onsdag 9 mars 2011

Shame on Louis Vuitton - #LVgate.

Det tog en lång stund innan jag hämtat mig sedan jag läst DN:s artikel om att företaget Louis Vuitton fått en domstols stöd för ett helt otroligt bötesbelopp som den danske konstnären Nadia Plesner ska betala för att hon i en bild målat en Vuittonlikande väska som symbol för Rikedom i Västvärlden när hon samlat in pengar till sjukvård m m åt de fattiga barnen i Darfur.


Det minsta jag kan göra att följa Opassande Emmas och Haxs exempel, men samtidigt funderar jag på vad mer jag kan göra för att göra detta företag medveten om att detta inte är deras bästa PR-kampanj detta århundrade. Bestämmer mig för att fråga Kenza vad som kan göras för att de modeintresserade tjejerna ska uppmärksamma saken. Kenza vann Stora Bloggprisets kategori Mode & design när jag vann priset i kategorin Politik & samhälle. Sedan funderar jag naturligtvis på om inte ACTA-avtalet (och en del andra av politiker gynnade aktiviteter när det gäller upphovsrätt) bidragit till att de ansvariga hos Louis Vuitton kan vara så styva i korken?


Men samtidigt vet jag att varken jag själv eller mina vänner tillhör deras penningstarka målgrupp. Men nog undrar jag om individer i deras målgrupp är så kallsinninga att Louis Vuitton kan kajka vidare med ett sånt agerande. Sedan kan jag väl tycka att händelser i tillvaron kommer ifatt oss och kan ses i ett nytt ljus, när jag gogglat och läst Sagan om Louis Vuitton hos Aftonbladets Sofias mode och ser att det var en Louis Vuitton-väska, som Mona Sahlin fick i present när hon fyllde jämt och som det surrades så mycket om då. Mest var kvinnorna upprörda över att kvinnors attribut vållar diskussioner medan männens lyxklockor inte uppmärksammas på samma sätt.


Undrar om Mona Sahlin kan bära sin väska med samma stolthet nu, om eller när hon får klart för sig vad hennes och andra rika människors pengar kan leda till när en konstnär fått snilleblixten att med hjälp av symbolik skapa en bild för att beskriva skillnaden mellan fattiga och rika och därmed göra en insats för de fattiga barnen i Darfur? Det är i sådana här stunder som jag med glädje tänker tillbaka på min barndom när pappa förklarade att vår familj, som var fattiga på pengar, kunde vara uppfinningsrika och rika på många andra sätt. Senare i livet insåg jag att det omvända också kan gälla d v s att rika kan vara fattiga på många andra sätt även om de har gott om pengar. Louis Vuitton ser ut att var en av dem.

Intressant.

8 kommentarer:

Sol sa...

Rika på pengar kan verkligen vara fattiga på andra sätt, och vice versa. Det är en fin och viktig insikt, tycker jag.

Henrik Alexandersson sa...

ACTA-Avtalet och Louis Vuitton är ett *mycket* relevant spår...

Anonym sa...

Vad konstnären gjorde var att hon kritisera företaget Louis Vuitton genom att visa att allt är fokuserat på lyx och glamour i media istället för svältande barn. Louis Vuitton fattade denna kritik och valde att slå hårt tillbaka, för man hatar kritisk konst. Detta är själva kärnan i historien. Konstnärer kan idag inte kritisera storföretag i sin konst utan att bli dömda till böter, det är ett hot emot yttrandefriheten. Storföretagen är våra nya makthavare vi konstnärer inte kan kritisera. Konst har alltid attackerats i farliga diktaturer. Detta är mycket allvarligt!

Anonym sa...

Sen blir det ju inte bättre av att Louis Vuitton sammarbeta med nazister på 30 40 talet...

Anonym sa...

Ta exempelvis all kritisk konst av coca cola, den kan stoppas nu pga denna dom. Detta är en attack emot kritisk konst emot företag. Tyvärr fattar inte någon här att det är det som detta handlar om.

Se länkarna nedan all denna politisk konst skulle bli förbjuden. Louis Vuitton fallet är just ett angrepp emot politisk konst. Kan ni få in det i era huvuden?

http://eric.stamey.com/uploaded_images/sixpack.jpg-787261.jpg

http://www.indymedia.ie/article/60819

http://gliving.com/wp-content/uploads/2010/07/killer-coke.jpg

Gun Svensson sa...

@Anonym 1 - 3: Jag har förstått meddelandet, men nu är det så att det är den av ert skrå så omhuldade upphovsrätt - den del som kallas närstående rättigheter, som ger företagen denna möjlighet. Vill man göra något åt detta måste vi bilda opinion för att ändra lagen.
Alla dessa kreatörer och deras organisationer var ovanligt blåögda när man ställde sig bakom att dessa aktörer, som köpt upp kreatörens upphovsrätt, fick samma rättigheter genom en komplettering av Bernkonventionen under 1960-talet. Då var skyddstiden 25 år - idag är det Livstid +70 år. Helt barockt när tekniken möjliggör en helt annan ordning. Vill inte vara elak, men som man bäddar får man ligga.

Anonym sa...

Du har missat huvudpoängen. man ändrar lagen genom att visa att den inte fungerar. dvs om företag anropar upphovsrätten som en rättighet så ser man till att de går omkull ekonomiskt via bojkott och ren propaganda emot dem. Istället för att stå med mössan i hand och be politikerna ändra lagen. Visst man kan rösta på PP i valen, men den riktiga förändringen sker här och nu via aktivism.

Anonym sa...

Det är för övrigt företagen som har makten över våra politiker och PP kommer aldrig komma in i riksdagen, så enda sättet att vända på detta är med deras egna medel, man måste skapa svarta marknader och slå sönder dessa företags ekonomier. Det är just det fildelning är, det är en svart marknad även om den är ickekommersiell så får den en liknande effekt som om den vore kommersiell. This is the only way in the infowar