Bygga om och/eller bygga nytt samhälle?

”Vi vill inte legalisera stöld — vi vill legalisera modern kulturspridning och har forskningen i ryggen.” Så avslutar Emma Opassande sitt inlägg där hon berättar om de dialoger hon fört om upphovsrätt och fildelning under de senaste dagarna. Ett mycket bra inlägg som visar hur svårt det är att diskutera den här saken, när motparten sitter fast i synsättet att fildelning är stöld och vi fokuserar på tekniken. Men, det är väl inte så konstigt när både huvudparten av våra medier och riksdagen befolkas av människor som tycker att fildelning är stöld och vi ser all övervakning och kontroll som ett hot mot internet.

Att det finns ett stort gap i kunskapen om internets möjligheter, det visar även inlägget på Second Opinion, där Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén visar att hon förstått hur detta med upphovsrättsuppköparnas rättigheter fungerar, när hon ser det ur den enskilde journalistens perspektiv. Men, samtidigt har hon svårt att inse att vi lever i en ny tid, där stora jättar kan utmanas av den, som är betydligt mindre, när de senare inser att de befinner sig på en marknad där de kan ta tekniken till hjälp. Det som hon beskriver, när det gäller arbetssökandes svårigheter på dagens arbetsmarknad, är inte specifikt för den bransch där hon befinner sig. Idag är det arbetsköparens marknad, vilket gör att löner och arbetsvillkor pressas till det yttersta både här och där. I andra branscher håller det inte med en dålig politik i förhållande till dem som fyller produkterna med innehåll. Det skulle det inte göra här heller, om journalisterna slutade stirra sig blinda på upphovsrätten och tänkte i nya banor. Hittills har tidningshusen levt högt på att de genom anställningsavtalet äger den ekonomiska delen av upphovsrätten, medan journalisten fått behålla den ideella delen av densamma.

Så är det över hela fältet, där upphovsrättens ekonomiska del ägs av någon annan. Hittills har upphovsrättsuppköparna och deras advokater inom Antipiratbyrån kunnat dölja detta faktum genom att förklara krig mot alla dem som kopierat material för privat bruk. Och i det kriget har de allra flesta journalister stått på Antipiratbyråns sida, eftersom man tyckt sig kunna dra klara paralleller mellan musik-/film-/spelbranschen och tidningsbranschen. Det kan man också, men inte på det enkla sätt som man föreställer sig, när en teknik gjort entré och ställer det gamla och invanda på huvudet. Det är lika befängt som att tro att det går att återställa Folkhemmet till det, som vi föreställer oss att det en gång var.

Vi lever i en ny tid och då måste vi bestämma oss – Ska vi tro på människans kreativa förmåga att skapa ett informations- och kunskapssamhälle baserat på demokrati och mänskliga rättigheter utifrån alla människors lika värde eller ska vi se människan som så farlig för sig själv att staten ständigt måste hålla ett vakande öga på alla hennes rörelser på och vid sidan av nätet.

För mig är det valet inte svårt och därför kandiderar jag för Piratpartiet. På bloggen i Norrtelje Tidning förklarar jag för Socialdemokraternas Kristian Krassman att PP är ett fokusparti, som räknar med att i en vågmästarställning kunna förhandla med det block som vinner valet. Detta i motsats till hans påstående att en röst på PP ska ses som en röst på Alliansen.

Intressant.