lördag 20 november 2010

Skadar nätnyheter tryckpressarna?

Iförrgår skrev DN.se att Lagrådet gett grönt ljus för lagringen av våra trafikdata. En länk på Facebook och jag upptäckte igår DN:s notis Direktivet är en olycka som visar att Anne Ramberg, generalsekr i Advokatsamfundet, fortfarande står upp för svenska folkets rättigheter enligt Europakonventionen. Kostade på mig papperstidningen för att se om tidningsledningen tycker att notisen var värd att offra trycksvärta på. Men icke sa Nicke! Det är alldeles uppenbart att många traditionella media separerar nyhetsutbudet; Nyheter som rör användningen av nätet publiceras på webben, medan läsare av papperstidningen hålls ovetande om vad som pågår.


Detta trots att dessa papperstidningsläsare också drabbas av det som regering och riksdag beslutar, vilket Hax tydliggör på ett bra sätt. Ser att Jon Wessel-Aas, norsk advokat och ledamot i Internationella juristkommissionen nu uttalar sig i DN och sågar Lagrådets yttrande. Tidningen skriver ”Han hänvisar bland annat till ett utlåtande från EU:s organ för grundläggande rättigheter angående PNR, registreringen av uppgifter om flygpassagerare. Där sägs att det faktum att flygbolagen behöver spara uppgifter inte kan användas som argument för lagligt tvingande lagring för polisiära syften.”


Det senare kan vara bra att tänka på i nästa vecka den 23 november då Justitieutskottet ska ta ställning till Användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser (JuU4) Justering Föredragande: LG. Skivad lime berättar om ett långsamt uppvaknande. Alltför långsamt kan jag tycka. Den process som pågår bland oss, som lyft frågan i samtal med våra vänner och haft svårt att bli trodd eftersom ”det inte stått om det i tidningen”, är ganska plågsam. Att göra slut med det politiska parti som man varit övertygad om att man hörde hemma i, är också en smärtsam process. Men att partiledningen övergett grundbultar när det gäller demokratiska fri- och rättigheter tvingar fram ett avgörande beslut. Camilla Lindberg, som vi minns från FRA-bataljen, har nu lämnat Folkpartiet, sedan hon upplevt att liberalismen där flytt sin kos. Något som Lars-Erick noterat, samtidigt påminner han oss om att Camilla kämpade för en Integritetsbalk i lagboken. Vad jag förstår har hon ännu inte anslutit sig till något annat parti, även om det finns ett gäng liberalt sinnade som startat Liberaldemokraterna för att samla alla, som känner att de inte längre hör hemma inom Alliansen. Bland dem finns bl a Scaber Nestor, Rejdnell och Svensk Myndighetskontroll.


Kulturbloggen skriver att datalagring bygger på tanken att vi alla är potentiella hot mot nationens säkerhet. Oscar Swartz tolkar på ett förträffligt sätt hur det känns i hjärtat när regering och riksdag har slagit dövörat till. Nu vill jag bara skrika skriver Mary XJ och jag förstår henne innerligt väl. Att moderater anser att vi i Piratpartiet inte ska kunna påverka deras beslut, det står dem naturligtvis fritt, men Mary är ju en av deras verkligt kunniga medlemmar när det gäller internet. I hennes kläder skulle jag säga tack och adjö. Hennes meningsfrände riksdagsledamoten Karl Sigfrid, verkar vara rätt stukad och yttrar sin inte särskilt ofta. Integritet och Frihet sammanfattar den vecka som gått och presenterar många intressanta länkar. Mårtensson, en av förkämparna för ett öppet och fritt internet inom Centerpartiet, tar också till orda. Deras rättspolitiske talesman med plats i Justitieutskottet, Johan Linander låter sig nöja med ett mediokert utlåtande av Lagrådet. Nicklas Lundblad hjälper mig och andra att övervinna vårt motstånd mot att behöva kryptera vår kommunikation, nu när regeringen och riksdagen visar att de struntar i fundamentala demokratiska fri- och rättigheter för oss som vill vara fria medborgare även på nätet.


Anna Troberg reder ut upphovsrättsindustrins roll i det hela.


Radikalen ser att riksdagsledamöter mäls ner i maskineriet eller lär sig att traska patrull för att få fortsätta vara med. Ingången här är det som pågår bland Socialdemokraterna. Han har dock rätt i sina iakttagelser att bristen på demokrati finns i alla partier. Även om det sagts och skrivits en hel del om det som pågår på den kanten. Ska man tro SvD har inget särskilt nytt hänt i det partiet de senaste decennierna. Nu som då räcker det med att några ledare för distriktens ombudsgrupper träffas efter det att valberedningen sagt sitt. Då kan de göra upp sedan de räknat ut hur många ombud som krävs för att vinna och hur de kan hjälpas åt att förmå ombuden att rösta på visst sätt. Bengt Göransson, denne hedersman bland socialdemokrater, föreslår en baskurs i demokrati. Undrar om det i hans baskurs är så att det val av valberedning, som skedde vid förra kongressen, även kan vara kapabel att vara valberedning inför extrakongresser? Bengt Göransson avslutar sitt inlägg ”Återupprätta respekten för politiken som idébas, tona ned tillbedjan av den beslutspotente”. Det ligger onekligen en hel del i hans goda råd.


5 kommentarer:

Mary X Jensen sa...

Gun - det är många som tycker att man ska säga tack och adjö för att man inte delar mening.

Jag tycker att det är den enkla vägen. Att stå på andra sidan bron och skrika hjälper inte. Ska man påverka ska man befinna sig mitt i mängden av de som kan fatta besluten. Påverka nära.

Ingen ska tro att det är gratis.

Anonym sa...

@Mary
Tror tvärtom att den svåra vägen, det är att våga lämna det gamla och bekanta och ge sig på nya utmaningar.

Vill du påverka inom moderaterna får du tyvärr ge upp alla de värderingar och åsikter du har och degradera dig till en nyttig idiot.

Mary X Jensen sa...

Anonym - man påverkar på fler sätt än det synliga. Jag vet det.

Nyttiga idoter är vi alla på olika sätt. Det kan vara bra att vara medveten om det.

Lars-Erick Forsgren sa...

Mary o Anonym. Jag ser det som så att först är det naturligt att försöka påverka internt. Men går inte det, utan visar utvecklingen att det går åt fel håll, då når man förr eller senare en punkt då man måste säga adjö. I vart fall som "publik" partiföreträdare så tvingas man att kommentera partiståndpunkter man inte kan försvara. Det går inte. Gick inte för mig i alla fall. Min heder och självrespekt sa nej.

Gun. Ja, Bengt Göransson är en hedersman och intelligent socialdemokrat, som man kan (och bör) respektera även om man inte är sosse.

Farmorgun sa...

@Mary: Ja, det var min hållning också under så där tio aktiva år, innan jag gav upp. Den lokala partitoppen såg i mig någon som ville partiet illa när jag aktivt arbetade för att bryta upp den cementerade centralstyrda ordningen. När jag gav upp visste jag att de förr eller senare skulle bli tvungna att se sanningen i vitögat. Men det var faktiskt en sorgeprocess. Det parti, som jag gett väldigt mycket av min kraft visade tydliga tecken på att vara på villovägar och lokalt ledande personer verkade mest se om sitt eget hus. Frågan är hur om Moderaterna lokalt och centralt klarar att bära framgången eller om man blir sig själv nog.

Anonym: Jag tror att Mary XJ är av det sega virke som krävs för att vara en slav på Moderaternas triumfvagn, du vet den som viskar i segrarens öra: - Kom ihåg att du är dödlig!

@Lars-Erick: Ja, det finns en gräns för lojaliteten. Man måste kunna se sig själv i ögonen och veta att man klarat en kompromiss utan att sälja sin själ. Bengt Göransson är en i verklig mening god demokrat med ett stort engagemang för människans sociala och skapande behov. Men det är alldeles för få av hans sort för att jag skulle se en mening med att fortsätta vara med i S.