Läser en intressant artikel av Andreas Ekström i Sydsvenskan, där han intervjuar Horace Engdahl, som efter tio år lämnat uppdraget som sekreterare i Svenska Akademien. Det är en bildad man, som resonerar kring problematiken att vara intellektuell och därmed höjd över massorna med dess brist på skolning, vilket begränsar läsekretsens numerär. En fri man, lyder rubriken, vilket jag vill sätta ett frågetecken för, sedan jag längre ner läser vad Horace på en direkt fråga nu känner sig fri att säga:
Jag tycker du kan ge ett exempel på något du ville säga, men inte sa. Här och nu.
– Aha! Då tycker jag att våra politikers undfallenhet inför piratslöddret är en moralisk kollaps. Piraterna är skurkar. Kort och gott. Och de ska behandlas som skurkar. Det är en fullständig katastrof att de kan få en sådan övervikt bland de yngre. Vi har ett pedagogiskt underskott i samhällsundervisningen, som inte har gjort klart vad lag och rätt betyder. Och det gäller alla lagar stiftade i demokratisk ordning. Detta är den första frågan som pirateriet väcker. Sedan finns det för all del andra, även om de blivit gravt missförstådda. Hur stort integritetsproblem har det till exempel varit under alla år att biblioteken gör en anteckning i lånejournalen när någon får ut en bok? Jämför IP-numren!
Och detta kunde du inte säga förut?
– Jag har ju försvarat upphovsrätten, det är inget konstigt. Men jag har sagt det på ett artigt sätt. Inte så här grovt. Men det är allvar. Upphovsrätten är en av de vackraste konstruktioner upplysningen gav oss. Den ska vi inte leka bort för att vi har en gratisgeneration som inte har förstått grundläggande moral eller juridik. När författaren Lars Gustafsson försvarar Piratpartiet, och till och med säger att han röstar på det, då skäms man som intellektuell.
Att vara intellektuell legitimerar i Engdahls värld ett slags tunnelseende. Att vara bildad med fördjupning inom ett specifikt område genererar tydligen uppfattningen att klokskapen inom detta område per automatik leder till att han även besitter kloka tankar inom andra samhällsområden. Så är det naturligtvis inte. Men, det säger något om det klimat där sådana uppfattningar kan slå rot. Förtroendekapital är i likhet med annat kapital, något som måste förvaltas med omsorg. Det ovan citerade måste nog räknas till högt spel i tro att ingen inom den intellektuella eliten skulle våga syna korten. Dessbättre visar bland andra författaren Lars Gustafsson att Horace Engdahl är ute och cyklar. Istället för att skämmas över Gustafssons ställningstagande, vore det nog klokare ifall Horace Engdahl ägnade sitt eget tyckande en stunds skärskådan.
Tack till Leo, som ser ut att ha tagit semester, men twittrat om denna artikel. Kollar runt och ser att Personlig utveckling är stolt över att tillhöra piratslöddret. Ordinationer tar sig också tid att syna Horace Engdahls argumentation. Ett tack även till Badlands Hyena, som oefterhärmligt skriver om Det vackraste i världen. Så en sväng för att kolla vad som fångar kulturskribenters uppmärksamhet: Det ska vara författarsjal i höst skriver DN, men har också en kommentar av Magnus Linton, som ger perspektiv åt den ”bannbulla”, som Horace Engdahl utfärdat mot mig och andra, vilka visade sympati för och röstade på Piratpartiet i valet till Europaparlamentet. Men författarsjal? Det återstår att se.
11 kommentarer:
Att visa ödmjukhet, när man snubblar över något man inte riktigt förstår, är något jag lärt av erfarenhet. Kan dock inte kalla mig intellektuell, utan är mer av en handlingens man.
/Smen
Man kan ju tycka att någon som haft den position som Horace Engdahl haft borde verka för spridande och breddande av kultur, snarare än att försöka hålla kultur som en smal lyxvara för en kulturelit.
Tydligen verkar inte Horace dela den åsikten.
"Hur stort integritetsproblem har det till exempel varit under alla år att biblioteken gör en anteckning i lånejournalen när någon får ut en bok? Jämför IP-numren!"
Det beror ju helt på tredje parts tillgång till lånejournalerna. Efter terrordåden i EU väckte det enorm debatt när FBI försökte använda The Patriot Act för att begära ut lånejournaler. Är det ett problem vad som står i våra sjukjournaler? Normalt sett nej, men det kan vara det om försäkringsbolag får ta del av det och kanske även vår genetiska kod (som det har varit diskussion om på sistone).
Att en man som kallar sig intellektuell bara diskuterar själva lagringen som isolerad företeelse utan att ta hänsyn till vem/vilka som har tillgång till de lagrade uppgifterna, under vilka villkor och vad de skulle kunna användas till - det är minst sagt förvånande.
Se'n har jag full förståelse för att Engdal står upp för upphovsrätten även vad gäller icke-kommersiell spridning/användning av verk, men det är högst märkligt att han inte problematiserar skyddstiderna som idag kan ligga på långt över hundra år. Vad vinner samhället på att verk av skapande människor som föddes under 1800-talet fortfarande inte är fritt tillgängliga? Verner von Heidenstam föddes tex 1859 och hans diktsamlingar är av årtalet han dog att döma inte public domain ännu.
Det är för mig en fullständig gåta hur det går att försvara ett sådant system utan minsta problematisering av konsekvenserna av dessa, närmast eviga, skyddstider på kulturlivet.
Det kanske får betecknas som ett framsteg att Horace Engdal åtminstone inte motsätter sig själva bibliotekssystemet.
På allmänna bibliotek kan gemene man låna böcker, CD-skivor och videokassetter utan avgift. Ja, någonting betalar man ju via skatterna det är sant men i övrigt så betalar låntagaren ingenting extra för att låna böcker.
På detta sätt har världslitteraturen kunnat finna väg in i även snålt bemedlade hem. Detta borde Engdal glädjas åt och det gör han säkert också.
Men sedan tar det stopp. Om det beror på att Engdal ägnat tid åt att studera det numera utdöda språket Latin och klassisk Grekiska, vill jag låta vara osagt men åtminstone den tid som dessa studier tog i anspråk kunde inte användas för att studera mer moderna företeelser som datakommunikation.
Modern datakommunikation med den förhatliga "fildelningen" rymmer i mycket samma idéer som biblioteksväsendet var dåtidens svar på. Att sprida kultur och information till de stora folklagren.
Jag kan faktiskt idag gå med min minnessticka till biblioteket och där ladda ned språkkurser, talböcker och även musik - Gratis! Nästa steg borde vara att jag hemifrån kan gå in på bibliotekets hemsida och göra samma sak på nätet. Jag skulle ju då slippa promenaden till biblioteket. Biblioteken ägnar sig alltså redan idag åt "fildelning".
Fildelningssiten - "The Pirate Bay" har på detta sätt kommit att fungera som ett jättelikt bibliotek. "Biblio" betyder 'bok' på grekiska och "tek" betyder plats, fodral eller liknande. Liksom det finns på bibliotek så har jag även musik och i viss mån video på min dator. jag undanber mig däremot all utomstående registrering av vad jag har.
Jag har alltså en del av mitt bibliotek på min dator. Svårare än så är det inte.
I övrigt verkar Horace Engdal helt ha missat att anteckningen i lånejournalen är till för att biblioteket ska få tillbaka de utlånade böckerna - inte att staten ska få en "logg" på vilka böcker en viss person tidigare har lånat. Det handlar inte om åsiktskontroll som Engdal verkar ha fått för sig.
Har läst Andreas Ekströms ryggdunk i Sydsvenskan av den numera inte ständige sekreteraren i Akademin, Horace Engdahl. Tyvärr går det inte att kommentera artikeln direkt hos Sydsvenskan eller på författaren Ekströms blogg. Så här blev min kommentar i PP's forum:
Två mörkermän träffas på Sydsvenskan.se, två riktiga perukstockar fångade för alltid i en rosa Gustav III-värld. Två män som inte verkar ha en susning om skillnaden i begreppen ”frihet” och ”trygghet.” Men hut, det visste man redan på Gustavs dagar. De bägge, i egna ögon kulturgiganterna, är välbekanta försvarare av den globala upphovsrättsmaffian som under lång tid lyckats baggböla både kreatörer och kulturkunder. Är man intellektuell (och det är ju allom bekant att så är fallet bl.a. med Andreas Ekström och Horace Engdahl) kan man självfallet icke omfattas av skamlösa pirata ideal. Och icke ens tänka sig förändrade affärsmodeller där bidragande kreatörer och köpande kunder tjänar mer pengar än vad de allt mer giriga och onödiga mellanhänderna i form av förlag, film- och skivbolag gör. Därför är det enligt Andreas och Horace rätt och riktigt att skära in rejält på demokratins grundvalar, ja rent av avskaffa en del av dessa bl.a. människors personliga integritet, så att mellanhänderna i branschen kan fortsätta leva livets glada dagar på andras bekostnad. För att hålla det Gustavianska skenet går det ju alltid att bidra med lite medaljer, fina priser och brackiga branschgalor som Oscar, Guldbagge och Grammis där så mycket priser som möjligt delas ut i direktsänd TV till de ofarliga och lojala, de kreatörer och artister som ännu inte fattat hur lurade de blivit.
Jag tömmer min kopp svart kaffe i botten och ställer ner koppen på bordet med en ljudlig smäll. En trygg mans protest mot den vedervärdiga upphovsrättsmaffian och för den frihetliga demokratins bevarande.
Man blir lätt lite förgrymmad över att Horace Engdahl verkar utesluta möjligheten att piratismen är förmögna att hålla en intellektuell konversation. Han verkar förespråka nån sorts särpräglad elitism inom den kulturella sektorn, och framförallt nedvärdera andra människors åsikter. Tycker man att upphovsrätten är en av de "vackraste konstruktionerna upplysningen gav oss" så är det väl emellertid inte konstigt att man gör detta ställningstagande.
@Smen: Ödmjukhet är måhända ingen dygd bland tänkarna på parnassen, utan något mera för det folk som måste hållas i herrans tukt och förmaning ;-)
@Anders Troberg: Jag häpnade verkligen när det tack vare denna intervju gick upp för mig att den gode Horace är en kultursnobb.
@Tor: Fullkomligt rosenrasande kan man inte tänka klart - det klarar inte heller heller medlemmar inom denna gren av kultureliten. Hade han velat lyssna skulle han ha lagt märke till att alla talat om att reformera upphovsrätten - inte att ta bort den.
@Hans J: Vi kan nog utgå från att H E är motståndare till Googles projekt om det världsomspännande digitala biblioteket tillgängligt för alla.
@cnab: Jag förstår dina försök till "lustmord" på de båda herrarnas syn på sig själva, vilket jag tycker att de klarar av rätt bra själva. Det är i sådana här stunder som jag funderar i banor som "Vad skulle du vara beredd att betala för tillgång till artiklar av detta slag" och tänka att jag nog skulle avstå från en söndagsmiddag på lokal för att unna mig den lyxen ;-)
@Mattias A: Som sagt, vi har nu svart på vitt sett att det finns kultursnobbar av detta slag och det må vi tolerera i en demokrati. Att tolerera betyder att ha fördrag med sådant som vi ogillar, men tack vare åsikts- och yttrandefriheten kan vi lufta våra känslor inför detta. Jag gör mig ingen föreställning om att det är möjligt att nå upp till de höjderna med några argument.
Horace har ju nyligen lämnat sitt uppdrag för Svenska Akademien. Kanske är det därför han har förträngt Akademiens valspråk "Snille och smak". I denna intervju visar han i vart fall varken prov på det ena eller andra.
Drar mig till minnes min tidigare kommentar: Det är bara med hjälp av en doktrin man kan få en bildad människa att acceptera sånt ingen "vettig" människa skulle köpa.
Konsensusverklighetens kraft är stor och Horace är på god väg att förpassa sig till en föredetting. Jodå, kraften kan verka lika bra åt andra hållet också..
-Kluris
Orsaken till Horace Engdahls brutala uttalanden angående "piratslöddret" kan förmodligen bäst förklaras med hans egna välformulerade tyckanden om sina kritiker:
"Det bottnar i en sådan hjälplöshet och tarvlighet att det inte ens går att skratta åt."
Bara för att någon antecknar något i kanten betyder ju inte det att bibliotekslåntagare hotas av ekonomisk ruin och avstängning om för att de lånat boken, ej heller för att de låter kompisen eller kompisar läsa den under lånetiden. Jag tycker det verkar vara lite si och så med tankeförmågan just denna dag hos den gode Horace.
Han verkar ju inte heller vara så där överdrivet insatt i alla andra spionagelagar upptill - FRA, ACTA, Q617, Inspire, Lissabonfördraget, eller vad de kan föra med sig i ett extremhögerklimat i Bryssel.
Inte överdrivet bekymrad heller.
Ej heller särskilt angelägen om att hålla sig ajour med vad som är pågång inom nyspråksområdet "Freedom", "Security", "Justice" eller vilka som sitter och formulerar de drakoniska lagarna.
Det blir underbetyg till någon som samtidigt vill kalla sig intellektuell.
Skicka en kommentar