Bestämma åt andra – Alla moraltanters våta dröm.

Läser med stor behållning Sam Sundbergs krönika Lynniga beslut i sluten appokrati. Den handlar om hur Apple med sina produkter vill skapa en modern lustgård i cyberrymden. Helt klart har Apple kollat läget och vill nischa in sig på de människor som söker trygghet i en miljö dit inget omoraliskt i världen kan nå. Så när de skapat Iphone och Ipad, är det självklart att hjärntrusten för deras App store ser som sin uppgift att endast erbjuda appar vars innehåll inte oroar eller provocerar. Alla moraltanters våta dröm – att kunna begränsa alla andra människors synfält – exploateras och Apple kan framstå som ljusets riddersvakt i modern tid. Apple – Äpplet, symbolen för kunskap, men också människans syndafall och utdrivningen ur Edens lustgård, ser ut att vilja frälsa mänskligheten från ondo, men f-n vet om det inte till syvende och sist ändå bara handlar om pengar.

Nog kan man undra när politiker och andra lärors frälsare slutade tro på missionerandet som en möjlighet att frälsa världen från ondo?

DN:s Ossi Carp skrev i förra veckan en mycket bra artikel om hur olika intressegrupper driver på politikerna för blockering och censurering av än det ena än det andra, som hotar friden. När han talar om nätets självläkande krafter är jag inte alls så säker att politikerna – alldeles oavsett vad de säger offentligt – gillar den självläkning som alla hackers står för. I kommentarstråden kan den uppmärksamme se att ett av detta intressen – en företrädare för upphovsrättsindustrin – efterlyser en vidgad syn i förslaget om Ökad konsumentmakt med ny lag för elektroniska kommunikationer. Om Konsumentombudsmannen ska kunna blockera teletjänster, då borde upphovsrättsindustrin ges samma möjligheter, är deras inställning. Och den är så gammal och rutten att det stinker lång väg.

I Ossi Carps artikel nämns Acta-avtalet med referens till Teliasoneras Patrik Hinselius ”Trots operatörernas protester under förhandlingarna innehåller avtalet en punkt som säger att marknadens aktörer, genom framtvingad självreglering, skall se till att vissa sajter inte ska finnas tillgängliga på nätet. – Det som man inte kan blockera via lagstiftning borde man heller inte tvinga bort genom självreglerande beslut från operatörer och rättsinnehavare. Det blir som ett slags sätt att kringgå grundläggande rättigheter som informations- och yttrandefriheten samt integritetsskyddet, säger Patrik Hiselius.”

Vi vet ju också att företagen med de till upphovsrätten närstående rättigheterna tidigt insåg möjligheten att underblåsa filtreringen av barnporr, då den skulle kunna fungera som en murbräcka för deras önskemål om teleoperatörernas ansvar för att upphovsrättsskyddat material inte sprids individer emellan, utan enbart i en köp-/säljtransaktion. Ett sådant krav ska garantera att alla dessa företag och organisationer, ska få sin andel av kakan. Min käre man Guy lärde mig innebörden av begreppet parasit, när staten under ett antal år i början på 1980-talet gynnade kooperativ verksamhet genom olika former av statligt stöd. För oss som ingick i en grupp, som av egen kraft dragit igång en kooperativ verksamhet, där alla i styrelsen tecknat personlig borgen för ett banklån, var det en rätt bisarr upplevelse, när vi under en relativt begränsad period uppsöktes av en rad kooperativa ”konsulter”, som utlovade utveckling av vårt kooperativs verksamhet. Det skulle vara möjligt om vi ansökte om statliga bidrag med hjälp av ”konsulten”, som vi i så fall skulle anlita som projektledare. - En parasit uppsöker en livsform och livnär sig på den, sa min man. Först tyckte jag att det lät hårt, men vid närmare eftertanke insåg jag att det låg en hel del i hans iakttagelse.

När jag nu försökt kolla upp alla de intressenter, som är involverade i uppköp av olika kreatörers upphovsrätter och de som finns för att fördela de pengar, vilket alla avtal om licenser för nyttjanderätt genererar, då inser man hur starkt det ekonomiska intresset står i förhållande till enskilda upphovsmän och oss som enskilda individer i behov av att kunna dela med oss av våra upplevelser för att kunna föra samtal med andra om sådant som någon annan skapat.

Ur den processen mäls en del kreatörer ut som värda vår uppmärksamhet eller rent av lysande, vilket ger bra PR och inkomster, medan andra tvingas leva med att deras verk inte är så intressanta hos den breda massan. Men även för dem erbjuder nätet stora möjligheter eftersom hela världen kan vara deras arbetsfält, om man inte vore så förhäxade av den propaganda, som upphovsrättsindustrins branschorganisationer och därtill hörande insamlingsorganisationer sprider till försvar för sina gamla förlegade affärsmodeller. Lyckligtvis börjar rättvisans tjänare använda eget tänk och då kan det hända, som nu hänt i Danmark. Sydsvenskan skriver – Dansk dom pressar antipirater. Tidigare kunde vi läsa i Computer Sweden att en domare i New York nobbat ett rekordstort krav på skadestånd. Men att den svenske *experten* på upphovsrätt Jan Rosén, skulle kunna tänka i liknande banor är väl lika troligt som Jultomtens existens.

När lagstiftarnas jurister börjar inse hur snedvriden lagstiftningen är till förmån för företagen med närstående rättigheter, då finns det hopp om en ökad tilltro till politikernas förstånd. Då kan vi hoppas på att de inser att de låtit sig förledas av upphovsrättsindustrins lobbyister och skapat en månghövdad hydra. Vad hindrar dem från att kraftigt reducera skyddstiden för det monopol, som företag med närstående rättigheter lyckats tillskansa sig genom att snylta på politikernas omsorg om de enskilda kreatörernas upphovsrätt? Jag förstår Patrik Hiselius och andra teleoperatörers reaktion. Det är väl varje moraltants våta dröm att de ska få avgöra var gränsen för innehållet på nätet ska gå. Börjar luta åt att den sortens mänskligt begär väl kan mäta sig med andra kända drifter.

Avrundar med en fredagsrunda: Jerry Silfwer – Dr Spinn – som ofta delar med sig av det som han själv finner intressant. Idag var det väl använd tid att kolla närmare på nr 2, nr 4 och nr 10, särskilt den sista, men genom länken kan jag senare ta del av det som kräver översättning och därför mer tid. Går vidare till Josh och läser om de mäktiga som tappat verklighetsförankringen – diktatorer och upphovsrättsägande företag. Sedan besöker jag Lars H Gustafsson, som delar med sig en länk till UR:s program Trender och mottrender i barnuppfostran – klart se och hörvärt. Lars-Erick berättar om att rättvisa skipats i målet med polisens ingripande vid Hornstulls t-banestation och som väntat friades polisen. Lake kommenterar också denna dom och stryker under rådet – filma snuten. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att ett sådant dom, raserar tilltron till såväl polis som domstolar hos en bred allmänhet. Zac tycker att det luktar gris i tunnelbanan. Intressant att en dokumentation av polisens förehavanden klassas som något sprunget ur en politisk agenda. Att Jesper tillhör de mer pålästa och därför kände till sina rättigheter vänds här emot honom. Vem kan efter detta dokumentera undermåligt polisarbete utan att tillskrivas ett politiskt uppsåt? Kommer chefer inom polisen att se mellan fingrarna och låta detta passera utan åtgärder? Arbetsrättsligt har de väldigt kort tid på sig agera, varför detta med polisens egna internutredningar är ett otyg, som fega chefer kan gömma sig bakom.

Intressant.