Mörkrets makter drar genom Europa.

Läser hos Christian Engström att EU-parlamentet nu röstat igenom Gallo-rapporten, som handlar om hårdare tag mot den som kopierar upphovsrättsskyddat material. Ms Gallo, föredragande ur den kristdemokratiska gruppen EPP vann, och vår sida förlorade, skriver han. Betänkandet antogs med 328 röster för, 245 emot och 81 nedlagda röster. Detta var ett bakslag, men kampen för ett fritt och öppet Internet och en förnuftig upphovsrättsreform går vidare. Men, nog undrar jag hur Miljöpartiets Isabella Lövin tänker som röstade för, vilket både Christian Engström och Rick Falkvinge noterat. Lena Ek, höll däremot stilen, vilket Erik Hultin noterat. Resolutionen är inte bindande, skriver SvD, men beslutet kommer väldigt olyckligt med tanke på förhandlingarna om ACTA-avtalet. Hax ger en utförligare rapport. EU:s förhandlare bör betänka att uppemot hälften av de folkvalda var emot. Upphovsträtan ger oss en inblick i varthän övervakningshysterin leder. Och här hemma ser vi vart det leder när politiker slår dövörat till.

Faktum är att det oreras en hel del om valutgången och de känslor detta föder, främst när det gäller S D:s inträde i riksdagshuset. ”Lärdomen från övriga Europa visar att det inte spelar någon roll hur mycket man fördömer eller försöker bekämpa extrempartierna om man inte gör något åt de upplevda orättvisorna och problemen.” Så avslutar Wolfgang Hansson sitt inlägg Främlingsfientlighet är ingen sjukdom som går att bota. Det tål att läsas om och om igen. Idéerna om hur S D ska hanteras här hemma visar att inte ens etablerade politiker är på det klara med vad de menar med sina stolta förklaringar om att vi lever i en demokrati. Jag kan förstå om de grupper som S D ifrågasätter blir rädda, men vi hjälper inte dom med att ge oss på S D med hugg och slag. Eller att ändra spelreglerna sedan olika omständigheter gjort det möjligt för S D att ta sig in i riksdagen och olika kommuner och landsting. Om de nu med sina mandat anses ha möjlighet att berika sig på partistöd och annat, då kan man undra varför denna möjlighet inte ifrågasatts tidigare när det handlat om redan etablerade partier. Lars-Erick har tittat närmare på den saken sedan SvD gjort sig omaket att räkna ut vad det kostar.

Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut hur sådana åtgärder blir till ytterligare ved på brasan, när etablerade partiers politiker hittills ansett sig själva vara värda både det ena och det andra. Om inte Moderaterna är helt korkade måste de förstå att det ligger en hel del i Wolfgang Hanssons analys. Johan Norberg kompletterar genom att se det hela ur en annan vinkel. Den uppmaning som han berättar om i slutet av sitt inlägg känner jag igen som Erik Laaksos. Men, jag kan förstå att Moderaterna med en bredare analys kan se ett rejält hot mot sin pågående ombyggnad av folkhemmet, där inga eftergifter mot en mera socialt inriktad politik låter sig göras. Samtidigt kan vi inte bortse från problemet med populism, vilket Krohniskt så träffsäkert noterar, utan att visa en väg ut ur det dilemmat. Kent Persson visar dock att det tänks en hel del kring den uppkomna situationen. Många talar om populism, men alltför få frågar sig varför. Därför jag inte kan se annat än att S D kommit för att stanna.

Demokratisyn växer inifrån och ut skriver Stefan Mårtensson och jag instämmer. Noterar med stor tillfredsställelse att Magnihasa är inne på samma spår – gör inte som dom vill, men använd för allt i världen inte odemokratiska metoder för att hålla dem utanför. Svensk Myndighetskontroll, som tidigare tagit debatten när det gäller S D:s politik, är också vaksam när det gäller Gallo-rapporten. Mikael Nordfeldth ställer Miljöpartiets Lövin till svars. Så ska en slipsten dras. Uppdatering: Isabella Lövin förklarar sig på sin blogg och avslöjar att hon gått på myten att vi missunnar konstnärerna deras levebröd. Hon ser inte att det är upphovsrättsuppköparnas ärenden som hon går. Lägg märke till hennes formulering "Som journalist sedan 25 år ..." Hon skiter fullständigt i enskildas möjligheter att utifrån en kopia eller länk utbyta tankar och idéer om olika kulturella uttryck utan att be någon om lov. Vad händer om de skulle lyckas i sitt uppsåt att stänga in nutida kulturyttringar?

Avrundar med ett särskilt tack till Anders Widén, som med sina texter både kan förlösa en knut formad av vanmakt i en strid ström av tårar (vilket jag skrev om igår), men också kan mana till mod och tillförsikt. Tröstar mig också med Anna Trobergs Valvaka, valkoma och framtidsvisioner.

Intressant.