Om den osynliga handen.

I Dagens Arena läser jag om den amerikanske finansministern Henry Paulson, som tidigare arbetat som mäklare hos Goldman Sachs. Då var han känd för hårda slag och aggressiva affärer, vilket gav honom epitet Hammaren. När han i måndags höll sitt stora tal om hur han vill lösa finanskrisen fanns inga hammarslag mot hans tidigare arbetsgivare, skriver Björn Elmbrant. Det mesta skulle lösa sig av sig självt, med den där berömda "osynliga handen". Och de förändringar som föreslås ska inte genomföras förrän dagens kris är över.

Björn Elmbrant gör sedan en koppling till presidentvalskampanjen och menar att den amerikanska finanskrisen har en stor poäng, eftersom den har tydliggjort skillnaderna mellan de ekonomisk-politiska alternativen inför valet. Barack Obama höll ett lysande tal i torsdags i New York, vilket var en tydlig ideologisk markering. Avregleringar som skett under senaste 20 åren av el-, tele- och finansmarknaderna har "belönat finansiell manipulation framför produktion och sunda affärer", sa Obama. Han efterlyste också allt det som finansminister Paulson tiger om: att omförhandla huslån, skattekrediter för att klara amorteringar, skärpta krav på bankernas tillgångar och att se över systemen för belöningar inom finansmarknaden.

Jag har tidigare inte tyckt det vara intressant att följa det amerikanska presidentvalet, men inser allt mer att det har stor betydelse även för oss vem som regerar i USA.

Folkkapitalism?

En intressant artikel nyligen i Aftonbladet, som jag måste länka till m a a gårdagens ämne. Den handlar om skälen till att Premiepensionssystemet infördes i vårt land. Enligt Adam Harmes, den kanadensiske statsvetaren, är skälet till detta att finansindustrin och nyliberala politiker försöker skapa vad han kallar för en massinvesteringskultur, där hela befolkningen investerar på börsen. Om bara tillräckligt många övertalas att försöka spekulera sig till en individuell välfärd i konkurrens med andra, så kommer det att skapa en upplevelse av att löntagare och det globala finanskapitalet har gemensamma intressen. Intresset minskar för kollektiva lösningar, och finanskapitalets värderingar vinner terräng, skriver Dan Josefsson.

När jag tänker på vad jag själv funnit när jag studerat tankesmedjan Timbro och andra nyliberala tankesmedjors idéproduktion verkar Adam Harmes antaganden inte vara helt gripna ur luften. Tankesmedjan Timbros fokus är för närvarande enligt deras egen hemsida områden som kultur och medier, folkkapitalism, bistånd samt reformstrategi.

Folkkapitalism; Ja, du läste helt rätt! Lyckligtvis kan vi nu se effekterna av nyliberalismens frihetsideal praktiserad inom finansmarknaden. Det ska bli intressant att se vad våra politiker gör för att ta ansvar för det pensionssystem, som de skapat i bred enighet. Ett pensionssystem, som riskerar att göra folket till ”nyttiga idioter” i händerna på samvetslösa aktörer på finansmarknaden, det kan aldrig bli hållbart i längden.

I det sammahanget vill jag påminna om Börsofferjouren som journalisten Lars Ohlsson initierade med hjälp av de pengar, som hans böcker inbringat. Böckerna ADCORE, Ruinmakarna, Ruinmakarna 2, Rå[d]ngivarna och Skambankerna är tidsdokument, som visar hur lätt vi dras in i ett spel, som varken vi själva eller våra rådgivare behärskar. Skammen vi känner över att vi låtit oss luras, gör att allt fler hinner dras in, innan bubblan brister. Lars Ohlsson har hjälpt en del av dem att ställa banker till svars.

Andra bloggar intressant här och här om spelet om våra pensioner.