torsdag 29 november 2007

Kommuner och sparbanker i knipa

När jag tidigare berättade om mina fönster mot världen uppmärksammade jag att ett antal norska kommuner hamnat i knipa, sedan de låtit sig förledas att inteckna inkomster från sin kraftproduktion och med hjälp av en fondmäklare investerat i obligationer på USA:s bostadsmarknad. Det hade jag läst i en artikel i SvD samma dag. Dramat fortsätter nu med att den norska mäklaren Terra Securities igår begärt sig själva i konkurs, vilket berättas om i dagens SvD. Av artikeln framgår att det har mäklaren gjort, sedan Finansmyndigheten d v s Kredittillsynet dragit tillbaka företagets rätt att handla med värdepapper och skälet till det är att Terra Securities begått allvarliga och systematiska brott mot god affärssed i samband med de investeringsråd man gett de norska kommunerna.

En av dessa kommuner, Rana, har jag en viss känsla för, eftersom jag som barn hörde talas om Mo i Rana, som våra föräldrar och andra människor i vår barndomsby gjorde resor till. Det var vår närmsta by i Norge. På Rana kommunes hemsida har jag funnit en sida med Informasjon fra Rana kommune i TERRA-saken den 22 november och där talar man om att man uppnått ett rådrum under 14 dagar, då de fyra kommunerna tillsammans med sina rådgivare ska ta reda på alla juridiska och ekonomiska sidor av saken. Terragruppen är ett samarbete mellan 78 små sparbanker, där en del haft en lång relation till kommunerna, vilket kan förklara varför kommunernas företrädare litat på de finansieringsråd man fått av Terra Securities. Många frågetecken återstår att räta ut innan medborgarna i de fyra kommunerna vet hur detta slutar.

För mig som försöker förstå mig på hur det kapitalistiska systemet, som utvecklats inom affärsvärlden, ska kunna fungera inom den offentliga sektorn – istället för den tidigare blandekonomin, känns det som sker i de norska kommunerna och sparbankerna illavarslande.

Alla vi, som inte gått på Handelshögskolan, får finna oss i att ses som nyttiga idioter antingen vid våra försök att leka på de stora pojkarnas gård eller vara dom, som man kan lura skjortan av? Det var ju inte så många år sedan som journalisten Lars Ohlson skrev böckerna Skambankerna, Ruinmakarna och Rångivarna samt startade Börsofferjouren och en Bankofferfond, där han placerade inkomster från sina böcker för att hjälpa lurade småsparare att stämma de banker, som lockat dem att spekulera bort sina pengar. Böckerna finns på Stadsbiblioteket och jag kan varmt rekommendera dem.

Alla varma anhängare av det kapitalistiska systemet har en viktig uppgift i att säkra detta system, istället för att luta sig mot den arroganta uppfattningen att folk, som låter sig luras får skylla sig själva.

2 kommentarer:

Berndt sa...

Kapitalismen har sida dåliga sidor, och sina goda. Men det gäller att vara ansvarsfull – särskilt om man spelar med andras pengar som de norska kommunerna gjort. Osökt tänker jag också på Skandia där den personliga girigheten satte ett helt bolags system ur spel. Men det var ju inte vårt fel, vi som var kunder hos försäkringsbolaget.

Farmorgun sa...

Som i allt annat är kapitalism på gott och ont, men i affärslivet ses oftast den girige som smart och den som låter sig duperas som korkad, vilket jag starkt ogillar eftersom tillit är något ovärderligt.