligt att sitta i Norrtälje och lyssna på en radiostation i norra Kalifornien och höra samma tongångar som jag hörde från Tingsrätten och Hovrätten i Stockholm under rättegången mot The Pirate Bay.

Mary X Jensen sätter upp ett varningens finger för att det som pågår är kontraproduktivt och sätter krokben för alla oss som kämpar för ett öppet och fritt internet. Jag känner samma oro. Opassande skriver intressant och välmatat om ytterligare en dag med Wikileaks. Såg i SvD att Wikileaks nu har en ny talesperson. Det är en radioreporter på Island som lärde känna Julian Assange i samband med läckan om Kaupting Bank och deras huvudlösa långivning. Oscar Swartz känner fascination samtidigt som han också undrar om regeringen ska komma undan med sitt dubbelspel eller om nyval kan ligga i resans riktning. Kulturbloggen undrar också om regeringen kan sitta kvar efter vad som kommit fram. Anna Troberg undrar vilket eftermäle våra makthavare strävar efter. Tomas är på nytt beslutsam och Anohito ser också ut att vilja ta nya rejäla tag. Det gillar jag. Jens O undrar om någon är förvånad. Magnus Persson konstaterar att vi nu fått bekräftat att det som vi tidigare befarade inte var gripet ur luften.

Avrundar med att det idag är Internationella antikorruptionsdagen och dagen till ära presenteras en undersökning genomförd i 86 länder. Resultatet är besvärande för den grupp som ska hjälpa oss andra att hålla oss på den smala vägen – polisen. Kan bara hoppas att det är bättre ställt hos oss - i alla fall på den punkten.

Intressant.