måndag 26 juli 2010

Övervakning ur olika perspektiv.

I likhet med Anders S Lindbäck har jag funderat en del på DN:s och SvD:s uppgifter om att personal vid ett barnsjukhus fått problem på grund av föräldrars dokumentation av och bloggande kring vårdinsatserna. Enligt en biträdande sektionschef vid Arbetsmiljöverkets distrikt i Stockholm, upplever personalen detta som övervakning. I artikeln kan vi se att skyddsombudet utgår från att det ofta handlar om att föräldrarna inte tänker sig för. Och att en del av den berörda personalen har svårt att hantera föräldrarnas oro, som kan ta sig de mest oväntade uttryck, vill jag tillägga. Men Vårdförbundets Anna-Karin Eklund ser det som ett arbetsmiljöproblem om personalen känner oro för att hamna på internet. Utan att förringa betydelsen av vad känslan av att vara övervakad kan ställa till med, finner jag det intressant att ingen enda frågar sig hur många som egentligen tar del av det som dessa föräldrar delar med sig av. Även om ett material finns här på nätet, når det inte alltid ut till någon större läsekrets. Om inte traditionella media hjälper till med spridningen, vill säga.


När staten med hjälp av FRA övervakar oss medborgare är det ju just detta – att informationen bara når en liten begränsad krets – som gör att vi ska acceptera det hela. Att känslan av att vara övervakad kan innebära självpåtagna begränsningar av våra demokratiska fri- och rättigheter, det anses vara sådant som vi får ta med hänsyn till det högre syftet att visa på statens handlingskraft när det gäller skyddet av vårt land mot terrorister. Exemplet med situationen på barnsjukhuset, där en del personal känner sig övervakad på ett för deras arbetssituation destruktivt sätt, blixtbelyser att synen på övervakningens skadeeffekter är olika beroende på vem som övervakar. TT och de media som återger deras nyhetsmaterial har uppenbarligen svårt att sätta in en företeelse som gäller internet i ett relevant sammanhang. Att anställda på sina arbetsplatser behöver skyddas mot en övervakning, som kan utgöra ett hot mot deras arbetslust, inser nog de flesta som tänker efter. Tror att man kan komma rätt långt genom att prata om saken. Men hur ska en överenskommelse om viss försiktighet motiveras med tanke på allt snack om att den med rent mjöl i påsen inte har något att frukta, vilket motiverat statens övervakning av oss alla?


Vid den bevakning av det som sker i den lilla och den stora världen spelar våra traditionella medier en viktig roll i sitt urval av händelser för en större läsekrets. Vad säger oss problemet vid barnsjukhuset om detta urval? Att TT och deras kunder i traditionella medier har lättare att se problemet med folkets agerande på nätet än statens? I så fall – varför? Lars-Erick har funnit Juristens jämförelse mellan dagens antipirater och forna tiders skattefrälse rätt intressant och jag undrar naturligtvis varför traditionella media inte sätter antipiraterna under sin lupp. Ser också att Piratpartiet går ut hårt i frågan om hovets roll i den lagstiftning, som möjliggjort för tingsrätten i Uppsala att klassa manga-teckningar som barnpornografi. Det känns bra.


Ända sedan jag såg och hörde drottning Silvia uttala sig om antalet pedofiler och barnporrsajter inför galan för Världens Barn, har jag undrat över de människor i hennes omgivning som vill att hon ska fara fram med osanning. En snabb titt på SVT:s sida om Världens barn visar att videon fortfarande ligger ute, trots att SVT vid det här laget borde veta att där finns grovt felaktiga uppgifter, som lagts i drottningens mun. Eller gör de som drottningen, litar helt på rikskriminalpolisens och ECPATs uppgifter? Genom att folk lägger sig i och synar saker och ting har livet och tillvaron blivit mycket rörigare och på ett sätt otryggare – inte minst för journalister? Samtidigt ger det oss möjligheter att lära oss alla om vikten av källgranskning. Förhoppningsvis kommer även drottningen att bli mer medveten om att hennes goda hjärta kan utnyttjas av människor som inte skyr några medel.


Joakim Jardenberg, som länge arbetat för en fruktbar samexistens mellan aktörer verksamma på nätet och dito i traditionella medier, fortsätter oförtrutet vidare på den inslagna vägen. Hans urval innehåller för det mesta guldkorn vaskade ur mediefloden. Missa för allt i världen inte 8. Handen på hjärtat, vad kan du om Wikipedia och 20. Emanuels randanmärkningar även om allt det andra också är läsvärt. Vill också slå ett slag för Badlands Hyena som vrider till omvärldens reaktion på Wikileaks senaste stordåd. En nyhet som SR talat om i Ekot och kommer att belysa ytterligare i Studio Ett. Vågar gissa att man kommer att betona skadorna av läckan, istället för att se möjligheterna att granska på vilka premisser som Sverige och andra befinner sig där. Världsfreden vilar på att vi i väst vågar syna vår egen roll i det som sker. Med tanke på att FRA:s signalspaning bl a motiverades med hänsyn till svenska soldater i Afganistan, är det verkligen relevant att syna den verksamheten i sömmarna. Avslutar med ett Happy Pride och en länk till Anna Troberg, som stolt visar var hon står.

Intressant.

7 kommentarer:

Jardenberg sa...

Tusen tack för länken, farmor superstar! Du har en hedersplats på min läslista, alltid!

Anonym sa...

Angående vårdanställda så gäller det att passa sig nu. Skulle inte bli förvånad om Asken snart kommer med förslag om att det blir förbjudet att dokumentera offentliganställdas arbete. Givetvis inte för att i första hand skydda vårdanställda. Det blir rökridån. Istället kommer den lagen att passa våldanställda som handen i handsken. Förtroendet för poliskåren kommer ju skjuta i höjden om det blir förbjudet att dokumentera deras övergrepp.

/Smen

Lars-Erick Forsgren sa...

Ja, många godhjärtade blir utnyttjade i denna fråga, utan att fråga sig vad som ligger bakom.

Men många är inte det minsta godhjärtade. Bara hysteriska och utan minsta vilja till logiskt och analytiskt tänkande.

David sa...

Jag vet inte jag. Om man de tycker det är så obehagligt att bli granskade i sitt jobb så blir jag lite rädd för att de inte riktigt vet vad de gör.

Det som granskas är ju inte deras privatliv, det är ju deras jobb, ett jobb som av sin natur är oerhört viktigt går rätt till.

Förbjud inte sådan granskning, påminn däremot om PUL när föräldrarna drar fram kameran. Det måste vara okej med sådan granskning, men man behöver ju faktiskt inte mer än "paint" (för att nämna ett program som följer med Windows och har gjort det i alla tider) för att sätta en svart ruta över ansikten och namnskyltar.

Det känns dessutom lite symptomatiskt, att denna infallsvinkel tas upp just mitt i privatiseringsivern.

RicoLisi0802志竹 sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
K sa...

Tack! för att du puffar för mitt inlägg om Wikipedia :)

Lars-Erick Forsgren sa...

Kanske en länk till min integritetstext platsar här, spec avsnittet om integritet el ej för t ex poliser m fl.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/p/integritet.html