fredag 22 april 2011

In med ljus och frisk luft i alla slutna rum.

Sedan jag läst om Joakim Jardenbergs upprördhet när han upptäckt att hans Iphone, utan hans vetskap, hade loggat hans rörelser, gjorde jag mitt för att sprida länkar om saken bland mina vänner och följare på Fb och Twitter. Det är en sak att man som användare känner till vad den tekniska utrustningen kan ha programmerats att redovisa och något helt annat om detta sker i lönndom. Jockes vrede är förståelig eftersom han riskerat skada andra människor genom att ovetande bära omkring den informationen i länder, där han kunde ha blivit utsatt för visitering. Fredrik Wass skriver bland annat ”Det är en helt annan sak att få ens beteenden hemligt registrerade av ett företag, dessutom utan krypteringar eller varningsmeddelanden, som berättar för användarna vad som är i görningen”. Det är väl använd tid att kolla in det YouTube-klipp, där de som upptäckte det hela – Alasdair Allan och Pete Warden – berättar om sin upptäckt och att de försökt få en förklaring från Apple. Nikke tycker att det rent ut sagt är för djävligt. Vi har således kommit därhän att staten och kapitalet sitter i samma båt. Apple säljer prylar som aldrig förr och en del människor är så rädda för att de själva eller deras anhöriga ska råka illa ut att man tycker att det är helt i sin ordning att staten och tillverkaren av kommunikationsverktyget kan hålla koll på dem varje sekund av livet.


Det handlar om rädslans makt som allt fler politiker och företagare tror sig kunna investera i utan att det får allvarliga konsekvenser. En kreativ människa i ett demokratiskt land borde inte behöva fundera över vad information i fel händer skulle kunna ställa till med. Något jag tänkt på när jag läst Deepedition och den av PiratpartiSt remixade texten. Vad är det för människosyn som fått fäste inom samhällets styrande skikt och våra myndigheter samt företag inom övervakningsindustrin? Rädda och ängsliga människor bygger ingen välfärd – tvärtom.


När det gäller Informations- och Kommunikationstekniken har människor med pengar mer makt än den som besitter kunskap. Med hjälp av juridiken och politiken skaffar sig den ekonomiskt starke ett övertag över den som driven av sin tilltro till den kloka massans kunskap utvecklar programkod till mjukvara fri att använda och utveckla till nytta och glädje för alla och envar. Den, som inte har en uppsjö av pengar och kan ta strid när anklagelser om patentintrång kommer, är som i forna tider ”slagen till slant och kan aldrig bli en daler”. En av de få i riksdagen, som förstått varför detta spel pågår och vilka konsekvenser det får, är Karl Sigfrid (M). Här berättar han om ett företag i USA som anser sig ha patent på en del av den programkod som Googles använt sig av. Eftersom den programkoden ingår i Linux kärna kan många användare i USA komma att drabbas av krav på licenser om domstolen ger detta stenåldersföretag rätt. Om moderaterna menade allvar med sin tilltro att goda krafter driver näringslivet och ville stärka dessa, då borde Karl vara i gott sällskap. Men tyvärr ... Vad värre är – det som finns i USA tränger förr eller senare in i huvudet på politikerna inom EU. Här gäller det att regeringen, riksdagen och politikerna i Europaparlamentet är på sin vakt.


Sedan måste jag dela med mig av Juristens goda råd när det gäller det juridiken och ansvaret för de kommentarer som publiceras på våra bloggar. Klart läsvärt och viktigt att hålla i minnet, eftersom man inte kommer undan ansvar med att säga att man inte kände till vilka regler som gäller. Därifrån glider tankarna med lätthet över till mina funderingar när jag läser om den jävssituation som växt till en böld inom Piratpartiet. Där diskuteras principer, som borde ha varit utklarade för flera år sedan när partiet ingick ett låneavtal med en finansiär, som idag sitter i PP:s styrelse. Utan att påvisa att långivaren ifråga agerat på att sätt som skadat partiet, gör en del medlemmar idag stor sak av att långivaren har en plats i styrelsen. En del har iallafall den goda smaken att erkänna att det dessutom ligger en gammal hund begraven här.


Då jag för min del anser att det finns ett tidigare ingånget avtal mellan PP och Christian Engström, som ska hållas intill dess att en omförhandling skett, mår jag uppriktigt sagt illa. Avtalslagen är mycket tydlig – avtal ska hållas och kan inte ensidigt ändras av endera parten. Hur ska någon kunna lita på ett parti, som tar så lätt på tidigare avtal? Principer är bra som rättesnöre, men när man tidigare ansett sig ha skäl att frångå dem, då måste PP laga efter läge. Även om de, som ingick avtalet, skulle lämna styrelsen. Sedan några frågor för att vädra ut den stinkande hunden: - Fanns det ett lojalitetsavtal mellan Rick Falkvinge och Jan Lindgren, som Jan i en kritisk situation lät Rick tolka och tillämpa utan inblandning av styrelsen? Vad gjorde styrelsen åt det? Vilket ansvar tar de, som var inblandade då, för det som varit, när de idag fortsätter att rida på principer satta ur spel långt tidigare? Det är inte juste att medlemmarna ska behöva dras med denna infekterade böld. Bara genom att blottlägga en problematik, går det att klura ut lösningar.


Med detta vill jag önska pirater och alla andra en riktigt Glad Påsk!

Intressant.

8 kommentarer:

Christer sa...

Hej Gun!

Du får gärna utveckla vad du menar med ditt sista stycke, jag förstår inte mycket av det och vill gärna veta vad du tycker.

Vad är det för avtal du refererar till? Vad är det för principer och vem rider på dem?

janlindgren.se sa...

Intressant skrivet, som vanligt.

Men precis som Christer innan så undrar jag lite över det sista stycket - speciellt den biten om lojalitetsavtal? Vad menar du med det?

infallsvinkel sa...

Hej,

Jag måste säga att jag fullständigt delar din syn på ingångna avtal, som inte bara är en del i Avtalslagen utan faktiskt bygger på en mångtusenårig tradition som är förutsättningen för att vårt samhälle överhuvudtaget ska fungera.

Pacta sunt servanda...

Jag är dock inte helt säker på att du har situationen klar för dig. Är du medveten om att Christian Engström slöt ett avtal med Piratpartiet om ett ovillkorat lån på 500 000 kronor, men sedan ändå drog tillbaka detta lån när valberedningen 2010 inte inkluderade honom i sitt förslag till styrelse. "Lånet" ifråga är alltså ett sedan länge tillbakadraget lån, inte ett existerande lån.

Den jävsproblematik som vissa bloggare lyft har inget med CE:s lån att göra, utan syftar på att Henrik Alexandersson är anställd av Christian som hans assistent i Bryssel. Det är knappast ett vanligt skick inom näringlivet heller, att chef och löntagande assistent sitter och ska vara jämbördiga oberoende parter i samma styrelse.

Farmorgun sa...

@Christer @janlindgren.se @infallsvinkel
Avkopplad under påskhelgen - kommentar sent omsider.
Inser att jag tolkat de fragment av skeendet, som jag mera av en slump har fått mig till livs, felaktigt. Det fanns således ett låneavtal, som bägge parter var överens om att avbryta och att det var som en följd av detta som det uppstod en pengabrist, vilket bland annat ledde till att partiet inte kunde avlöna bl a Jan L. Inte, som jag hittills trott, att det uppstod en förtroendekris mellan Rick och Jan eftersom en del mer initierade i saken gjorde stort nummer av Christians önskan att vara med i styrelsen. Om den saken nu är ur världen, återstår således en diskussion där ni måste förklara för mig på vilka sakliga grunder assistenter till vår MEP Christian skulle vara diskvalificerade för en plats i partiets styrelse - om partiet nu mera ska ses som en ideell förening.

Jan Lindgren sa...

Jag tycker att Anna gör en ganska så bra genomgång här: http://www.annatroberg.com/2011/04/26/att-leda-ar-att-vaga-ga-fore-och-visa-vagen/

Men för att vara tydlig så tycker jag det är dåligt om en person i en styrelse avlönar en (eller flera) andra personer i samma styrelse. Dels för att det kan ge upphov till jävssituationer, men även för att det ger ett intryck av jäv. Det sker oavsett om personen med pengar utöver nån verklig makt eller inte.

Men utöver det så... om person A betalar person B lön och de bägge sitter i samma styrelse. Då behöver inte person A nödvändigtvis utöva påtryckning på person B, men person B kan ändå anpassa sitt agerande efter en rädsla för att bli av med sin lön. Lite samma som den självcensur som vi varnar för att ett övervakningssamhälle innebär.

Dessutom tycker jag att vi tappar i princip all trovärdighet när vi anklagar andra för jäv (som domaren i TPB-rättegången) och sen inte lever efter sådana principer själv. Det vi säger är i princip "Du ska leva som jag säger, inte som jag lever."

Så... mina argument är följande:
* potentiellt jäv
* uppfattat jäv
* potentiell självjäv (saknar ett ord för det :D)
* förlorad trovärdighet

Farmorgun sa...

@janlindgren.se Tack Janne! Jag läste Annas bloggpost och drog en djup suck av lättnad - där klargör hon på ett bra sätt läget och att hon är vuxen uppgiften att vara vår ledare. Kan bara hoppas att de som väljs in i styrelsen visar samma goda omdöme som Anna.

Christer sa...

@Gun: tack för svar!

Har egentligen inget att tillägga till Jannes svar så på återseende!

infallsvinkel sa...

Jag håller med om att Anna är fantastisk.

Förresten du också Gun!