Fara i resans riktning

Efter att ha skrivit om FRA och lagstiftningen kring denna verksamhet, praktiskt taget varje dag, kan man undra om det finns något att tillägga. Och det gör det. Men man behöver inte alltid formulera egna ord. Genom att sammanställa andras, kan man visa på det egendomliga spelet, som fortgår under statsministerns ledning. Idag publicerar SvD, ett TT-meddelande med anledning av GD Åkessons uttalande i Ekot. Ett uttalande som självklart utmanar. Börjar med Mitt i steget, som ser att FRA är utanför det politiska ledarskapets räckhåll och att FRA påbörjat en glidning i en riktning som Mitt i steget inte är övertygad om har uppfattats av det politiska ledarskapet; Mark Klamberg, som noterar att vi är tillbaka till den 18 juni; Kanaljen, som innerligt hoppas på ett internt uppror i alliansen; MinaModerataKarameller, som suckar över sorgebarnet FRA-lagen; samt Opassande, som också kommenterar detta.

När jag på jakt efter en kommentar i DN upptäcker Mats Bergstrands inlägg Bakom debatten med rubriken Så stoppas ett scoop, undrar jag hur vanligt förekommande det kan vara i vår del av världen. Själv önskar jag mig ett antal journalister med intresse att skapa en hel artikelserie, som kunde spegla långt flera riksdagsledamöters argument för och emot Författningsdomstol än de ledande i några berörda utskott, och göra detta innan partiernas positioner blivit totalt låsta i Sveriges riksdag? Hur stor sannolikhet finns det för att det, som sossarna hyser sådan rädsla inför, skulle kunna hända? Samtidigt är det väl ett fattigdomsbevis ifall alliansen inte finner lösningar för att förhindra ett sådant scenarium? Varför anstränger man sig inte? En tråd, som varken Politikerbloggen eller andra journalister börjat dra i trots att FRA-lagen och dess hantering har visat att folket verkligen behöver ett förstärkt skydd mot statens anspråk på intrång i våra privata liv. Och vad värre är – det finns mer att vänta av samma sort, det visar film- och musiklobbyns arbete till stöd för sanktionsdirektivet IPRED1 i riksdagen och att tilläggen till skydd för internetanvändare i Telekompaketet håller på att dribblas bort av Åsa Torstenssson och hennes sakkunnige sekreterare nere i Bryssel, vilket Hax skrivit om och där bloggkommentarerna är minst lika intressanta som inlägget. Här har lobbyn fått draghjälp av ett nytt nätverk etablerat inom Folkpartiet, som kallar sig Liberati. Josef säger en del om detta och ställer frågan: - Vem anser du ha mest förtroendekompetens i nätfrågor och nätförståelse - en doktorand i datavetenskap eller en popstjärna som blivit politiker...?

Kompletterar med Widar Anderssons söndagskrönika i Folkbladet, där han gör en rätt intressant reflektion efter att han lyssnat på Jonas Sjöstedts resonemang i SVT:s gästsoffa, om USA-valet och Barack Obama. Det som gav upphov till Widars funderingar var Sjöstedts uttalande att han såg Obama, som någon slags ”folkpartist”. Tankegången avslutas med ett konstaterande att de nya moderaterna är på väg att bli det som folkpartiet aldrig blev. Jag vet inte om det är detta, som Anders Widén ser, när han granskat hur trovärdigt moderaterna lever upp till sitt tal om att vara ett lyssnande parti. Lars-Erick har läst vad Anders skriver och beskriver den frustration han känner över sakernas tillstånd. En annan som funderat över svårigheten att få igång en dialog mellan medborgare och riksdagsledamöter är Olof, som fått en feberhet idé om en Medborgartuta. Alla dessa tankar och idéer är sprungna ur samma känsla av det hopplösa i att få föra ett samtal i en fråga där vi, som medborgare, kan avgöra när saken är färdigdiskuterad. Just turerna kring en uppdatering av grundlagen visar att riksdagen själv kan hålla på att tröska en fråga i decennier utan att nå fram, när det handlar om hur en maktdelning ska kunna ske för att motverka ett missbruk av riksdagens lagstiftningsmakt. Istället har makten förskjutits från riksdagen till regeringens kabinett, vilka infört partipiskor och tvångsutkvittning för att hålla ihop den makt, som utskotten besitter i kraft av den arbetsfördelning som skett. Intressant?