lördag 13 november 2010

Spanarna – ett radioprogram i tidens anda.

Lyssnar ofta på Spanarna i P1 där ett gäng för ett lättsamt samtal om företeelser i vår tid. Idag blev det reprisen från programmet igår. Det inleddes av programledaren Ingvar Storm med bland annat några frågor ifall Johan Hakelius, Helena von Zweigbergk och Göran Everdahl trodde att införandet av datalagring skulle leda till någon större reaktion. Deras kommentarer bekräftade att vi befinner oss i en situation där många journalister inte bryr sig om det dystopiska samhällsklimat som jakten på terrorister skapat och som regeringen räknar med att kunna dra fördel av, när de går vidare med sina lagar för ökad övervakning och kontroll av oss medborgare.


Men, för vår demokrati är dessa ”spanares” ignorans besvärande. ”Man orkar inte vara upprörd” och ”Man märker inte av det” var attityden. Jag hade i vart fall väntat mig annat av Johan Hakelius och kan bara konstatera att min besvikelse beror på mina egna för högt ställda förväntningar, vilket naturligtvis är mitt eget fel. Men inget ont som inte leder till något gott – det eldar under min beslutsamhet att göra vad jag kan för att kanalisera vad människor i min omgivning ger uttryck för.


PC för Alla har en längre artikel där en riksdagsledamot berättar om hur arbetet med Datalagringsdirektivet hänger samman med annan lagstiftning samt ACTA-avtalet. Det visar att även regeringen kalkylerar med att medborgarna inte orkar vara upprörd någon längre stund. SvD har plöjt igenom läsarkommentarer och konstaterar Läsarna är kritiska. Ja, det är väl inte att undra på. Men nog undrar jag hur den läsare tänker som tycker att övervakningen är bra eftersom de skötsamma med dess hjälp enkelt ska kunna avföras från misstankar? Har människor redan gett upp hoppet om att kunna hålla fast vid den viktiga rättsprincipen att en männska ska ses som oskyldig tills motsatsen bevisats? Eller att endast misstänkta för allvarliga brott ska kunna avlyssnas och kartläggas. Inbillar man sig att en anklagad ska kunna få tillgång till lagrat material för att kunna bevisa sin oskuld? Hur godtrogen kan man vara utan att riskera bli stämplad som ”korkad”?


I den här frågan är ledande Moderater och Socialdemokrater ense d v s det är en fråga av sådan vikt för statsmakten att en lagstiftning ligger höjd över partipolitiken. Varför? Ja, på bägge sidor räds man uppenbarligen folket eftersom vi alla ska tvingas finna oss i att våra trafikdata sparas för statens skull. Reaktionerna låter inte vänta på sig. Här en ursinnig socialdemokrat I hell-mans värld, en minnesgod liberaldemokrat/f d moderat och en ideologiskt bevandrad liberal rebell som alla har det gemensamt att de gör uppror mot statens anspråk på tillgång till vår privata kommunikation. Den liberale rebellen ställer frågan: - Vilka partier hade detta med i sitt valprogram? Piratpartiet hade med att vi var emot, men det var svårt att få fram i mediabruset.


Även om Johan Hakelius, Helena von Zweigbergk och Göran Everdahl som tidsspanare tror sig om att kunna förutspå svenska folkets brist på intresse för saken, vårdar jag min heta önskan att de ska bli varse om annat. Tänker dessutom rätt giftiga tankar om att det kan finnas ett samband mellan folkets oförmåga att göra uppror och att politiker vill skapa områden för särskilt väluppfostrade; att samtiden tar gestalt i form av en moster som låter sin värld slås sönder av en ”trulig tonårig systerson, fullastad med tv-spel och korkad självtillräcklighet”; samt att allmänbildning kan ses som en quick fix. Vi gör alla var och en vår insats för att göra samhället drägligt att leva i. I det samhället har jag förväntningar på den yrkeskår som ser sig själva som maktens granskare och därmed demokratins fasta försvar.


Frågan är om inte den militära upprustning som nu pågår visar att vi lever i en demokratur Självklart undrar jag hur Public service-media förhåller sig till funderingar åt det hållet. Blundar man i hopp om att gemene man inte ska behöva bry sig, därför att statsmakten och ledande politiker sköter den saken? Hur var det nu Oscar skrev – det krävs en folkstorm mot detaljerna. Men sedan jag lyssnat på Spanarna i P1 räknar jag inte med något större engagemang från de som ser sig som samhällets stöttepelare. Det är inte bara truliga tv-spelande tonåringar som förblindats av korkad självtillräcklighet.


Efter denna bredsida, som kändes riktigt skön att avfyra, en runda till några andra som skriver – Opassande; Calandrella; MinaModerataKarameller; Lakes Lakonismer; och Techrisk. Avslutar med ett annat tidens tecken, en bilförsäkring för de skötsamma, som i och för sig funnits tidigare för nykterister, och Mårtensson som berättar att man kan titta i en tidsenlig spåkula för att följa Socialdemokraternas våndor.

Intressant.

4 kommentarer:

Markus "LAKE" Berglund sa...

Tack för tipset om vad Spanarna pratat om. Jag brukar lyssna på det programmet, men hade lite för mycket att göra på jobbet i fredags, så jag missade det helt.

Dennis Nilsson sa...

I Ryssland, med sin våldsamma historia, har dess journalister åtminstonde ryggrad.

Fastän de vet att frågvisa och besvärliga journalister blir oftast bemötta med kulkärven av bly.

http://www.hbl.fi/text/utrikes/2010/11/8/w54264.php

"EU-kommissionens talesperson sade i dag att våldet mot journalister i Ryssland är oacceptabelt och att veckoslutets attacker ser ut som ett försök att tysta medierna."

http://www.dn.se/nyheter/kritisk-rysk-journalist-mordad-1.537663

Våra egna ryggradslösa journalister riskerar aldrig sådana öden.

Gun Svensson sa...

@Markus: Ja detta om datalagringen var bara en snutt inledningsvis, men det räckte för att jag skulle reagera. Frågade mig: - Vad står detta för? - Vad säger detta om personerna ifråga? - Är de verkligen några som vet vad som rör sig i folkdjupet eller håller de med sin attityd liv i myten om det sovande folket?

Tog det sedan som utgångspunkt för mitt inlägg som så ofta hjälper mig att hantera mina känslor :).

Dennis Nilsson: Vi får inte dra alla journalister över en kam. Dessutom tror jag inte att man måste vara hotad till livet för att inse värdet av det fria ordet och att det förpliktar.

Jag tycker att vi alla har en uppgift att granska granskarna, men då håller det inte påstå att alla är ryggradslösa. Även om det lättar trycket i ditt upprörda sinnestillstånd så missar du målet totalt. Med sådana invektiv brister du i respekt för gruppen journalister och det är med respekt som med kärlek - bara genom att ge kan man få. Respekt är något som man måste göra sig förtjänt av, inte något som man har rätt att kräva.

När jag själv upprörs använder jag skrivandet för att nå en balans mellan känslor och förnuft. Jag tänker mig att känslorna är som vinden i seglen och förnuftet är rodret och då blir det lätt att förstå hur riskfylld seglatsen blir i styv kuling eller full storm om rodret är ur funktion.

Den sinnebilden har jag fått genom att läsa Profeten av Kahlil Gibran i översättning av Carl-Gustaf Rosén och Johan Wretman och den har varit till mycket stor hjälp. Där finns många visdomsord, som jag haft stor nytta och glädje av.

Anonym sa...

hej gun... sjukt bra blogg. och viktig. snygg
kolla in detta
http://sanningsministeriet.wordpress.com/2010/11/17/politik-usa-norge/
vi hörs...
winston