Sorgligt är bara förnamnet.

Det är många tankar som tumlar runt sedan jag läst Peter Sundes blogginlägg där han vädjar om nåd, samtidigt som han ger sin syn på rättsprocessen mot honom som talesperson för The Pirate Bay. Som lekman kan man resa en rad frågor kring agerandet från en del av rättvisans tjänare. Att vränga lag på sätt som här skett må vara rätt enligt lagboken, men jag förstår att Peter Sunde tvivlar på att domstolen varit opartisk vid sin prövning. Hur som helst har SvD:s Adam Svanell skrivit en artikel på Kulturbloggen under rubriken Sunde betalar priset för piraternas triumfer och där ger jag honom helt rätt. Därför blir jag djupt tagen av Sundes situation och har ställt frågan till dem som följer mig på Twitter och Facebook: - Vad kan vi göra för att hjälpa honom? Emma Opassande skriver också om Peter Sunde och gör en liten inventering. Hon sammanfattar ”Några nedslag, knappast heltäckande och varierar i stort och smått, men menat att ge en bild av det oärliga i kampanjerna mot fildelning. Peter Sunde är inte dömd för att låtskrivare inte får betalt — han är dömd för att vissa aktörer vill äga marknaden” Hennes nedslag sträcker sig från 2004 fram till idag och talar sitt tydliga språk.

Spontant tycker jag att musik- och filmindustrin, som med TPB:s hjälp tvingats lära sig att vi lever i en ny tid med ny teknik, borde helt avskriva eller kraftigt reducera sina krav. De har grovt försummat att satsa på forskning och utveckling. Svanell skriver bl a ”På sistone har diskussionen kring nät och upphovsrätt nyanserats och börjat ta sig upp ur skyttegravarna. När jag förra sommaren var på ett seminarium med Universal Musics vd Per Sundin sade han rakt ut att skivbranschen aldrig hade kommit lika långt i sitt digitaliseringsarbete om det inte vore för The Pirate Bay”.

Sedan undrar jag naturligtvis vad jag och andra pirater runt vårt klot är beredda att göra för att visa Peter Sunde att vi vill bära en del av hans börda? Vi och andra, som kämpar för ett öppet internet, har onekligen haft nytta av hans arbete som talesperson för The Pirate Bay. Men också att statens agerande mot Peter Sunde och andra tidvis har gett rejäl vind i piratskutans segel både här hemma och i andra länder. Emma påminner oss om att vi alla har en skyldighet att göra nå´t. Hon skriver bl a ”nöj dig inte med att säga ´så jävligt det är´ utan att samtidigt stålsätta dig inför det engagemang du som medborgare behöver bidra med, för att det ska förändras. Sverige är du, och gör Sverige fel behöver du vara med och justera det”.

Själv har jag tvingats lära mig hur uppköparna av upphovsrätter d v s aktörerna inom nöjesindustrin stegvis har tagit sig in under beskydd av FN genom att bli medlemmar i de verkliga upphovsmännens organisation, som idag heter WIPO. Det skedde i slutet av 1960-talet. Sedan dess har man legat på politikerna för att utsträcka skyddstiden upp till idag, kreatörens livstid +70 år. Var finns sans och balans i en sådan lagstiftning i förhållande till folket, som i alla tider utvecklat sitt kulturintresse – inte alltid genom att köpa och konsumera kultur utan genom utbyte med andra och varandra. För drygt 300 år sedan var skyddstiden för upphovsrätten 7 +7år med hänsyn taget till tiden från idé fram tills en färdig produkt var ute på marknaden! Då insåg man att immateriella rättigheter kunde hota folkets behov av kulturell utveckling. Var finns den insikten idag?

Domen i Europadomstolen häromdagen, där det slogs fast att den som har köpt ett spel har rätt att sälja detta vidare, torde dock kunna ses som ett tecken på rättsväsendets tillnyktring. Men det är väl som vanligt - Money talks. Min mejlväxling med Marielle Gallo inför ACTA-omröstningen visar att hon gärna vi vara den som bestämmer i vilken utsträckning politiker och tjänstmän inom EU tänker i nya banor när det gäller industrins makt över lagstiftningen. Lyckligtvis har allt fler börjat förstå att vi måste stå upp för våra demokratiska fri- och rättigheter - annars naggas dom i kanten bit för bit av andra intressen. Men vi behöver bli flera. För egen del är jag glad att jag efter riksdagens beslut om lagklustret kring FRA kunde övervinna mina fördomar om pirater och bli aktiv i Piratpartiet.

Agerandet mot Peter Sunde och andra visar att de etablerade partierna behöver en rejäl konkurrens när det gäller synen på Informations- och Kommunikationsteknikens möjligheter. Men det är inte utan att Carl Bildt sätter myror i huvudet på mig och många andra med sitt agerande i FN. Frihet att prata politik, men inte dela filer innehållande musik med varandra?

Intressant?