Vill vi ha ett övervakningssamhälle?

Frågan ställdes i morse i TV4 mot bakgrund av att Torbjörn Tännsjö skrivit boken Privatliv och där visar att han bytt perspektiv i frågan. Redan i december 2008 skrev Rick Falkvinge om den lag, som väntar oss, när datalagringsdirektivet ska implementeras i svensk lag. På gång redan då, har den ändå inte kommit längre än att de ledande politikerna kommit överens om att senarelägga detta beslut till efter valet i höst. Det är svårt se att det är för att slå vakt om vår demokrati, som man gör så. Mera handlar det om att inte väcka den björn som sover. Svenska folket vill man helst invagga i tron att regering och riksdag vet bäst, när det gäller övervakning och kontroll av oss medborgare. Det gör man bäst genom att bjuda över varandra med ett saltat och kryddat valfläsk. Under tiden visar Techrisk att den anda som ligger i tiden sprider sig.

I Ny Teknik förklarar Rick Falkvinge att den som kan sprida information till folket besitter makt och därför ligger det i Piratpartiets intresse att stödja organisationen Wikileaks. Men, det sker inte utan att det följs av problem, mot bakgrund av det som hänt kring Julian Assange. På halsen har vi fått en debatt om könsroller, som inte är konstruktiv. Självklart ska de kvinnor som vänt sig till polisen med sina funderingar ha rätt att bli behandlade på ett rättssäkert sätt. Jag håller med Emma, den som inte klarar att hantera sitt hat åt det ena eller andra hållet, gör samvaron mellan kvinnor och män en björntjänst. Självklart finns det krafter som vill göra ett stort nummer av att det bland oss pirater finns de, som är mera intresserade av att utforska kunskapen om intersektionalitet än att fortsätta i feministernas hjulspår, där de grävt ner sig sedan lång tid tillbaka.

Det är med all respekt för alla de kvinnor som gått före i kampen för bland annat lika och allmän rösträtt, som jag anser att dagens kvinnor och män måste få lov att söka en ny väg, där vi agerar utifrån kunskapen att det finns flera samverkande faktorer som samspelar när människor blir illa behandlade. Beroende på om man befinner sig i det väl inkörda hjulspåret eller nyligen har upptäckt att det finns andra teorier eller bara känner sig påhoppad så där i största allmänhet, tolkar man världen omkring sig. Det kan ingen förneka. Men, var man än befinner sig borde man kunna fråga sig: - Vad är det som hänt i vårt land när vi inte kan tala om en rättssak utan att hamna i ett uppslitande ordbyte utifrån ”könsmaktsordningen” eller en diskussion om informationsfrihet utan att ses som en person med en pervers sexuell läggning? I bägge fallen riskerar man att fördömas av alla moralister som är urstyva på att skaffa sig tolkningsföreträde på vad som är sanning.

Ett stort tack till Emma Opassande som ber oss Våga vägra hata. Håller med till 100 att vi ska respektera även kvinnorna. Tycker också att Isobel Hadley-Kamptz skickligt sätter ord på de upprörda känslor som omger saken. Men, på något sätt måste vi komma upp ur det feministiska hjulspår som omöjliggör all diskussion. Vi lever de facto i en brytningstid inom en rad områden, varför det inte är märkligare att utmana feminismen med kunskapen om intersektionalitet än att ifrågasätta i vilken utsträckning staten ska ha rätt att göra intrång i våra privata liv i namn av skydd mot terrorismen eller att kunna jaga buset. Trygghet är, som Svensk Myndighetskontroll skriver, något mycket mera.

Vid sidan av detta ser jag att Christian Engström, Markus ”Lake” Berglund och andra gillar att Thomas Bodström reagerade sunt inför P3:s drogtest. Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol hos Badlands Hyena har dock funnit ett ännu mer uppseendeväckande exempel på en drogtest, som hon kommenterar på sitt helt oefterhärmliga sätt. Säga vad man vill om Federley, men nog har han valt ett bra tillfälle att slå tillbaka för en oförätt. Men, även om man kan förstå hans handlande, tvivlar jag på att det kommer att ge någon effekt - varken inne i partihögkvarteret eller ute bland allmänheten, där de flesta ogillar hämdlystnad.

Själv tycker jag att Fredrik Federley gjort helt rätt, då han med detta visar att en människa till sist måste välja att se sig själv i ögonen. Därutöver är det ett bra exempel på hur de beskäftiga är totalt blinda för den enskilda individens rätt att få bestämma över sin egen kropp. I bästa välmening anser de sig ha rätt att ta till dylika metoder. Rätt intressant hur verkningsfullt det är att pröva på den metod, som man vill tvinga på andra. Att sedan Beatrice Ask tycker att hon ska gå före och visa på vägen, som mot ofrihet bär, kan möjligen vara ett utslag av samma osunda miljöpåverkan, som vi kan se i andra sammanhang där man håller hårt på regler och normer.

Intressant.