Visar inlägg med etikett bildning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bildning. Visa alla inlägg

onsdag 23 april 2014

Kan goda fostra de onda med hårdare tag?

Det är mycket länge sedan jag läste en artikel där den litterära elitens upphöjdhet är så tydlig som i söndagens SvD Kultur, där frilansjournalisten Vegard Tenold Aase skriver om den mäktige litteraturagenten Andrew Wylie, i branschen mest känd som Schakalen. Elitist är ett epitet som han inte har något emot. När det berättas om hans syn på läsplattor och den goda litteraturens kraft, som han finner i sina bokhyllor, då fylls jag av känslor som alltid infinner sig inför högfärdiga människor. Dom som tror sig om att vara förmer, utan en tanke på hur många andra som på olika sätt bidragit till att de kunnat inta sin position.

Nog är det ett tecken i tiden att eliten agerar, som de gör, när det gäller Internet och dess möjligheter för vanligt folk att redovisa sin intellektuella nivå genom sin efterfrågan och visa sin samhällsposition med hjälp av ett tangentbord. Borta är rättesnöret att nobless förpliktar.

Tankar om detta följde mig in i sömnen, som bjöd på drömmar med återspegling av barndomens upplevelser av att vara fattig i betydelsen att sakna pengar. Något som pappa var klok nog att reducera betydelsen av genom att upphöja uppfinningsrikedomen till något mer eftersträvansvärt. I hans föreställningsvärld låg möjligheten till förändring i ett bildat folk – märk väl inte folk med utbildning. Bildning skulle vinnas framförallt genom att läsa och skriva. Känslan för kvalitet var något som skulle komma med tiden allt eftersom mängden av det lästa och skrivna ökade, det var han helt övertygad om. Hans egen bildningshunger hade som ung renderat honom en rejäl dagsedel när den sparsamme husbonden kommit på honom med att läsa i det sken, som den öppna dragluckan i vedspisen gav. Öppen draglucka kostade fler vedträn. 

De tankarna fick sedan ny näring när jag läste DN-artikeln ”Näthatarna ger uttryck för de bortsorterades röster” där Jonas Thente analyserar det tillvägagångssätt, som journalister inom kultureliten använt sig av, när de tagit sig an de människor, som de benämner Näthatare eller helt felaktigt Troll. Att trolla är något annat än att ösa sitt hat över någon, varför TV3:s Trolljägarna visar att inte heller Robert Aschberg ägnat sina villebråd någon särskilt skarp analys. Aschbergs populistiska metod att själv ta itu med det, som Polisen inte klarar av, är en skam både för Sverige som rättssamhälle och Robert Aschberg som journalist. Jag försöker finna tröst i DN:s Niklas Wahlöfs förhoppning om att vi ska lära oss hur småaktigt och fult det är att hata och att det ordet inte ska användas lika frekvent i framtiden. Jag befarar dock att Aschbergs grepp är mest populärt hos dem, som vi inte kan förvänta oss bättre av. Skillnaden är hårfin mellan TV3/Robert Aschberg och ett medborgargarde. 

Men det ligger väl helt i linje med hur de etablerade partierna tar sig an kriminalpolitiken. Läste artikeln Staden där alla är övervakade och tänkte med fasa på en framtid för mina barnbarn, där samhället fostrar ögontjänare och samtidigt blundar för risken att skapa grogrund för våldsverkare. Helt klart saknas idag en evidensbaserad kriminalpolitik förankrad inom rättsväsendet. Och en vilja att upplysa överheten om att nobless förpliktar. Intressant?

lördag 13 november 2010

Spanarna – ett radioprogram i tidens anda.

Lyssnar ofta på Spanarna i P1 där ett gäng för ett lättsamt samtal om företeelser i vår tid. Idag blev det reprisen från programmet igår. Det inleddes av programledaren Ingvar Storm med bland annat några frågor ifall Johan Hakelius, Helena von Zweigbergk och Göran Everdahl trodde att införandet av datalagring skulle leda till någon större reaktion. Deras kommentarer bekräftade att vi befinner oss i en situation där många journalister inte bryr sig om det dystopiska samhällsklimat som jakten på terrorister skapat och som regeringen räknar med att kunna dra fördel av, när de går vidare med sina lagar för ökad övervakning och kontroll av oss medborgare.


Men, för vår demokrati är dessa ”spanares” ignorans besvärande. ”Man orkar inte vara upprörd” och ”Man märker inte av det” var attityden. Jag hade i vart fall väntat mig annat av Johan Hakelius och kan bara konstatera att min besvikelse beror på mina egna för högt ställda förväntningar, vilket naturligtvis är mitt eget fel. Men inget ont som inte leder till något gott – det eldar under min beslutsamhet att göra vad jag kan för att kanalisera vad människor i min omgivning ger uttryck för.


PC för Alla har en längre artikel där en riksdagsledamot berättar om hur arbetet med Datalagringsdirektivet hänger samman med annan lagstiftning samt ACTA-avtalet. Det visar att även regeringen kalkylerar med att medborgarna inte orkar vara upprörd någon längre stund. SvD har plöjt igenom läsarkommentarer och konstaterar Läsarna är kritiska. Ja, det är väl inte att undra på. Men nog undrar jag hur den läsare tänker som tycker att övervakningen är bra eftersom de skötsamma med dess hjälp enkelt ska kunna avföras från misstankar? Har människor redan gett upp hoppet om att kunna hålla fast vid den viktiga rättsprincipen att en männska ska ses som oskyldig tills motsatsen bevisats? Eller att endast misstänkta för allvarliga brott ska kunna avlyssnas och kartläggas. Inbillar man sig att en anklagad ska kunna få tillgång till lagrat material för att kunna bevisa sin oskuld? Hur godtrogen kan man vara utan att riskera bli stämplad som ”korkad”?


I den här frågan är ledande Moderater och Socialdemokrater ense d v s det är en fråga av sådan vikt för statsmakten att en lagstiftning ligger höjd över partipolitiken. Varför? Ja, på bägge sidor räds man uppenbarligen folket eftersom vi alla ska tvingas finna oss i att våra trafikdata sparas för statens skull. Reaktionerna låter inte vänta på sig. Här en ursinnig socialdemokrat I hell-mans värld, en minnesgod liberaldemokrat/f d moderat och en ideologiskt bevandrad liberal rebell som alla har det gemensamt att de gör uppror mot statens anspråk på tillgång till vår privata kommunikation. Den liberale rebellen ställer frågan: - Vilka partier hade detta med i sitt valprogram? Piratpartiet hade med att vi var emot, men det var svårt att få fram i mediabruset.


Även om Johan Hakelius, Helena von Zweigbergk och Göran Everdahl som tidsspanare tror sig om att kunna förutspå svenska folkets brist på intresse för saken, vårdar jag min heta önskan att de ska bli varse om annat. Tänker dessutom rätt giftiga tankar om att det kan finnas ett samband mellan folkets oförmåga att göra uppror och att politiker vill skapa områden för särskilt väluppfostrade; att samtiden tar gestalt i form av en moster som låter sin värld slås sönder av en ”trulig tonårig systerson, fullastad med tv-spel och korkad självtillräcklighet”; samt att allmänbildning kan ses som en quick fix. Vi gör alla var och en vår insats för att göra samhället drägligt att leva i. I det samhället har jag förväntningar på den yrkeskår som ser sig själva som maktens granskare och därmed demokratins fasta försvar.


Frågan är om inte den militära upprustning som nu pågår visar att vi lever i en demokratur Självklart undrar jag hur Public service-media förhåller sig till funderingar åt det hållet. Blundar man i hopp om att gemene man inte ska behöva bry sig, därför att statsmakten och ledande politiker sköter den saken? Hur var det nu Oscar skrev – det krävs en folkstorm mot detaljerna. Men sedan jag lyssnat på Spanarna i P1 räknar jag inte med något större engagemang från de som ser sig som samhällets stöttepelare. Det är inte bara truliga tv-spelande tonåringar som förblindats av korkad självtillräcklighet.


Efter denna bredsida, som kändes riktigt skön att avfyra, en runda till några andra som skriver – Opassande; Calandrella; MinaModerataKarameller; Lakes Lakonismer; och Techrisk. Avslutar med ett annat tidens tecken, en bilförsäkring för de skötsamma, som i och för sig funnits tidigare för nykterister, och Mårtensson som berättar att man kan titta i en tidsenlig spåkula för att följa Socialdemokraternas våndor.

Intressant.