I skuggan av finanskrisen pågår ett liv.

Efter att ha följt en del av det som skrivits om finanskrisen under några dagar kändes det befriande att läsa PJ Anders Linder. I sin ledare i SvD refererar han till debatter och samtal där nyliberalen Johan Norberg varit flitigt i farten och till sist utmanats av Roland Poirier Martinsson, chef för tankesmedjan Timbro. Något, som föranleder Linder att till sist ställa frågan: - Kan vi äntligen vara på väg mot en debatt om vilken kapitalism vi ska ha istället för det eviga ältandet om vi ska ha kapitalism överhuvudtaget? Eja, vore vi där, säger jag.

Så till livet i skuggan av detta. En av NT:s mest omtyckta krönikörer, Sofi Piehl, skriver tänkvärt om middagssamtal, som upprör och hennes försök att beröra genom att sätta in pratet om pengar i ett vidare sammanhang. Något som möttes av en slags bortvändhet. Tråkigt nog ligger texten inte ute på nätet. Men, den har etsat sig fast i mitt sinne. När jag sedan läste SvD:s Brännpunkt, där författaren Henning Mankell och nio andra skriver om den mardrömslika tillvaro som en jagad, torterad – och oskyldig människa tvingats leva under, på grund av det så kallade kriget mot terrorismen, då tänker jag på nytt på Sofis kloka ord.

Hon skriver: ”Då tänkte jag att vi människor befinner oss verkligen där vi vill vara. Det svåra i kråksången är att: 1. De enda människor vi har makt över, kan påverka och förändra, är oss själva. 2. De enda brister och underliga manér vi är helt blinda för är våra egna, väl inarbetade. Det innebär att vi under den största delen av våra liv befinner oss i en Moment 22-situation när det gäller vår möjlighet att utvecklas som människor. Och det är sådana som vi, som är satta att sköta världen.”

Ja, så är det. Men, lyckligtvis finns det också människor, som Sofi, som oförtrutet försöker påminna oss om det stora i att vara människa. Jag vill gärna tro att Sofis ord fick fäste redan där vid middagsbordet, men att reaktionen var ungefär, som när man plötsligt blir utsatt för ett alltför starkt ljussken eller öronpinande buller. Man värjer sig. Det är inte så lätt att oväntat ställas inför den flerdimensionella brutalitet, som orsakar att barnsoldater i Kongo våldtar små barn. Men, det ger onekligen ett intressant perspektiv åt det, som just nu intresserar så många av oss - finanskrisen.

När det gäller Adil Hakimjan, har jag tagit reda på mejladressen till en annan av undertecknarna av artikeln i SvD:s Brännpunkt, Bo Klasén – Advokater utan gränser – för att visa mitt stöd för det arbete, som han och andra lägger ner på att bana väg för en lösning, där Adil och hans familj beviljas asyl. Något, som kan gå lika bra här i Sverige, som i något annat EU-land. Adressen är bo(snabela)advokatklasen.se om du känner för att göra detsamma.

Avslutar med några ord av Anders Widén som passar i sammanhanget.

Norrtälje och Sverige i Världen

Läser i SvD att statsministern idag kommer att träffa Kinas president Hu Jintao för att visa Sveriges intresse för klimat- och miljöfrågor, som är huvudtemat vid Boao Forum där de båda är talare. När Sverige nästa höst är ordförandeland i EU kommer en av de viktigaste frågorna att vara hur världen ska kunna enas om en efterföljare till Kyotoprotokollet, skriver TT:s utsände i Boao Wiktor Nummelin. Men allt detta överskuggas av situationen i Tibet och högljudda krav på bojkott av OS, något som bland andra DN skriver om.

Medan statsministern är i Kina är finansministern, finansmarknadsministern, biståndsministern och riksbankschefen i USA, där Internationella Valutafonden, IMF:s och Världsbankens gemensamma vårmöten hålls i Washington. SvD Näringsliv rapporterar att finansministrar och centralbankschefer från G 7-gruppen (USA, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien och Japan) vid sitt möte i fredags enades om en plan som ska förhindra en upprepning av finanskrisen, vilken skapat oro på finansmarknader världen runt. Planen bygger på en rapport från Financial Stability Forum (FSF), som innehöll inte mindre än 65 förslag. Intressant följa vad som sedan omsätts i praktiken.

I övrigt pågår interna överläggningar bland annat om hur fattiga länder ska få ett ökat inflytande över besluten i Världsbanken och IMF. Sven Elander, som bevakar mötena för Forum Syds räkning, säger att det förslag som presenterats är ”för lite och för sent” för att rädda IMF:s ansikte. Forum Syd är en sammanslutning av en rad olika organisationer i Sverige, som samarbetar för global rättvisa. Det krävs många flitiga myror för att påverka de stora elefanterna. Här går tankarna osökt till min egen kommun. Även om elefanterna här är mindre och inte så många, krävs det även här många flitiga myror för att påverka.

Om den osynliga handen.

I Dagens Arena läser jag om den amerikanske finansministern Henry Paulson, som tidigare arbetat som mäklare hos Goldman Sachs. Då var han känd för hårda slag och aggressiva affärer, vilket gav honom epitet Hammaren. När han i måndags höll sitt stora tal om hur han vill lösa finanskrisen fanns inga hammarslag mot hans tidigare arbetsgivare, skriver Björn Elmbrant. Det mesta skulle lösa sig av sig självt, med den där berömda "osynliga handen". Och de förändringar som föreslås ska inte genomföras förrän dagens kris är över.

Björn Elmbrant gör sedan en koppling till presidentvalskampanjen och menar att den amerikanska finanskrisen har en stor poäng, eftersom den har tydliggjort skillnaderna mellan de ekonomisk-politiska alternativen inför valet. Barack Obama höll ett lysande tal i torsdags i New York, vilket var en tydlig ideologisk markering. Avregleringar som skett under senaste 20 åren av el-, tele- och finansmarknaderna har "belönat finansiell manipulation framför produktion och sunda affärer", sa Obama. Han efterlyste också allt det som finansminister Paulson tiger om: att omförhandla huslån, skattekrediter för att klara amorteringar, skärpta krav på bankernas tillgångar och att se över systemen för belöningar inom finansmarknaden.

Jag har tidigare inte tyckt det vara intressant att följa det amerikanska presidentvalet, men inser allt mer att det har stor betydelse även för oss vem som regerar i USA.

Läxan från 30-talet är glömd

I dagens SvD Näringsliv läser jag artikeln ”Marknaden har blivit tokig”. Det är en analys av läget på finansmarknaden. Att det är allvarligt visar sig bland annat i att Fed (Federal Reserve), USA:s motsvarighet till Sveriges Riksbank, gick in och tog över det direkta ansvaret för en enskild aktörs svårsålda eller svårvärderade värdepapper innan aktören ifråga köptes upp av en annan. Därmed har Fed satt sig i ett besvärligt pedagogiskt läge. Hur ska de kunna göra troligt att detta var en engångsföreteelse och inte ett säkerhetsnät under alla aktörer, som ställt till det för sig. Seriösa bedömare spår att finanskrisen kommer att resultera i ofattbart stora förluster. Långt utöver vad IT-bubblan kostade.

Samtidigt har förtvivlade bolåneoffer börjat vända sig till domstol för att pröva om de som ligger bakom den lånekonstruktion, som de blivit indragna i, varit ärliga och uppriktiga när de beskrivit produkten, som de erbjudit. Hur det avlöper är svårt att säga, men enligt SvD:s artikel säger företrädare för organisationen Center for Responsible Lending, som ger bostadsköpare i New York City hjälp att handskas med låneföretag, att de som tar sina ärenden till domstol har inget att förlora. De befinner sig redan i rättsalen eftersom de drabbats av pantövertaganden.

Ingenting av allt detta förvånar den, som förstått att en marknad drabbad av hybris d v s övermod, får sitt straff och att det hårdast slår det mot den, som saknar kunskap om spelets regler.

Ekonomin står på spel.

Fyra sidor om den internationella finanskrisen i gårdagens SvD ger en bild av en situation, där ingen riktigt har kläm på hur stora risker som döljer sig i banksystemet. Det talas om nya komplicerade finansiella instrument, som har spritt riskerna och minskat överblicken. Något som EU:s stats- och regeringschefer hade diskuterat dagen innan. Man enades då om att vidta snabba åtgärder för att skydda den finansiella stabiliteten på kort sikt och stärka krisberedskapen på längre sikt. Bankerna väntas få strängare krav på att hålla eget kapital för att öka motståndskraften mot kriser. Dessutom ska bankernas insättargaranti ses över för att stärka skyddet för bankspararna.

Redan den 29 november 2007 bloggade jag om kommuner i Norge, som lockats investera i obligationer på USA:s bostadslånemarknad. Helsingborg är nu en av flera svenska kommuner som förlorar 60 miljoner, sedan deras dåvarande koncernekonom under år 2004 gjorde en placering i amerikanska kommunobligationer förmedlade av EFG Investment Banks Stockholmskontor. Något som jag nyligen läste i HD:s nätupplaga. Åtskilliga andra är också indragna i spekulationshärvan. SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, som är den offentliga sektorns arbetsgivarorganisation, har spekulerat bort 100 miljoner och har enligt en artikel i SvD kopplat in jurister för att syna att affären gått rätt till. Intressant.

Det verkar som om inslaget av spel och spekulation i bank- och finanssektorn är av en omfattning, som knappast kan vara nyttigt i längden. Det borde i vart fall finnas några lagliga spärrar med möjlighet till återkrav gentemot dem, som spekulerar men andra pengar än sina egna. Nu kan vi bara hoppas att vår egen kommuns ekonomichef inte lockats in i detta.