Mejlväxling med MEP Marielle Gallo m m

Kunde inte släppa tankarna på EU-parlamentarikern Marielle Gallo som kallat våra mejl för en mjuk form av terrorism, vilket jag skrev om igår. Från tanke till handling – jag måste ta reda på hur hon tänkte där. Skred till verket med hjälp av Google Översätt. Här tar jag bara med mejlväxlingen på svenska:

Ärende: Det kunde ha varit värre ...

Käre MEP Marielle Gallo!

Skrivet med Google Translate:

Jag läste just ditt uttalande att människor som skickar e-post till politiker i parlamentet deltar i ett slags terrorism. Om vi ​​hade skrivit fystiska brev till Er istället, skulle det ha varit ännu större besvär för dig. För att inte tala om alla träd som behövs för att producera papper och kuvert samt bränsle för transporter av brev. Medborgare som tar sig tid att skriva e-postmeddelanden borde ses som värdefulla. Vi vet alla hur det går för företag som inte bryr sig om kundernas klagomål.

Med vänliga hälsningar,

Gun Svensson

Fick ett långt standardiserat svar med vändande post, som inleddes med orden Cher Monsieur. Där lät hon mig veta att hon som advokat var väl förtrogen med att lyssna på andra och att agera för att försvara deras rättigheter. Hon gav även exempel på vad hon gjort för att försvara Upphovsrätten och ACTA-avtalet med länkar till ett antal referenser. Men, tyvär ingen respons på mina funderingar kring hennes uttalande.

Därför blev ett ytterligare ett mejl:

Käre Marielle Gallo MEP!

Med hjälp av Google Översätt:

Tack för Ditt svar. Tyvärr fanns där inget svar på mina funderingar kring Ditt uttalande om oss som skriver till er parlamentariker. Jag vill veta hur Du tänker, när Du ser oss som en slags terrorister. Smarta företag vet att kunder, som tar sig tid att höra av sig, det är värdefulla kunder. Med hjälp av deras synpunkter kan man göra företaget bättre. Företag utan en juste kundtjänst får sämre resultat. Jag tror att detsamma gäller inom politiken.

Vänligen

Gun Svensson

Farmor och bloggare i Sverige

Hennes svar på Googles svenska:

Kära fru,

Tack för din insats för att översätta din text på franska.

Det är uppenbart att varje medborgare har rätt att kontakta och till och med ifrågasätta ledamöter som representerar honom. I mitt fall och i min egenskap av ledamot av Europaparlamentet, har jag deltagit i flera möten med elever, medborgare, företrädare för det civila samhället. Länkarna i mitt tidigare e-postmeddelande du ge ett exempel på dessa möten. Debatten ger näring våra demokratier. Men i en debatt som vi måste respektera alla åsikter, men också sådana som vi delar dem vi håller. I full insyn och i flera månader har jag uttryckt min ståndpunkt om ACTA, en position som är resultatet av en grundlig och noggrann analys av texten. Jag tror att de farhågor som uttryckts av vissa är ogrundade och under alla omständigheter är EG-domstolen i Europeiska unionen den enda regeln i all oberoende, frågan om det internationella avtalet dörren kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi har turen att leva i en rättsstat.

Med vänliga hälsningar,

Marielle Gallo

Min respons:

Kära fru

Än en gång med hjälp av Google Översätt:

Bra! Då ser vi ut att kunna föra en dialog med varandra.

Tar mig därför friheten att fråga om Du tycker att skyddstiden för upphovsrätten är rimlig. Utvecklingen har gått från 7 + 7 år för drygt 300 år sedan till idag kreatörens livstid +70 år. Då togs hänsyn till tiden från idé till dess att ett verk var ute på marknaden. Detta med tanke på det allmänna intresset att ge tankar och idéer möjlighet att växa vidare i ett kreativt samspel med andra. Då kreativitet inte bara är förbehållet personer med riklig tillgång på pengar, är det för samhället viktigt att så många som möjligt deltar i processen. Därför är möjligheten till fildelning av betydelse - både för den enskilde individen som samhället i stort. Idag förefaller politikerna mera tänka på företagens möjligheter att mjölka ut mesta möjliga ur sina inköpta rättigheter än att se till kreativitet i stort. Immateriell rätt är - vad jag kan se - något väsensskiljt från äganderätt i gängse mening. Men, med tanke på att många av dina advokatkollegor har sin inkomst tack vare processer baserade på en rättighet med onormalt lång skyddstid, kan jag utgå från att egenintresset ropar högre än allmänintresset. Jag begär bara att politikerna ska bevaka att balansen mellan egenintressen och allmänintresse upprätthålls. Sedan 1967 har allmänintresset succesivt fått stryka på foten. Varför? Jo tekniska framsteg som film- och musikindustrin ogillar. Anpassning till en ny tid är inte industrins starka sida.

Med vänliga hälsningar

Gun Svensson

Något som i sin tur ledde till följande svar på Googles svenska:

Jag håller med dig om behovet för industrin att hitta nya "affärsmodeller" och att anpassa sig till den digitala tidsåldern. De europeiska institutionerna bidrar till anpassningen av immateriella rättigheter på Internet världen. För första gången har vi en omfattande strategi för att skapa en inre marknad för immateriella rättigheter. Flera förslag finns. Här är länken: http://ec.europa.eu/internal_market/copyright/docs/ipr_strategy/COM_2011_287_en.pdf

Med vänliga hälsningar,

Marielle Gallo

Mitt svar:

Kära fru!

Där fick jag något att bita i, som kommer att kräva en del arbete av mig för att kunna göra mig en föreställning om huruvida detta är till det bättre. Intill dess att vi inom EU har en vettig lagstiftning kring upphovsrätten, ser jag dock ingen anledning för Europaparlamentet att säga Ja till ACTA-avtalet. För ett avtal gäller: Undertecknade avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part. Ett underskrivet avtal är mycket svårare att förändra än en lag eftersom andra berörda parter måste vara villiga till det. Avtal är som bekant av en fundamental betydelse för affärslivet. Lagar är detsamma för samhällslivet. Ber dig därför ha förståelse för anledningen till att jag och andra så envetet motarbetar ACTA-avtalet.

Med vänliga hälsningar,

Gun Svensson

Så långt denna dag – med vilken verkan det kan ha. Avrundar med en länk till Piratpartiet där jag ser att Anna Troberg återvänder hem till Borlänge för att delta i ett par aktiviteter m a a Peace & Love. Mitt äldsta barnbarn är där och har låtit mig få del av ett filmklipp, som gjorde att jag för en stund kände att jag hade velat vara där och skrev det i en kommentar. Gulligt av henne att hon också önskade att jag hade haft den möjligheten.

Intressant?

Medborgarnas mejl – ”en mjuk form av terrorism”.

Läser Christian Engströms blogginlägg med info från Bryssel om ACTA och förfäras när jag där ser att det finns EU-parlamentariker som anser att medborgarnas mejl är att betrakta som ”en mjuk form av terrorism” och att det är EU-politikernas jobb att tänka åt medborgarna. Det är svårt att tro sina ögon och tankarna snurrar – kan det det vara sant? Inte för att jag misstror Christian, men jag vill gärna kolla hans källor och ser att det är organisationer som följt turerna kring ACTA-avtalet med stort intresse. Men då jag föredrar informationen på svenska går jag till Hax inlägg och inser att det verkligen är sådana grodor som hoppat ur munnen på Marielle Gallo, en fransyska tillhörande den konservativa gruppen EPP. De svenska politikerna i den gruppen hör hemma hos Moderaterna och Kristdemokraterna.

Hax är verkligen festlig med sin kommentar ”Men för allt i världen... pladdra på, bara! Det är rätt avslöjande”. Instämmer till fullo. Det är rätt enastående vad människor berättar om sig själva när de uttalar sig om annat :-) Samtidigt känner jag att den typen av politiker ger mig en kick som gör att energin rinner till. Undrar naturligtvis om det franska folket håller med henne om att de överlåtit tänkandet i sin helhet åt dem de valt vid EU-valet, eftersom de själva inte har tid att bry sig?! Vem har tid att kolla upp den saken? ;-)

För övrigt har jag varit på en trevlig piratlunch i Kista. På väg dit läste jag på nytt några avsnitt i boken Kunskap Kommunikation Kontroll bl a PIRATPARTIET OCH INFORMATIONSSAMHÄLLETS POLITISKA SKILJELINJER av Ulf Bjereld & Marie Demker, som jag gärna ser som underlag för en genomgripande diskussion för att synliggöra PP:s människorsyn, fokus vs bredd – styrkor och svagheter samt vad som kan anses vara vår gemensamma uppgift. En breddningsdiskussion utan en sådan gemensam grund blir så spretig att jag tappar orken redan vid blotta tanken. Medger att jag på grund av mitt hälsotillstånd varit frånvarande så länge att jag kan ha missat en hel del, men av det som jag nu försökt följa har jag inte känt mig särskilt inspirerad. Lever dock på hoppet att jag ska få kontakt med ytterligare några pirater, som vill börja nysta på den här tråden om PP:s roll i Informations-, Kommunikations- och Kunskapssamhället.

Intressant?

Mörkrets makter drar genom Europa.

Läser hos Christian Engström att EU-parlamentet nu röstat igenom Gallo-rapporten, som handlar om hårdare tag mot den som kopierar upphovsrättsskyddat material. Ms Gallo, föredragande ur den kristdemokratiska gruppen EPP vann, och vår sida förlorade, skriver han. Betänkandet antogs med 328 röster för, 245 emot och 81 nedlagda röster. Detta var ett bakslag, men kampen för ett fritt och öppet Internet och en förnuftig upphovsrättsreform går vidare. Men, nog undrar jag hur Miljöpartiets Isabella Lövin tänker som röstade för, vilket både Christian Engström och Rick Falkvinge noterat. Lena Ek, höll däremot stilen, vilket Erik Hultin noterat. Resolutionen är inte bindande, skriver SvD, men beslutet kommer väldigt olyckligt med tanke på förhandlingarna om ACTA-avtalet. Hax ger en utförligare rapport. EU:s förhandlare bör betänka att uppemot hälften av de folkvalda var emot. Upphovsträtan ger oss en inblick i varthän övervakningshysterin leder. Och här hemma ser vi vart det leder när politiker slår dövörat till.

Faktum är att det oreras en hel del om valutgången och de känslor detta föder, främst när det gäller S D:s inträde i riksdagshuset. ”Lärdomen från övriga Europa visar att det inte spelar någon roll hur mycket man fördömer eller försöker bekämpa extrempartierna om man inte gör något åt de upplevda orättvisorna och problemen.” Så avslutar Wolfgang Hansson sitt inlägg Främlingsfientlighet är ingen sjukdom som går att bota. Det tål att läsas om och om igen. Idéerna om hur S D ska hanteras här hemma visar att inte ens etablerade politiker är på det klara med vad de menar med sina stolta förklaringar om att vi lever i en demokrati. Jag kan förstå om de grupper som S D ifrågasätter blir rädda, men vi hjälper inte dom med att ge oss på S D med hugg och slag. Eller att ändra spelreglerna sedan olika omständigheter gjort det möjligt för S D att ta sig in i riksdagen och olika kommuner och landsting. Om de nu med sina mandat anses ha möjlighet att berika sig på partistöd och annat, då kan man undra varför denna möjlighet inte ifrågasatts tidigare när det handlat om redan etablerade partier. Lars-Erick har tittat närmare på den saken sedan SvD gjort sig omaket att räkna ut vad det kostar.

Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut hur sådana åtgärder blir till ytterligare ved på brasan, när etablerade partiers politiker hittills ansett sig själva vara värda både det ena och det andra. Om inte Moderaterna är helt korkade måste de förstå att det ligger en hel del i Wolfgang Hanssons analys. Johan Norberg kompletterar genom att se det hela ur en annan vinkel. Den uppmaning som han berättar om i slutet av sitt inlägg känner jag igen som Erik Laaksos. Men, jag kan förstå att Moderaterna med en bredare analys kan se ett rejält hot mot sin pågående ombyggnad av folkhemmet, där inga eftergifter mot en mera socialt inriktad politik låter sig göras. Samtidigt kan vi inte bortse från problemet med populism, vilket Krohniskt så träffsäkert noterar, utan att visa en väg ut ur det dilemmat. Kent Persson visar dock att det tänks en hel del kring den uppkomna situationen. Många talar om populism, men alltför få frågar sig varför. Därför jag inte kan se annat än att S D kommit för att stanna.

Demokratisyn växer inifrån och ut skriver Stefan Mårtensson och jag instämmer. Noterar med stor tillfredsställelse att Magnihasa är inne på samma spår – gör inte som dom vill, men använd för allt i världen inte odemokratiska metoder för att hålla dem utanför. Svensk Myndighetskontroll, som tidigare tagit debatten när det gäller S D:s politik, är också vaksam när det gäller Gallo-rapporten. Mikael Nordfeldth ställer Miljöpartiets Lövin till svars. Så ska en slipsten dras. Uppdatering: Isabella Lövin förklarar sig på sin blogg och avslöjar att hon gått på myten att vi missunnar konstnärerna deras levebröd. Hon ser inte att det är upphovsrättsuppköparnas ärenden som hon går. Lägg märke till hennes formulering "Som journalist sedan 25 år ..." Hon skiter fullständigt i enskildas möjligheter att utifrån en kopia eller länk utbyta tankar och idéer om olika kulturella uttryck utan att be någon om lov. Vad händer om de skulle lyckas i sitt uppsåt att stänga in nutida kulturyttringar?

Avrundar med ett särskilt tack till Anders Widén, som med sina texter både kan förlösa en knut formad av vanmakt i en strid ström av tårar (vilket jag skrev om igår), men också kan mana till mod och tillförsikt. Tröstar mig också med Anna Trobergs Valvaka, valkoma och framtidsvisioner.

Intressant.