Blir helt klart mycket glad när jag läser SvD:s ledarsida med inlägget ”Obama valdes utan kandidatförsäkran”, eftersom jag här får en bekräftelse på att fler funderar kring det avtal, som partierna kommer överens med sina kandidater om – hos moderaterna kallat Kandidatförsäkran. Något jag bloggat om bland annat här. Innan personvalet kom med i bilden, var det vanligt att en ledamot ägde rätt att agera för sin sak hela vägen fram till det slutliga beslutet, under förutsättning att man argumenterat för och muntligt eller skriftligt reserverat sig till förmån för sin sak vid de gruppmöten, som föregått behandlingen i den beslutande församlingen. Detta mot bakgrund av varje ledamots lagliga rätt att skriva motioner och interpellationer, ställa enkla frågor samt rösta utifrån sin egen övertygelse.
Naturligtvis måste man fråga sig vad som legitimerar att en partiledning tubbar en kandidat att avtala bort sina lagliga rättigheter. Svaret är: Regeringsdugligheten, d v s ledningens behov av att vara så säker på sin makt över sin egen församling att han eller hon aldrig behöver riskera beskyllningar om oförmåga att leda landet, landstinget eller kommunen. Det tillstånd, som detta skapar, leder till beslut som endast i någon formell mening kan ses som ett demokratiskt beslut. Reellt luktar det diktatur lång väg. Lagstiftningen kring FRA och dess verksamhet är ett exempel på detta.
När sedan Piratpartiet gör entré på grund av det folkliga missnöjet med de etablerade partiernas oförmåga att formulera en framtidsinriktad politik i det samhälle, som växer fram med hjälp av de informations- och kommunikationsverktyg, som Internet möjliggör, då blir personvalet ett verkligt hot; Samtidigt som man gärna ser att kandidater fångar upp de kritiska rösterna, vill man inte ge dessa kandidater makt att göra skillnad.
Här kommer universalverktyget – det civilrättsligt bindande avtalet väl till pass. Alla vuxna individer i ett modernt samhälle vet att ett avtal, som man skrivit under, gäller och kan inte ensidigt ändras av någon av parterna. Vem kan ha något att invända mot att ett parti vill ha den ordning och reda som sådana avtal är en garant för? Hela vårt vuxna liv bygger på olika former av sådana avtal. Ja, numera börjar man redan i skolan med individuella utvecklingsplaner där lärare, elever och föräldrar gör upp avtal om vad eleven och dennes föräldrar ska bidra med för att eleven ska lyckas. Längst i den vägen har man kommit i Storbritannien, där lagstifningen ger myndigheten rätt att installera en övervakningskamera i elevens hem i det fall som elev och förälder inte håller vad man lovat det vill säga gjort sig skyldig till Anti-Social Behaviour Orders (ASBO)
Genom att sätta in företeelsen i ett större sammanhang, måste man fråga sig vilken samhällsutveckling som gynnas av att kandidater till våra politiska församlingar signerar sådana avtal? Ett bra svar på den frågan skulle förmodligen kunna leda till avtal med ett helt annat innehåll. Men framförallt skulle man tvingas fundera över hur kvalitetssäkringen av de demokratiska fri- och rättigheterna kunde gå till inom ramen för detta avtal.
31 kommentarer:
Om nu ett parti kan avkräva en kandidat en kandidatsförsäkran så borde väl medborgarna OCKSÅ kunna göra detsamma.
Fråga är väl vilket lagrum som parti respektive medborgare skulle stödja sig på för att beivra brott mot en sådan överenskommelse samt vilken prioritetsordning som gäller för kandidatförsäkran både mot parti och mot medborgare.
Det är naturligtvis så att en kandidatförsäkran inte har någon giltig juridisk grund alls.
Frågan är väl till och med om det är olagligt att avkräva en "kandidatförsäkran".
Är det UTPRESSNING?
Brottsbalken (1962:700)
...
4 kap. Om brott mot frihet och frid
1 § Den som bemäktigar sig och för bort eller spärrar in ett
barn eller någon annan med uppsåt att skada honom eller henne
till liv eller hälsa eller att tvinga honom eller henne till
tjänst eller att öva utpressning, döms för människorov till
fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på
livstid.
...
(min fetstil)
Vem ska "åka i kurran"? Fredrik Reinfeldt? Beatrice Ask?
@Hans J: Hold your horses...
Det är väl ingen som TVINGAS skriva på något. Såvitt jag vet så är det helt frivilligt att ställa upp till val och att vara medlem i ett parti.
Vad det handlar om är ju snarare att ett parti med medlemmar som kommer att lägga ner mycket ideellt arbete och pengar för att få en kandidat vald, vill ha något slags garanti för att sagda kandidat har ungefär samma uppfattning som partiet.
Sedd i det ljuset så handlar ju kandidatdeklarationen mest om att det ska vara tydligt vad man har kommit överrens om, INNAN partiet satsar sina resurser på att få kandidaten vald.
Varför ska partimedlemmarna satsa sitt arbete och springa runt med flygblad och sätta upp affischer för kandidater som de inte vet vad de står för?
Sedan är det såklart tveksamt om en sådan försäkran har något juridiskt värde, men det hindrar ju inte att det är en bra sak att man vet vad man är överens om innan man börjar jobba, eller hur?
Avtal är inte mer värda än de människor som respekterar dem eller inte respekterar dem.
Det är bara att studera mänsklighetens historia så finner man att avtal har man struntat i minst lika många gånger som man har följt dem.
Vår regering struntar i sina "avtal" med oss väljare på löpande band. Är ett sådant avtal värt något alls?
@Jörgen L:
Vad hade frivilligheten att ställa upp till val och att vara medlem i ett parti med "kandidatförsäkran" att göra?
Denna försäkran skall väl i så fall göras till dem som väljer personen ifråga och inte till andra?
Det brukar heta från maffians sida att "beskydd" betalar man för att ingenting oönskat ska hända (blink-blink).
En kandidatförsäkran är ett tydligt tecken på att I DET PARTIET så litar man inte på sina företrädare. Vilken skam!
Men att försöka pressa eller påverka någon att göra någonting som denne inte skulle göra av frivilligt val är utpressning...
Att kräva en gentjänst efter att man "betalt" är mutbrott.
Vet man inte vad de man jobbar för står för så kanske man borde tänka över hela stödet. Hur fungerar "verksamheten" idag?!?!?
För mig låter det hela mer som att "die Führerschaft" vill ha bättre kontroll.
Jag släpper nog lös hästarna igen...
Ar hela Riksdagen full av Mafiosos?
Hot, utpressning, mutor - ja jösses!
Jag vet inte huruvida riksdagsledamöternas oberoende regleras i svensk lag, men inför europaparlamentsvalet fann jag följande i en artikel om europaparlamentarikernas rättigheter och skyldigheter:
Ledamöterna har ett obundet mandat. Det betyder att de inte får bindas av instruktioner eller uppdrag, exempelvis från deras medlemsland eller en privatperson.
Detta tolkar jag som gällande även gentemot ledamöternas partier. Visst kan ett parti ställa upp villkor för att en person skall få kandidera på partiets valsedlar, till exempel medlemskap i partiet eller att man sympatiserar med partiprogrammet, men när valsedlarna väl är beställda hos Valmyndigheten och överlämnade till väljarna så är det de senare som avgör huruvida kandidaten förtjänar deras förtroende i valet och därefter, inte partiet.
Varje civilrättsligt avtal bör innefatta någon klausul om hur det kan upphävas, exempelvis genom att den som vill häva det kompenserar motparten ekonomiskt för detta. Problemet är hur man tillämpar detta i politiska sammanhang; ett avtal som rent ut säger att den ledamot som inte röstar som partiet vill måste betala skadestånd till partiet skulle antagligen inte godkännas i domstol. Detsamma gäller politiska följdkrav som att ledamoten skulle bli skyldig att avgå; enligt lagen är det ledamoten själv som bestämmer över sin eventuella avgång.
En kandidatförsäkran före valet behöver inte vara fel, men den skall i så fall lämnas till väljarna, inte bara till partiet, och straffet för att bryta mot en sådan försäkran bör begränsa sig till att man inte blir nominerad på nytt eller omvald i nästa val. Huruvida en ledamot skall behålla sin plats eller avgå är en fråga om väljarnas förtroende för ledamoten, inte om några civilrättsliga förpliktelser.
Om jag förstod dig rätt så håller jag med... På kommunal nivå så finns det inga partier. Det är chefen på ica, bosse från meken och optikern på hörnan som sitter där och röstar efter sina tankar och sina värderingar oavsett vilken färg de sa att de tillhörde innan valet.
Jag tycker att PP hellre ska avstå från kommunala val än strypa medlemmarnas rättigheter som förtroendevalda.
Jag tror att det kommer att ligga pp i fatet att på kommunal nivå avstå från att rösta i "viktiga" lokala frågor och istället bara sitta och försöka tvinga fram enstaka saker.
Visst ska pp driva sina hjärtefrågor på kommunal nivå och i de övriga ha ett "medmänskligt" synsätt så gott det går. Men man måste ju respektera att personerna har blivit folkvalda, och att de har en känsla för vad som behövs i sin kommun.
De flesta som är politiker på kommunal nivå har ju blivit det för att de har varit förbannade på att vissa saker inte görs "rätt", så blir de medlemmar i parti X och arbetar för att bli invalda.
I min kommun ställer vi inte upp i kommunvalet, inte under de förutsättningar som gäller.
Om kandidatförsäkringar är giltiga avtal rent civilrättsligt eller inte, är egentligen en irrelevant fråga, knappast något parti skulle väl gå till domstol och försöka krava att en rätten beordrar en ledamot som inte håller sig till överenskommelsen att avgå, något sådant finns öht inte i svensk lag.
Domstolen skulle med största sannolikhet förklara avtalet som oskäligt och därför inte giltigt.
Därför är det helt fel att se sådana överenskommelse som avtal i juridisk mening.
Vad det istället är, är ett sätt att säkerställa att det finns en gemensam syn mellan kandidaten och de människor som ska lägga ner sin tid och kraft på att få kandidaten vald.
Visst, man kan se det som Hans J, att det är en indikation på brist på förtroende, men man kan också se det som en åtgärd just för att stärka förtroendet att en kandidat lovar att följa vissa gemensamt överenskommna riktlinjer.
Om jag tex ska vara intresserad av att jobba för att piratpartiet ska komma in i riksdagen så vill jag vara säker på att de kandidater jag hjälper in i riksdagen tex skriver under på piratpartiets uttalade strategi om att agera vågmästare, jag vill inte lägga ner hundratals timmar på att hjälpa in någon som sedan struntar i den strategin.
Eftersom jag inte personligen känner var och en som kommer att stå på listan, så vill jag åtminstone att de som står där uttalar att de kommer att följa den gemensmat beslutade strategin, jag vill inte veta av att någon i efterhand ska kunna säga att, "Nej, det har jag aldrig gått med på." Om man inte är beredd att lova det så har man helt enkelt inte på listan att göra.
Att det sen inte går att juridiskt hävda ett sånt avtal är en annan sak, man kan ju göra överenskommelser och följa dem bara genom allmän hederlighet, även om de inte håller i domstol.
@ Hans J och andra:
Jag har inte gjort någon uppdatering av kunskapen när det gäller rätten för en förtroendevald att rösta efter den egna övertygelsen, men då det varit en grundbult i demokratin utgår jag från att detta inte ändrats under senare år.
När jag tagit del av kommentarerna inser jag att min tanke - att jämställa denna kandidatförsäkran med ett avtal med Avtalslagen som grund - inte kan anses vara helt fel, även om avtalet inte innehåller några regler om tvisteförfarande i händelse av att en part inte lever upp till överenskommelsen. Sådant brukar väl utvecklas till praxis genom prövning.
Behovet av en skriftlig överenskommelse säger väl ändå något om bristen på tillit och behovet av kontroll? Jörgens behov av försäkran för att kunna göra en bra insats som valarbetare, känns med förlov sagt som ett utslag av en miljöskada, som han ådragit sig i sitt gamla parti. Nog är det väl ledarnas rädsla att förlora makten som skapat grogrund för den typen av förklaringar? Om de förtroendevalda alltid ska rösta som ledarna tycker, behöver de väl inte vara så många - det är väl just möjligheten att se en sak ur flera synvinklar som är styrkan samtidigt som man kan visa att det demokratiska styrelseskicket kan hantera oliktänkande.
Ur demokratisk synvinkel är det intressant att ställa sig frågan ifall en kandidat kan anses vara i underläge och att rätten att rösta som det egna samvetet bjuder åsidosätts genom förfarandet.
Omröstningen om FRA-lagstiftningen var just av det slaget att den inte kan vinna alla medborgares respekt då vi känner till att partipiskor ven och utkvittning av oliktänkande skedde. En fair omröstning, som leder till ett nederlag för ett mindre antal röstande kan alla demokratiskt sinnade personer leva med.
Det är naturligvis inte alls "irrelevant" huruvida en kandidatförsäkran är giltigt avtal rent civilrättsligt.
Vi har i Sverige 349 ledamöter i riksdagen för att företräda oss medborgare. Dessa personer är personligen valda. Parti är den organisation under vilket rösten avges och som rösten formellt tillfaller.
Vi har inte något system i Sverige där ett konsensusförfarande i respektive partigrupp ska bestämma hur enskilda ledamöter ska avge sina röster. Då hade vi lika gärna kunna ha 7 ledamöter i riksdagen men med olika röstetal.
Vad vi röstar på är personer med, vad vi får förmoda och längre kommer vi inte, vissa grundinställningar vad gäller ideologi och sakfrågor. Det är vad partiarbete under några år ska visa partierna som upptar kandidater.
En kandidatförsäkran är ju i sammanhanget närmast löjlig. Den syftar ju enbart som ytterligare ett påtryckningsmedel när partipiskan går.
Självfallet ska Jörgen L vara så säker som det överhuvudtaget går på att Piratpartiets ledamöter i riksdagen följer den uttalade strategin att vara vågmästare. En kandidatförsäkran tillför dock ingenting därvidlag.
Vad det mer handlar om är att olika ledamöter följer sitt eget samvete som till exempel då Karl Sigfrid ville rösta emot FRA-lagen. Detta tycker alltså vissa är helt OK?
Det var faktiskt Karl Sigfrid som följde den linje som moderaterna hade gått till val på och de andra som bröt mot den.
Ledamöterna svarar gentemot det svenska folket och inte mot det egna partiet. Ett bekymmer är naturligtvis att den enskilde ledamoten inte kan påräkna möjlighet till förnyat förtroende av partiet.
Det är det som kallas personlig resning och mod. Möjlighet till detta tycker jag vi ska ha kvar!
@Gun: Nja, jag ser det mera som en fråga om demokratisk legitimitet.
Det är två synsätt som står mot varann som inte är helt självklart vilket som gäller.
Jag tror man måste ta sin utgångspunkt i väljaren och om väljaren i allmänhet anser sig ha röstat på ett parti eller en viss person.
OM väljaren anser att han har röstat på en person som profilerat en viss linje, då är finns det en tydlig demokratisk legitimitet för den personen att rösta i enlighet med vad han/hon uttalat innan valet.
OM å andra sidan väljaren anser sig ha röstat på ett parti, så finns det faktiskt en demokratisk legitimitet i att kräva att partiets parlamentariker håller sig till partiets program, och i vissa fall följer partilinjen även om man själv har en avvikande personlig åsikt, eftersom väljaren har stött partiet och inte den enskilda ledamoten.
Frågan är vilket av dessa synsätt som är förhärskande i väljarkåren.
Jag tror att det fortfarande är så att de allra flesta väljer parti, har för mig att jag sett undersökningar som säger att folk i allmänhet inte ens vet vilka personer som sitter i riksdagen för deras valkrets, ens för det parti de röstat på.
Så frågan om demokratisk legitimitet för det ena eller andra synsättet är inte helt självklar.
Bara för att förtydliga:
Problemet med FRA omröstningen var ju att majoriteten av de borgerliga ledamöterna INTE följde det som deras väljare rimligtvis bör ha antagit vara den linje de borde ha följt om de hållit sig till sina partiprogram.
Problemet är alltså inte kandidatförsäkran I SIG, utan att tex moderaternas kandidatförsäkran innebär att ledamöterna genom majoritetsbeslut i riksdagsgruppen kan tvingas rösta MOT partiprogrammet som det beslutats av partimedlemmarna och presenterats för väljarna.
Att ha en kandidatförsäkran som innebär att man lovar att följa partiprogrammet kan jag inte se som ett demokratiskt problem, utan snarare något som stärker ledamotens plikt mot väljarna och partiets medlemmar.
När kandidater till riksdagen avgivit kandidatförsäkran så bör de också försäkra att de avser att fästa avseende till kandidatförsäkran. En kandidatförsäkran-försäkran måste till.
För att vi ska vara säkra på att denna nya kandidatförsäkran-försäkran kommer att efterföljas så kan de som vill avge en kandidatförsäkran-försäkran-försäkran.
I över hundra år har riksdagsmän valts i detta land utan att avge särskild kandidatförsäkran. Det hade inte hjälpt mot Ture Königson den 14 maj 1959 och Karl Sigfrid röstade inte emot sin partigrupp.
Det är alltså onödigt och rent ut sagt löjligt med en sådan försäkran. Men kanske skulle ett skriftligt besked om att "de tänker vara snälla" göra susen!
Om min ton här är raljant så beror det på att jag anser att hela förslaget enbart syftar till att få ytterligare argument för att tysta samvetsömma individualister.
Som detta förslag ser ut bör vi avskaffa personrösterna omedelbart!
Självfallet är det tveksamt om det juridiskt bindande i en kandidatförsäkran, Likafullt är det i högsta grad moraliskt bindande - och ett brott mot den kan innebära att partiet tar chansen att smutskasta kandidaten, om det så vill och finner önskvärt.
När kandidatförsäkran först blev aktuella var det troligen pga av de inslag av personval som kom till stånd för bortåt 20-talet år sedan. Då fanns t ex en fara för att rika kandidater skulle "köpa" sig mandat, och inte minst var man rädd för mer el mindra hemliga bidragsgivare som skulle matcha fram en kandidat, som skulle kunna bli beroende av bidragsgivaren och/eller alltför självständig gentemot partiet...
I och för sig kan jag se det som rimligt att en kandidat ska omfatta sitt partis ideologi och i stort sett även dess valprogram.
Men idag finns bara rudiment av ideologier kvar hos partierna och valprogrammen är dels diffusa, dels är det knappast ovanligt att partierna själva bryter sina vallöften.
Att ställa upp under ett partinamn måste anses förpliktigande emot dess grundsatser, vilket det knappast behövs en speciell försäkran för.
Det viktiga, anser jag, är att VÄLJARNA får veta vad kandidaten står för.
En försäkran som de facto innebär att kandidaten ska följa varje rörelse av partipiskan, oavsett vad program och/eller samvete följer är en förkastlig företeelse.
Däremot bör kandidaten följa det som han/hon personligen sagt sig vilja arbeta för, och gjort bekant för väljarna.
En sak som folk tar väldigt lätt på är att vi följer en helt ny linje och den är viktigare än de traditionella höger-vänster frågorna men betyder att riksdagsmännen tvingas dagtinga med sina samveten å det grövsta i andra frågor. För ingen tror väl att en piratpartist inte har åsikter på höger-vänsterskalan?
Jag känner aktiva piratpartister med 20 år i vänstern som blir mobbade av sina vänner pga nyliberala HAX. Hur stort socialt tryck pallar de med om vi stödjer en alliansregering som sänker skatterna och deras kompisar demonstrerar på gatan? De behöver ett kontrakt att skylla på.
Hur mycket socialism klarar en libertarian av om vi stödjer en vänster/grön regering om skatterna höjs och friskolorna avskaffas? De behöver ett kontrakt att skylla på.
Vi pratar alltså om att människor som ställer upp för piratpartiet kommer att tvingas rösta mot de värderingar och vänner de växt upp med under 20-30 år. Allt för att vi ska få igenom små delar av våra tre frågor under 4 års tid.
Piratpartiet domineras idag av idealister och jag litar inte på att de här människorna som vi röstar in inte fäller en regering pga frågor Piratpartiet idag inte tagit ställning i. Med en kandidatförsäkran så pekar knapptryckarfingret lite mer mot den regerings förslag vi lovat stödja än vad den gör utan en kandidatförsäkran.
Hela piratpartiet behöver detta kontrakt för att öka våra chanser i regeringsförhandlingarna nästa år. SD är ett betydligt bättre stödparti än ett piratparti som darrar på manschetten vid varje knapptryckning i riksdan.
Har vi inte kandidatförsäkringar så kan vi skrota hela vågmästarstrategin. Den är helt enkelt inte trovärdig.
PS. Jag byggde ut min kommentar ovan till en egen bloggpost.
Ser nu att min rubrik är snarlik din, Gun. Men det är i och för sig naturligt...
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/08/en-kandidats-lojalitet-valjare-eller.html
Anders. Ser nu att du tangerar en frågeställning jag tar upp i min bloggpost.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/08/en-kandidats-lojalitet-valjare-eller.html
Du förespråkar således en mycket stark partidisciplin och partipiska för piratpartiets kandidater. Intressant...
Skulle det vara pp:s linje så minskar mitt intresse mycket kraftigt för det partiet.
Vad säger Rick, Christian m fl?
@Lars-Erick: Så är det, om pp's vågmästarstrategi i riksdagen ska fungera så finns det inga som helst öppningar för individuellt röstande. Se http://www.piratpartiet.se/vagmastarstallning för det officiella förklaringen till varför det är så.
Och precis som Anders så skulle jag för allas skull vilja att var och en som ställer upp på partiets listor deklarerar att de läst den sidan och håller med om att det är så det måste fungera.
Att inte helhjärtat ställa upp på den är att kasta bort chansen att göra skillnad i pp's hjärtefrågor, och jag vill veta att alla som står på listorna lovar och svär på att göra det.
Så utan "kandidatförsäkran" så kanske Beatrice Ask är kommunist?
Så utan "kandidatförsäkran" så kanske Maria Wetterstrand är moderat?
Man vet aldrig ;-)
Naturligtvis har alla en "kandidatförsäkran" i hjärtat - för det är där den hör hemma.
Vi ska väl inte uppföra oss som pellejönsarna på andra sidan Atlanten som måste ha en liten amerikansk flagga på kavajslaget för att ingen ska tro att de inte är ryska spioner. Eller att vi alla ska ta oss hårt åt hjärtat som om vi höll på att få hjärtinfarkt varje morgon med ett lidande och gråtmilt uttryck i ögonvrån när vi ser "fanan"?
Vi är svenskar; vi värnar svenska (och andras) integritet och människovärde; En "försäkran" om detta bär vi i våra hjärtan. Det är där en "försäkran" hör hemma.
Mer skenhelighet och läpparnas bekännelse hjälper inte...
Mer påklistrad moral och anpasslig "etikett" hjälper inte...
Det parti som inte förmår ta fram kandidater som står för det partiets grundläggande värden och ideologi förtjänar inte att finnas kvar. Låt oss göra oss av med sådana konfessionella fängelser.
De pirater som inte pallar med att hålla en spikrak linje bör inte ställa upp för val. Svajar man när det gäller integritetsfrågor, kulturdelning och fri kunskap bör man välja ett av de andra alternativ som passar mycket bättre: Något av partierna i alliansen eller kanske socialdemokratin.
Kandidaterna behöver ingen försäkran - Det är partiledarna som är skräckslagna över utsikten att kanske ledamöter vågar tänka själva. Därför behöver de vapen och det är förbjudet med tortyr i Sverige fast att en del inte verkar ha förstått detta...
@HansJ: "De pirater som inte pallar med att hålla en spikrak linje bör inte ställa upp för val. Svajar man när det gäller integritetsfrågor, kulturdelning och fri kunskap bör man välja ett av de andra alternativ som passar mycket bättre"
Exakt! Det är ju det jag säger, det är bara såna jag vill ha på listorna!
Och eftersom jag inte känner var och en av dem som kandiderar så vill jag att var och en av dem åtminstone tar aktivt ställning för de principerna, och uttalara att det är så de ser på saken.
@Jörgen L:
Utmärkt!
Vi är överens! (det trodde jag aldrig :-) )
Men något skriftligt formulär eller helig ed att alltid låta partigruppen överpröva och att lova att avsäga sig sig uppdrag och det andra som moderaterna ska piska sina ledamöter med kanske vi kan slippa hos mogna och ansvarstagande partier.
Det kanske passar där i det repressiva moderata paradigmet.
Där i det "nya" moderata partiet med mer raffinerade metoder för åsiktskontroll och styrning.
Vi andra anständiga håller oss för goda för sådant - det är ju ändå tjugohundratalet...
Gun skrev - "Nog är det väl ledarnas rädsla att förlora makten som skapat grogrund för den typen av förklaringar?"
Det är en för enkel slutsats. Det är partistrategernas rädsla för att inte vara regeringsdugliga. De borgerliga regeringarna som fanns innan denna hade så stora skillnader i grundvärderingar att de inte kunde regera på ett bra sätt.
Mikael Nilsson har räknat ut att det räcker med runt 26% majoritet i riksdagen för att dra igenom vilket beslut som helst i dagsläget. Tack vare partipiskor och partilojalitet. Och Ja, jag anser det också vara stötande.
FRA omröstningarna var under förra året ett sådant beslut.
Ska Piratpartiet avstå från att använda så starka vapen som partipiskor och kandidatförklaringar? FRA lagen fick vi tack vare dessa mekanismer. Vi har en rejäl chans att RIVA UPP FRA-lagen om vi använder oss av detta. Ont ska med ont fördrivas som det heter.
Hela vår vågmästarstrategi bygger på att vi inte fäller den regering som genomdriver våra frågor.
Läs mer om denna strategi här - http://www.piratpartiet.se/vagmastarstallning
Vi ska inte hyckla runt detta och låta folk tro att vi är bättre än Federley eller Centern vad gäller partipiskor när det är vår strategi, det vore oetiskt.
Att som Centern bryta mot sitt öppenhetsmanifest och de liberala värderingar de gått till val på är däremot hyckleri.
@Anders: Det var en rent jesuitisk inställning - ändamålet helgar medlen! Men så går det när anspråk på makt går före ideal och i det avseendet verkar det som om PP inte är ett spår annorlunda. Mycket värdefullt för mig att det blivit klarlagt.
Alla här tycks vara rörande överens i sak, och förefaller beredda att slita varandra i stycken över vilka ord man skall använda för att beskriva denna samsyn... ;-)
Som bland annat Hans J antyder, så är det inte formerna för kandidaternas yttranden som är avgörande, utan deras innehåll. Ett vallöfte blir inte mer eller mindre trovärdigt för att det kallas "kandidatförsäkran" och lämnas skriftligt snarare än muntligt. Diskussionerna om svikna vallöften brukar inte handla om förfalskade signaturer och finstilta ansvarsfriskrivningar, utan om vad någon egentligen menat med att det skulle bli mer av allt. "Eget rum åt alla i vården" är ett vallöfte, eller en försäkran, eller en målsättning. "Blind lydnad gentemot partiet" är detsamma. Det är upp till väljarna att välja vilken målsättning de föredrar, det hörs liksom på ordet...
En kandidat är en människa, en individ med samvete, något som ett parti (en korporation) saknar. Partiet kan byta "åsikt" genom ett klubbslag utan att skämmas, men en människa måste rådfråga sitt samvete. Detta är också det viktigaste skälet till att de valda ledamöterna måste stå formellt oberoende från sina partier, i annat fall skulle en "kupp" i ett parti kunna äventyra själva demokratin. Kuppen behöver inte innebära att några personer byts ut; det räcker med att byta ut partiprogrammet. Det är bara de valda ledamöterna själva som då kan ifrågasätta kuppen och rösta efter sitt eget samvete; väljarna saknar röst och partiet kan inte företräda dem.
Även den som inte personkryssar röstar in personer i riksdagen, inte ett helt parti. Det blir bara andra väljare som då får avgöra ordningen mellan kandidaterna, inte partiet (valsedelsordningen fastställs ju före valet).
Den som inte kryssar ger inte sitt förtroende till ett parti, utan till en person som partiet har nominerat och partiets väljare godkänt. Då är det den valda personens program som gäller, inte partiets. Partiprogrammet är bara en förlaga som de enskilda kandidaterna deklarerar sin anslutning till eller avvikelse från.
Eller så kan de låta bli att deklarera någonting alls. Tystnad är inte detsamma som samtycke. Allt handlar om vem väljarna har förtroende för, och det är bara jag själv som kan avgöra när någon kandidat har svikit mitt förtroende.
Vallöfte eller kandidatförsäkran? Det har ungefär samma betydelse som frågan om färgen på valbåset.
Gun skrev - "Men så går det när anspråk på makt går före ideal och i det avseendet verkar det som om PP inte är ett spår annorlunda."
Det är en förhastad slutsats att sätta makt MOT ideal. Vi vill helt enkelt använda makten för att få igenom våra frågor och ideal. Vad är då våra ideal? Det är här Jörgen och jag vill se ett skriftligt bevis på att de som vill företräda oss verkligen förstått det och att de förstått att våra gemensamt uppsatta ideal faktiskt får gå före deras inställningar i andra frågor när de ska rösta.
Jag håller på med en enkätundersökning nu. Många verkar vilja bredda vårt partiprogram. Tittar man djupare på det här så visar det sig att de vill utöka det åt olika håll, dessutom åt håll som står i motsatsförhållande till varandra. Det är svårt att sänka skatten och betala ut mer i statlig pension. Båda sakerna betyder iofs ökad frihet för några individer, men men... ni förstår. Våra medlemmar och framtida riksdagsmän kommer att ha olika åsikter i den typen av frågor och kan de inte kompromissa med det anser jag inte att de är lämpliga kandidater för Piratpartiet.
Vår vågmästarstrategi bottnar också i att oavsett vem som styrt Sverige de senaste 15-20 åren så har politiken på det hela taget sett likadan ut. För mig som piratpartist spelar det därför inte så stor roll vilket block som sitter vid regeringsmakten. Det är väldigt väsentligt i det här sammanhanget.
Trodde jag inte på att nästa regeringen skulle föra en stabil mittenpolitik hade jag inte ställt upp det här.
@Gun:
"Det var en rent jesuitisk inställning - ändamålet helgar medlen! Men så går det när anspråk på makt går före ideal "
Tyvärr så är det där i stort sett de politiska realiteterna. Om vi ska kunna riva upp tex FRA-lagen så måste piratpartiet med sina eventuellt 4-5% av rösterna skaffa sig makt långt utöver vad det egentligen motiverar.
Enda sättet att göra det är att spela med i det parlamentariska rävspelet. "Ni får våra röster i alla andra frågor om vi får som vi vill i de här."
Inget annat har några förutsättningar att fungera. Men för att det ska funka så kräver det att alla som blir uppsatta på valsedeln skriver under på det resonemanget, annars kommer de stora partierna att göra upp utan oss. Om man ställer sig på PP's riksdagslista MÅSTE man alltså som Anders ovan påpekar, lägga sina privata åsikter i alla andra frågor åt sidan när man sen röstar i riksdagen. Om inte, så kan vi lika gärna strunta i att försöka nå riksdagen.
Och eftersom partiet består av ett sammelsurium av människor med vitt skilda åsikter i tex höger-vänsterfrågor så blir det därför viktigt att de, var och en, ger ett vallöfte med betydelsen, "Jag kommer att respektera de avtal som vi som parti gör med det block som ger oss bäst utdelning för våra kärnfrågor, och kommer att rösta med den regering vi valt att stödja, oavsett vad jag själv har för personlig åsikt i frågan."
Det är enda sättet vi kan skaffa oss den makt som behövs för att ändra tex FRA-lagen.
Accepterar man inte det resonemanget så ska man varken stå på pp's valsedel eller rösta på pp.
@ JörgenL med flera:
Det är en intressant diskussion som förs och jag har försökt att sätta mig in i konsekvenserna av det som anförts av er. Några föreskriver kadaverdisciplin i förhållande till partiets uppgörelse för att få inflytande, vilket är den ordning som råder för närvarande efter en mångårig utveckling av detta som kallas regeringsduglighet.
Under den regimen har respekten för den enskilde individens integritet gröpts ur och ersatts med utkvittning i det fall en riksdagsledamot haft svårt att mot sin egen övertygelse följa partiledarnas linje. Den som inte har kraft att stå upp för sin egen integritet kan inte förväntas stå upp för någon annans. Här ser jag den främsta förklaringen till att riksdagens ledamöter ställd inför en ny teknik, vars funktion man inte behärskar, med förvånadsvärd lätthet kunnat sälja ut min och andras demokratiska rätt att slippa både intrång i vår privata kommunikation och att ingå i den utvecklingsverksamhet där sociogram upprättas över enskilda individers umgänge och sökmönster.
Huvudparten av riksdagens ledamöter anser sig ha fått väljarnas mandat att göra vad partiledningen anser vara bäst. Dessutom har det varit praktiskt då enskilda utskottsledamöter kunnat byta äpplen mot päron d v s kohandla för att driva igenom sina förslag – röstar du med mig, röstar jag med dig – en rätt märklig ordning i landets högsta beslutande organ, där alla borde sätta en ära i att förstå de lagar man begär att landets medborgare ska efterleva. Att lagstiftningen ska vara begriplig för de som ska leva under lagarna blir av underordnad betydelse när makten berusar.
Omvänt måste man fundera över varför det blivit så att politiker måste skriva under ett papper på att vara laglydiga - lagarna gäller väl även för dem? Alltså är det något annat än laglydighet som partier vill uppnå med en kandidatförsäkran.
@Gun:
I hjärtat håller jag såklart med dig, det vore en välsignelse om det var så det fungerade i riksdagen.
Men vi kan inte bedriva politiken som om världen fungerar på det sättet som vi skulle vilja att den gjorde, inte om vi tycker att det vi vill är viktigt och behöver genomföras inom rimliga tidsgränser.
Läget är som det är, det hjälper inte att önska att det var annorlunda. Reglerna för hur det fungerar och hur man skaffar sig makt att förändra är redan etablerade. Väljer man att inte spela efter dem så är det oerhöt stor risk att man blir markinaliserad och helt utan inflytande.
Jag skulle så klart vara glad ifall någon kan peka ut en annan och smakfullare väg att arbeta som ger makt att förändra, men det hjälper inte att bara säga att verkligheten egentligen borde fungera på ett visst sätt, man måste också skaffa makt för att kunna förändra den dithän.
@JörgenL: Tänk tanken att det är sättet på vilket dessa regler etablerats, som allt fler människor skyr politiskt arbete. De som inte vill delta i rävspelet för att det är välbetalt gör något annat.
Har sugit på denna sötsura karamell några dagar och dragit mig till minnes en skröna från amerikaska senaten som belyser att problemet med lojalitet inte är direkt kopplat till lojalitet med partier, utan mellan individer också.
I princip står två saker mot varandra när man sitter i en sån här församling som det amerikanska parlamentet och även tydligen de svenska utskotten där FRA lagen egentligen började sin bana utgör....
Ska man rösta mot andras förslag eller ska man få igenom sitt eget?
Blocka andras halvdåliga förslag och därmed "rädda" systemet som det är. Eller, ska man spela med och säga att jo, jag röstar med dig, jag kanske inte gillar förslaget, men du - jag röstar på dig nu ändå för att du är en hyvens kille!
Lyndon B Johnson fick igenom väldigt mycket lagar på väldigt kort tid som president, det har konstaterats att det till en del berodde på att han då kunde inkassera gamla väntjänster från både sina egna och från motståndarsidans senatsmedlemmar eftersom han suttit i senaten ett antal år.
Jimmy Carter hade det motsatta problemet. Han kom in utifrån och han hade inte gjort någon några tjänster och lyckades därför ganska dåligt som president.
Hela tanken med vågmästarstrategin är att vi gör någon en himla stor tjänst som den grupp vi är - Hej, din grupp får regera! Mot att vi får igenom några av våra få krav. Upplevs vi då som opålitliga individualister så har vi inte lika stor chans att få igenom våra frågor i riksdagen när vi ska förhandla med de här andra grupperna.
@Anders sa...: Ämnet är av den arten att det kunde vara tema för minst ett seminarium. Du och andra har bidragit med infallsvinklar som problematiserat saken. Men, jag har fortfarande en stark känsla att den makt, som måste bäras fram av ett politiskt rävspel, dåligt gynnar vad gott är i livet. Dessutom håller jag på att bearbeta vad jag tycker om att politik blivit en bransch som alla andra, vilket en FB-inbjudan gjort mig medveten om.
Skicka en kommentar