Personlig vendetta?

Redan den 7 mars bloggade jag om att kommunalrådet Kjell Jansson måste se upp, när de giftiga slagghögarnas herre i Herräng trädde till hans försvar i den infekterade debatten efter socialchefens avhopp.

Av omtanke om Herrängs goda namn och rykte i danskompanier världen runt skrev jag då ”Arrangörerna av Herrängs Dance Camp, som firade sitt 25 års jubileum förra året, är inte betjänta av en miljö där sjukdomsalstrande partiklar frigörs, därför att denne man har ett intresse som rimmar illa med våra miljölagar.”

I slutet av mars skrev Norrtelje Tidning under rubriken "Miljöbråk i Herräng" om ett bygglovsärende, inlämnat av ägaren till de giftiga slagghögarna om ett ianspråktagande av området i anslutning till Herrängs Marina för en campinganläggning. Sedan en miljöinspektör gjort sitt arbete riskerade den sökande att få ett avslag, men nu framkom det att ärendet skulle dras bort från dagordning för att studeras ännu en gång. Ordföranden i Bygg- och Miljönämnden Mats Hultin, känd som Kjell Janssons mest förtrogne bland moderaterna, förklarade då att ärendet måste utgå för att beredas på nytt.

Med hjälp av fakta, som jag fann på nätet, att flera markområden i Herräng ingår i den inventering av Förorenad mark, som Länsstyrelsen håller på att utreda genom provtagning och i dialog med berörda fastighetsägare, skrev jag en insändare, där jag satte ord på vad många befarade – att fastighetsägaren var på väg att bli otillbörligt gynnad för att han tidigare dragit en lans till försvar för kommunalrådet. Men också att kommunalrådet bör tänka sig för innan han låter egennytta gå före den allmänna nyttan i fråga om miljö, som befaras vara skadlig för människors hälsa.

Idag får jag på nöten av fastighetsägaren ifråga, som i en insändare frankt påstår att jag drivs av en vilja att förfölja honom och att jag ägnat mig åt detta i decennier. Helt befängt. Men drar mig till minnes att jag på 70-talet, då i min egenskap av politiker i dåvarande Byggnadsnämnden och Kommunfullmäktige lyssnade på flera andra i Herräng än denne fastighetsägare och då blev ansatt av partidistriktets ombudsman, som blivit kontaktad av fastighetsägaren ifråga. Mitt agerande ansågs vara ett hot mot partiet på lokal nivå. Med ett förflutet som ombudsman i Metall var denne fastighetsägare van vid att han kunde ”dra i olika snören” för att få sin vilja fram. När jag stod på mig blev det alltså tolkat som att jag ägnade mig åt en personlig vendetta mot mannen ifråga. En myt som han uppenbarligen försöker hålla vid liv.