Från stora, vida världen till den lokala.

Utrikesdepartementet twittrade att Carl Bildt finns med bland de stora tänkarna på Foreign Policy´s lista. Med tanke på hans uttalande om skadeverkningarna av de dokument som läckts genom Wikileaks, blev jag nyfiken se på vilka grunder. Finner honom på plats 95 med motiveringen att han talar om för Europa vad Europa inte vill höra. Vara bland de 100 ger naturligtvis hans ord tyngd, men nog undrar jag om hans uttalanden i Ekot med anledning av Wikileaks läcka av diplomatiska handlingar håller särskilt hög klass. Här verkar det vara själva offentliggörandet som är det stor problemet inte vad som därigenom blir känt om diplomaters sätt att sköta diplomatin.

På bloggen Alla dessa dagar uttalar han att avsikten med avslöjandet har varit att skada USA, medan jag är så naiv att jag tror att Wikileaks syfte nog är av ett ädlare slag. Jan Eliasson säger i SvD att diplomatin har tagit skada, men framhåller att omdömen om olika stats- och regeringschefer som personer mest är av skvallerkaraktär. När han var chef för UD försökte han hålla skvallret på en låg nivå, vilket DN också skriver om. Rätt skönt att se att någon funderat över effekterna av att världens öde kan ligga i händerna på människor som emellanåt har svårt skilja på skvaller och väsentligheter.

Timmarna innan publiceringen blev Wikileaks utsatt för en massiv DDOS-attack, som överbelastade deras webbplats, men via Twitter meddelade Wikileaks att detta inte skulle stoppa publiceringen. Julian Assange kan nog räkna med att vara eftersökt för förhör med anledning av anmälningar om våldtäkt är som en västanfläkt jämfört med att vara jagad av USA och deras allierade. Det är upplagt för diplomatisk kris enligt SvD. Tidningen The Guardian m fl har också lagt ut materialet på nätet, varför det knappast är möjligt att stoppa spridningen. Även om Hillary Clinton är rejält på bettet.

Däremot kan vi nog räkna med att det kommer att få rejält negativa effekter i fråga om olika ministrars och deras administrationers syn på internet och dess användning – om de inte klarar av att se det som hänt som en lärande situation. En kurs i renhållningens betydelse som inte går att köpa för alla pengar i världen. Offentlighetens ljus, som gör nytta i så många andra sammanhang, har hittills hindrats av hemligstämplar i statliga administratörers händer, vilket med tiden lett till en kultur där skvaller frodas. Frågan är om inte det är ett behövligt reningsbad som nu pågår. Men jag är väl som vanligt alltför naiv. Anders Jallai, författare och forskare i underrättelsetjänst med egna erfarenheter av spelet i det fördolda, skriver på SVT/Debatt att Assange provokationer är en livsfarlig lek.

Mårtensson som inte har de erfarenheterna i sin ryggsäck, visar att jag befinner mig i gott sällskap. Hax skriver om Wikileaks som demokrativerktyg och använder ett beprövat argument som tidigare använts för att motivera statens insyn i vår kommunikation: Den som har rent mjöl i påsen har väl inget att frukta. Oscar Swartz skriver Wikileaks - ändrar världen? Niklas D med Strötankar i samtidens liberala utmarker anser att Wikileaks och Bradley Manning borde få 2011 års Fredspris. En djärvt förslag med tanke på att starka krafter i USA vill terroriststämpla Julian Assange. Med en sådan stämpel blir många andra klassade som terrorister genom samröre. DN skriver om Bradley Manning och ställer frågan Hjälte eller skurk? SvD har talat med Erik Åsard som förfäras då han anser att Wikileaks hotar historieforskningen. På Twitter bjöd Mårten Schultz på dagens bästa kommentar: Wikileaks hotar framtidens historieforskning, braskar SvD. Här är en ide: om vi döljer alla dagens lögner så får morgondagens historiker jobb. Intressant tanke!

Men sett i ljuset av Kalibers granskning av att Livskunskap tagit sig in i skolan och schemalagts på andra ämnens bekostnad, måste man fundera över etik och moral både här och där. Det verkar ligga ljusår mellan ambitionerna bakom detta tänk (som bland annat tagit form i en verktygslåda och utbildning av pedagoger) och tänket bakom diplomatins hemlighetsmakeri som utvecklat sig till skvaller på högsta nivå. Bland barn och ungdomar är det tydligen OK att låta vuxna systematiskt rota i de unga själarnas skrymslen i tro att barn har kraft att markera ”pass” när frågorna blir alltför närgångna. Att ämnet Livskunskap har en politisk dimension visar radions intervju med den moderata politikern i Avesta och en artikel i Norran där en fullmäktigeledamot i Skellefteå motionerat om att ta bort Livskunskap som ämne i deras skolor.

Helt klart ser man ”ämnet” som en del av den sociala ingenjörskonst som är så omhuldad av en del. Men jag tror att de biter sig själva i svansen om de tror att lusten att ”göra om” andra bara finns på vänsterkanten. Undrar just hur det står till här hemmavid. Skönt notera att Maria Abrahamsson (M) inte har den sortens glasögon på sig när hon diskuterar saken i P1. Ett tecken i tiden är att hennes meddebattör var Yvonne Andersson (KD) i Utbildningsutskottet. Tro mig – ”moralisk upprustning” finns på ömse sidor liksom pekpinnar i både parti och minut. Det hör nog till den mänskliga naturen och därför brukar jag av och till skänka min mamma en tanke som ofta uttryckte ”för mycket och för litet skämmer allt”, då det stämmer till eftertanke, inte minst i fråga om mitt eget beteende.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att fundera en del över beteendet i den lokala konflikt som gått i dagen inom Centerpartiet och som avhandlas i dagens ledare i Norrtelje Tidning Här är det nog ingen tyst diplomati som gått i dagen, utan mera ett behov att näpsa den som tagit för sig på ett sätt som har varit utmanande för de flesta andra. Här som alltid gäller – det är inte ens fel om två eller flera träter. Till det nya hör att det hela avhandlas inför öppen ridå, vilket är välgörande. Till bilden hör att Centerpartiet i likhet med Socialdemokraterna måste fråga sig på vilket sätt de måste förändra sin politik. I det lokala politiska livet är det inte svårt att se att Moderaterna har tagit för sig och sett om sitt hus. Men om det är vägvinnande inför nästa val det återstår att se.