Yttrandefrihet endast för maktens utvalda?

Efter terrorattacken mot Piratpartiets servrar diskuteras nu om regeringen skulle vara lika ointresserad av att vidta åtgärder ifall attackerna hade riktats mot Moderaternas servrar. Vår partiledare Rick Falkvinge har rätt att vara upprörd och gör jämförelser för att vi ska förstå allvaret i detta att ett politiskt parti i Sverige blir angripet på detta sätt. Anna Troberg uttalar sig i Expressen. Aron Israelsson, Nyheter24:s chefredaktör, skriver hos SVT Debatt att attacken mot PP är en krigshandling mot demokratin. Jag håller med honom, men ...

Det går inte komma ifrån att det är förenat med stora svårigheter att hävda en sådan ståndpunkt med kraft, i ett läge när ett parti, som svenska folket röstat in i riksdagen – SD – av många, även pirater, öppet visas sådant förakt. Inför svenska folkets ögon mäts hela tiden de politiska partierna med olika måttstockar - inte minst av politiska meningsmotståndare och således får SD, och i deras kölvatten även Piratpartiet, finna sig i att bli annorlunda behandlade än de etablerade partierna. Vill vi pirater ändra på det och bli behandlade med samma respekt som t ex Moderaterna, måste vi inse att vi själva måste behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Detta alldeles oavsett om vi avskyr allt det som SD står för. Ju mer vi ogillar desto bättre tillfälle att slipa på de sakliga argumenten. Det är den en sidan av saken.

Den andra är att vi här får en osedvanligt god relief åt den debatt om yttrande- och tryckfrihet, som just nu pågår med anledning av de olika modeller som presenterats för en ny yttrandefrihetsgrundlag. Hittills har vi kunnat följa hur Wikileaks genom att förmedla dokument till olika media bidragit till att vi kunnat se en del av spelet bakom kulisserna. Frågan är om vi i framtiden ska få möjlighet att veta mer eller mindre om vad politiker och tjänstemän sysslar med, men också om det ska finnas ett filter mellan makten och allmänheten och hur detta i så fall ska vara utformat. Ska alla som publicerar något på nätet behöva utgivningsbevis? Joakim Jardenberg har på sin blogg lagt ut den diskussion som han och andra förde i TV4:s Nyhetsmorgon om risken för att Wikileaks publicering kan leda till att friheten på nätet stryps.

Läser i IDG.se att Wikileaks presenterat dokument som visar att Kina censurerar vad deras befolkning kan nå via Googles sökmotor. Det är förvisso ingen nyhet, utan en bekräftelse att det som tidigare sagts är sant. Att Kina ägnar sig åt censur förvånar oss inte, men när Sverige och andra demokratiska länder vill göra samma sak när det gäller innehåll som ogillas, då kan garden hos en politiker sänkas förvånansvärt snabbt. Särskilt om en parlamentsledamot, minister eller kommissionär tror sig kunna vinna röster på detta åt sitt parti eller gör sig själv till hela världens rättesnöre. Det politiska hantverket blir riktigt snuskigt när politiker och deras anhängare lånar sig till vad som helst för att ta och behålla makten.

Wired:s chefredaktör Evan Hansen tycker att det nu är dags att välja sida när det gäller Wikileaks. ”We should embrace the site as an expression of the fundamental freedom that is at the core of our Bill of Rights”. Här i Sverige ser det ut att mera pågå en diskussion om Julian Assange som person. Jag kan inte påstå att Expressens Johannes Forssberg gör det för att slippa välja sida, men uppenbarligen har han problem med Assange som person och känner ett behov att puffa för den konkurrerande firma som en av Wikileaks tidigare medarbetare håller på att etablera. Även om det även inom denna ”bransch” kan vara bra med konkurrens, tycker jag nog att Forssberg borde vara mer bekymrad över att journalister, som fått rollen vara politiska kommentatorer, nu gör sitt bästa för att tona ner betydelsen av de läckta dokumenten från USA:s ambassad här i Stockholm.

Det som vi nu fått veta har länge varit känt och det finns inga konstigheter i att Sveriges politiska ledning delar med sig av information om svenska medborgare till andra länder, menar en del kommentatorer. Tänka sig – när människors misstankar inte längre kan avfärdas som en produkt uppdiktad av foliehattar, då får vi veta att där inte finns något att vara upprörd över. Men, nog kan man undra vad USA:s ambassadör skulle vinna hemmavid på att formulera sig så som vederbörande gjort i det här Rapport-inslaget. Ny Teknik visar också var skon klämmer. Spontant undrar jag: - Vem har sagt att vi medborgare tycker att det är en uppgift för politiker och deras förtrogna inom media att avgöra vad vi medborgare behöver få veta? Medievärldens chefredaktör Axel Andén tycker att det är obegripligt att journalister vill tysta Wikileaks. MinaModerataKarameller har också tagit sig en titt på den diskussion som pågår om Assange i Medie-Sverige.

I USA talas det om att Wikileaks handlande kan ses som terrorism och för olika banker räcker det uppenbarligen att bryta mot makthavarnas flitigt brukade stämpel för sekretess för att stänga av en kund från bankkontot. Som alternativ seglar nu Flattr upp. Men, medge att en avstängning från bankkontot på dylika grunder ger hisnande perspektiv i en tid då banker och handeln gör allt för att vi ska använda oss av deras betalkort. Hos Opassande gästbloggar Josef Ohlsson a k a Collentine om hur makthavare kringskär våra möjligheter att yttra oss när vi inte dansar efter deras pipa. Karl Sigfrid visar att det går att se avskalat och klart på saken. Anders Widén ser också klart, men brottas med hur hans parti hanterat saken både nu och då. Håller med Hax att det nog är ödets ironi att USA meddelat att man kommer att vara värd för Unescos World Press Freedom Day i början av maj nästa år.

Som motvikt till de politiska journalisterna ställer jag en kulturjournalist, som tar bladet från munnen i artikeln Skjut inte på budbäraren – Wikileaks. Han har dessutom till DN:s läsare förmedlat en bra bild av vad Sverigedemokraterna står för i Übernationalism i folkdräkt. Den artikeln kan vara till nytta i samtal med andra om det tankegods som SD står för. Jag tror inte att särskilt många av deras väljare tänkt i de banorna. Men, att kolla den saken får bli en uppgift för framtiden, nu tillbaka till nätet och informationsfriheten i en demokrati.

I DN rapporteras att Julian Assange nu är gripen i London. Men om jag fattat saken rätt har han själv uppsökt polisen för att bli förhörd om det brott som han beskyllts för i Sverige. Det är mycket som luktar skunk i den saken. Om en vecka får vi veta om han kommer att utlämnas till Sverige, skriver Expressen. USA kommer att göra allt för att få Assange utlämnad, skriver Aftonbladet. SvD ger även en bild av det intresse som saken väcker i medievärlden. Men, även om man burar in honom kan inte myndigheterna hindra publiceringen av ytterligare dokument eftersom de nu finns utspridda runt om i världen och kan publiceras av andra ifall något skulle hända honom. Många hjälper också till att hålla Wikileaks webbplats tillgänglig genom spegling skriver bland många andra Ny Teknik.

Man kan nog utan överdrift tala om att ett cyberkrig brutit ut, sedan är det en helt annan sak om särskilt många tar det på det stora allvar som saken förtjänar. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns dom som iskallt ser det hela som ett övningstillfälle, då man får testa förmågan att hantera såväl tekniken som det spinn som uppstår på grund av medias hantering av läckan. Det är väl i det ljuset vi får se en del journalisters insatser. Avslutar med Datainspektionens rapport efter det att de granskat hur FRA sköter sitt uppdrag. Det blir nog som politikerna trodde att de hade beslutat så småningom ;) Anders S Lindbäck är mycket kritisk medan Mark Klamberg är mera hovsam i sin mera ingående kommentar.

Intressant.

PS. Läs även Julian Assanges eget inlägg som Aftonbladet översatt och lagt ut på sin debattsida. DS.