Om den osynliga handen.

I Dagens Arena läser jag om den amerikanske finansministern Henry Paulson, som tidigare arbetat som mäklare hos Goldman Sachs. Då var han känd för hårda slag och aggressiva affärer, vilket gav honom epitet Hammaren. När han i måndags höll sitt stora tal om hur han vill lösa finanskrisen fanns inga hammarslag mot hans tidigare arbetsgivare, skriver Björn Elmbrant. Det mesta skulle lösa sig av sig självt, med den där berömda "osynliga handen". Och de förändringar som föreslås ska inte genomföras förrän dagens kris är över.

Björn Elmbrant gör sedan en koppling till presidentvalskampanjen och menar att den amerikanska finanskrisen har en stor poäng, eftersom den har tydliggjort skillnaderna mellan de ekonomisk-politiska alternativen inför valet. Barack Obama höll ett lysande tal i torsdags i New York, vilket var en tydlig ideologisk markering. Avregleringar som skett under senaste 20 åren av el-, tele- och finansmarknaderna har "belönat finansiell manipulation framför produktion och sunda affärer", sa Obama. Han efterlyste också allt det som finansminister Paulson tiger om: att omförhandla huslån, skattekrediter för att klara amorteringar, skärpta krav på bankernas tillgångar och att se över systemen för belöningar inom finansmarknaden.

Jag har tidigare inte tyckt det vara intressant att följa det amerikanska presidentvalet, men inser allt mer att det har stor betydelse även för oss vem som regerar i USA.