Ideologisk kraftmätning i blixtbelysning.

Även om jag valt att sätta fokus på annat än det krigslarm, som sprider sig från Ukraina, där Rysslands Putin gått i clinch med EU:s eller måhända mera korrekt Natos strävan att införliva Ukraina i sin intressesfär, är jag inte opåverkad. Anna-Lena Laurén refererar i sin artikel i SvD till en Kremlvänlig analytiker, som frankt deklarerar att det nya kalla kriget är ideologiskt och att han och andra genomskådat vad som döljer sig bakom orerandet om demokrati. ”Ni vill ta över världen men nu är det stopp. En gång för alla. Nu är det Ryssland som har övertaget.”

Efter att ha sett den franska dokumentären Afganistan – det förlorade kriget, som sändes i Dokument utifrån i söndagskväll, kan jag inte låta bli att fundera över när våra ledare ska inse att de måste dra lärdomar av sin framfart. Vad kan man lära av det som gjorts där mot bakgrund av info hos Säkerhetspolitik.se – Fördjupning Afganistan. Det är ganska lätt att förstå varför vi i väst gärna sätter likhetstecken mellan Pashtuner (den största folkgruppen med 40 procent av landets befolkning) och Talibaner. Med pashtunernas historiska bagage kan vi ”naturligtvis inte vänta oss något annat” än att många är och allt fler blir Talibaner. Eller kan det finnas någon annan förklaring? Det måste man fråga sig. Tänk efter - Hur kunde vi i Sverige gå från fattigdom, vidskepelse och djupt rotade fördomar till att bli en modern industrination? Är vi av en annan sort? Enögdheten när det gäller vår syn på oss själva och dom där borta bidrar till att min känsla av maktlöshet växer allt medan krigsretoriken mellan öst och väst hela tiden plöjer sig allt djupare ner i gamla fåror. Det leder till resonemang, som inte skapar någon stabil grund för en hållbar konfliktlösning.

Samtidigt vädrar svenska Nato-anhängare morgonluft. Norges förre statsminister Jens Stoltenberg håller på värvas, som efterträdare till Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen. Varför denna förkärlek för de nordiska länderna? Det säger tidningens notis inget om. Läser sedan med stor behållning det säkerhetspolitiska inlägget på Brännpunkt av Charlotta Friedner Parrat, doktorand i internationella relationer, statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala Universitet, rubricerat Natomedlemskap skulle underblåsa säkerhetsdilemmat.

Så modigt av henne. tänker jag, eftersom en återgång till neutralitetspolitiken av hökarna omedelbart kommer att tolkas som uttryck för en undfallenhet av rädsla för Vladimir Putin. Samtidigt undrar jag: - Varför detta - att använda förståndet - ska ses som en svaghet? I andra sammanhang prisas förmågan att vara Proaktiv istället för Reaktiv – att kunna Agera istället för att Reagera, men det gäller uppenbarligen inte i sammanhang där det militärindustriella komplexets herrar besitter den mesta makten. Till att börja med får dock deras chefer och deras allierade polare slamra med andra vapen, vilket framgår av en artikel i DN. 

Intressant?

Några frågor till Carl Bildt

Hör på radion att det råder delade meningar om situationen i Georgien. DN skriver om oklarheter om antalet döda och om ryska truppers tillbakadragande samt om tillståndet bland civilbefolkningen i Tschinvali, den sydossetiska huvudstaden. När ord står mot ord försöker journalister ta reda på vad som egentligen hände, men vi får nog vänta ännu en tid innan vi kan få en fullödig bild av händelseutvecklingen.

Har också läst Carl Bilds bloggpost Nato och OSCE i fokus och undrar om han har ett bra svar på varför han och andra förefaller strunta i resolution 1325 i FN:s säkerhetsråd. Med stöd av denna resolution om kvinnor fred och säkerhet har kvinnoorganisationerna i Kaukasusområdet upprepade gånger uppmanat FN, EU och Georgiens president Sakhashvili att påbörja fredsförhandlingar mellan Georgien, Sydossetien och Abchazien och ställt sin expertis och sin erfarenhet till förfogande, men de har ännu ej blivit hörda, skriver organisationen Kvinna till Kvinna. Intressant.

Dessutom undrar jag hur det, som nu pågår mellan ministrar i EU och USA, stämmer överens med FN:s strategi när det gäller terroristbekämpning. Detta berörde jag den 13 augusti ”FRA-lagen vs det civila samhället” och återkom igår ”Var är kvinnorna i konflikten”, när tidningssidorna bågnade av uttryck för att en allvarlig dragkamp pågår, där Nato-anhängarna anser sig ha tolkningsföreträde. MinaModerataKarameller lät Gunnar Hökmark gästspela på sin blogg och han gav sin bild av situationen och att det som hänt och händer måste ge återverkningar i den svenska försvarspolitiken. En, vad jag kan förstå, rätt nyanserad bild av orsak och verkan. Hur som helst oroar konflikten även här och en läsare av Norrtelje Tidning bidrar med ett inlägg om behovet av ett upprustat försvar. Annars är det påfallande hur uppskruvat tonläget är mellan höger och vänster i synen på det som pågår. Det gäller både på tidningssidor och i bloggosfären.

Som vän av en fredlig samexistens är jag allvarligt bekymrad över att så få tänker på behovet av både förnuft och känsla för att komma framåt på ett klokt sätt. Det behövs både roder och vind i seglen för att seglatsen ska vara något att skriva hem till mamma om.

FRA-lagen – Vem hotar vem?

Under den rubriken gör riksdagsmannen Gunnar Andrén (fp) och länsordförande i ESP/PES (Europas Socialistiska Parti/Party of European Socialists) Johan Westerholm (s) idag i ett debattinlägg i Norrtelje Tidning en rejäl markering mot det som vi aktiva i opponionen mot FRA-lagen har gjort oss skyldiga till. Jag tar avstånd från det mesta av de aktiviteter, som Andrén-Westerholm beskriver, men anser att det krävs minst två parter för att en konflikt ska bli till och trappas upp. Med anledning av deras fem spalter långa debattinlägg, har jag i arla morgonstund sänt ett genmäle till Norrtelje Tidning. Om det blir möjligt att länka till deras debattartikel kommer jag att uppdatera min blogg med en länk. Här kommer den.

Eftersom det dröjer innan mitt eget debattinlägg publiceras, vill jag här återge en central del av detta: ”Jag kan förstå att det är sårande för Gunnar Andrén, som lojalt ställde upp för att hålla ihop regeringen, får mindre cred i sitt parti än en ung kvinna från Dalarna, som – enligt hans sätt att se på saken – obstruerat mot den önskvärda ordningen. Men, vad Gunnar Andrén glömt bort, det är, att nu gällde saken något långt större än själva regeringsmakten, nämligen frågan om att sälja ut hela svenska folkets rätt till en privat sfär skyddad mot övervakning av statsmakten. Egentligen en helig princip i folkpartiet sedan dess tillkomst. Man kan man säga att Camilla Lindberg (fp) fungerade som en s k wistleblower, men att majoriteten i hennes riksdagsgrupp slog dövörat till. För demokratin blev riksdagens beslut den 18 juni ett nederlag och således är det, som hänt, inte bara en förlust för Folkpartiet. Sedan kan lagens tillskyndare försöka rida på principen om att ett beslut taget med knapp majoritet ändå är ett i demokratisk ordning fattat beslut, som ska respekteras. Om riksdagen inte visar större respekt för folket, kan man inte förvänta sig att folket ska visa respekt för riksdagen”.

Nu sägs i både SvD och AB att skälet till masskollen är att spana på Ryssland. Det låter som en efterhandskonstruktion och kan förklara moderaternas fixeringen vid att FRA skulle vara en höger-vänster fråga. I Sverige är det en tradition att skrämmas med den ryska björnen och det har gått så långt att vi inte blivit varse att vi med Carl Bildts aktiva hjälp redan är indragna i USA:s moderna krigföring i Irak. Att flera tvivlar visar bl a Kulturbloggen, Salubrin Online, och jj.n. Men, att Sverige – av fundamentalister på högerkanten – ses som ett ryskt lydrike visar TheExpatSwede Report. Den bloggen säger en hel del om alla vrångbilder, som drabbar den som söker efter en sannare bild av verkligheten, än den som USA s militärindustriella komplex består oss med.

Några, som jag uppskattar för deras strävan att söka efter sanningen, är Opassande och MinaModerataKarameller. Opassande bjuder idag på en intressant gästbloggare, som benar ut konflikten och kommer fram till att ”Förespråkarna talar om lagens syfte, vi talar om dess konsekvenser”. MinaModerataKarameller uttalar på ett befriande tydligt sätt vad många av oss känner efter gårdagens utspel och mediegurus gästspel i Almedalen. Oscar Swartz har aviserat att han idag tänker besöka det enda riktiga FRA-seminariet, som anordnas av tankesmedjan Fores, vilket jag skrev om igår och SvD Brännpunkt skriver om idag. Det ska bli spännande att läsa hans rapport från detta forum. En annan intressant rapport bjuder Gubben vid Rämen på.