söndag 13 december 2009

FRA – dagens ljusbärare?

Idag följer SvD upp sin tidigare artikel om en kommande snabbutredning av vem, som ska få utföra signalspaning/avlyssning för polisens räkning. Det ger Thomas Bodström (S), Justitieutskottets ordförande, en möjlighet att påstå att regeringen försatt Sverige i en situation där vi har en mer rättsosäker lag samtidigt som Säpo, som har till uppgift att skydda oss från terror, inte har tillgång till nödvändig information.

Detta är väl magstarkt av den politiker, som gett namn åt Oscar Swartz rapport Bodströmsamhället, vilket sedermera inspirerat hr Bodström att namnge sin blogg till just detta ”Bodströmsamhället”. Det goda med det, som nu sker är att vi öppet får veta att det sedan gammalt råder en rivalitet mellan Justitiedepartementet och Försvarsdepartementet. Något som SvD visar är okänt för den breda allmänheten genom att i papperstidningen bland annat citera meningen ”Alldeles uppenbart pågår ett spel som vi bara fått veta brottstycken av och därför har svårt att finna logiken i.” ur ”Piratpartistbloggen Farmorgun”. Citatet är hämtat ur gårdagens inlägg Är det någon kvar på karusellen?, där jag ställer några frågor, som jag hoppas att våra Public Service-media är lika intresserade av att söka svar på, som jag.

Thomas Bodström anser att Justitieminister Beatrice Ask helt lagt sig och att Försvarsdepartementet vunnit matchen mot Justitiedepartementet med 10 – 0. Det är inte alls underligt med Johan Pehrson (FP) i Justitiedepartementets lagledning. I artikeln ser han ut att ha gjort upp om en ”läggmatch” bakom ryggen på biträdande lagledare i Alliansens Justitieutskott, något som dock förnekas av Johan Linander, Centerns rättstalesperson, men kommenteras på ett motsägelsefull sätt av Annie Johansson (C ) Nog undrar jag och många med mig, vad SvD:s journalist kan tjäna på att fara fram med osanning?

Andra som har synpunkter på det hela är Oscar Swartz; Mark Klamberg 1; Mark Klamberg 2; Mårtensson; Frendo; Opassande; Scaber Nestor; Jens O 1; Jens O 2; MinaModerataKarameller; Sagor från livbåten; och Anders Widén.

Avslutar med Isobel Hadley-Kamptz i Expressen, som klarar av att sätta ord på alla de tankar och känslor, som rumlar runt i många medborgares innersta inför allt som pågår inom alliansen, där avlyssningen av svenska folket ser ut att ha blivit viktigare än att upprätthålla rättssäkerheten och värna om integriteten.

Intressant.

2 kommentarer:

anon sa...

SvD citatet fick mig att tänka på Staten.

En grupp människor sitter fastkedjade i en grotta, med ansiktena vända mot grottans inre. Bakom dem finns en mur, och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden går människor, som håller upp föremål ovanför muren, som i en dockteater. Elden kastar skuggor på grottväggarna, och dessa skuggor är de enda föremål fångarna i grottan kan se, och de roar sig med att diskutera skuggornas utseende.

Farmorgun sa...

@anon: En mycket bra bild av det spel, som vi ser så litet av att vi måste fylla i med egna tolkningar eller spekulationer. Jag känner mig inte alls trygg under sådana förhållanden och förstår inte hur andra är funtade, ifall de gör det.

Det är bara konstnären Rune Jansson, som - vad jag känner till - klarat att utnyttja läget, där ögat släpper taget om färgtubernas streck på duken och istället skapar bilden av en segelbåt i dimma. Där blir skillnaden mellan att "se" och "tro sig se" något magiskt, medan skillnaden mellan att "veta" och "tro sig veta" när det gäller FRA skapar olust.