onsdag 13 januari 2010

Kampen om makten över internet.

Nu är glada julen slut, slut, slut ... Och julgranen kan bytas ut mot en trisslott vid värmeverket. Bra initiativ. Annars har jag inga större problem, då pyntandet inskränker sig till en krans på dörren, en julgardin och en julduk i köket och en adventsstjärna och några juliga ljusstakar. Mina problem är att få tiden att räcka till för allt som jag vill orda om. Eller att bloggverktyget började krångla samma dag som jag la ut att jag blivit nominerad till Stora Bloggpriset. Kommentarstråden vill inte visa sig hur mycket jag än klickar fram och tillbaka på visa respektive dölj. Däremot såg jag att jag tidigare inte visat vilka som länkat. Nåväl har sänt ett nödrop till MiNiMaliteter och bett om hjälp att förstå vad som hänt.


Annars går jag och klurar på detta om ACTA, Näringsutskottets beredning av ett antal motioner (som jag mellan varven håller på att läsa in mig på), Hax rapport från Bryssel och en artikel i Financial Times om politiskt gräl i det brittiska parlamentet om ett förslag från näringslivssekreterare Peter Mandelson, som skulle ge regeringen möjlighet att vidta hårdare åtgärder mot fildelning enbart genom en författning istället för en lag som kräver beslut enligt primärrätten. Det gick att dela ut artikeln på Facebook, men sedan var det stopp att läsa den ännu en gång. Det blir att söka information på annat håll. Kollar även in den utfrågning som pågår i Bryssel. Här skriver DN om utfrågningen igår av Viviane Reding. Jens tipsar att SVT:s Kulturnyheterna uppmärksammat protesterna i Bulgarien mot datalagring. Minimaliteter har läst Näringsutskottets förslag till beslut och ställer intressanta frågor.


Ser sedan att Syrrans granne tycker att det är dags att journalister tar reda på fakta innan de skriver. Detta med anledning av artikeln i SvD om att allt fler skriver till JK när de anser sig vara utsatta för förtal på nätet. Fredriks blogginlägg visar att nyhetsbyrån TT håller sig med en medie- och it-reporter, som underlåter att upplysa om JK:s roll och innebörden i den lagstiftning, som gäller för tidningar och webbsidor med utgivningsbevis, vilket skiljer sig från vad som gäller för oss alla andra, där tingsrätten är den instans som ska pröva saken. Om ärekränkningen sker på nätet eller i någon annan miljö är irrelevant. Att journalister, polis och åklagare uppträder så förvirrat, när det gäller brott, som begås på nätet, visar bara att de mystifierar internet. När jag läser artikeln undrar jag, vad som hindrar en medie- och it-reporter att ställa frågan: - Varför tar polis och åklagare inte itu med anmälningarna och bidrar med prejudikat genom lagprövning? En medie- och it-reporter borde inta en mer balanserad hållning i sakfrågan, tycker jag.


Varför fungerar inte journalisters grävande om poliser och åklagares agerande när det gäller brott, som lyder under 5 kapitlet i Brottsbalken, alldeles oavsett om brottet begås på nätet eller någon annanstans? Som bloggare kan jag bara spekulera, men nog undrar jag om inte en del journalisters attityder starkt influerats av deras antipati gentemot det förhållandet att sociala medier gör det möjligt för gemene man att vara med och orera och därmed konkurrera om läsarnas tid för mediekonsumtion. Dessutom flyter ju en del, som man tycker mindre smakligt ”gods” upp, som naturligtvis måste fördömas av den som tillhör eliten. Jag gillar inte heller allt som faller under mina ögon, men tolerans är att stå ut med sådant som man ogillar. Är själv inte alltid så tolerant, som jag önskar, men jag tycker att jag blivit något bättre sedan jag blev medveten om skillnaden mellan att reagera och att agera. Vad jag kunnat se har journalisterna ett mycket stort ansvar när det gäller den samhällsutveckling som lett till det lapptäcke av lagar, som Anders R Olsson skrev om före jul på SVT Debatt. Alldeles för få borrar i vad som ligger bakom politikernas ökande lust att övervaka, förbjuda och straffa strängt.


Självklart finns saker, som är mindre bra, även på nätet, eftersom det är en naturlig del i vårt samhälle. Men, eftersom information och kommunikation är grundbultar i en förändring till det bättre, borde politiker och journalister för kunskapsutvecklingens skull sätta fokus på alla möjligheter, som följer med den digitala utvecklingen och våga sätta tilltro till människors förmåga. Jag vet vad människor kan, när man tilltror dem. Fick ett tips av min vän Margareta, som av en slump råkat läsa PM Nilssons artikel i gårdagens Expressen – hon kunde bekräfta att hon på nära håll kunnat ge akt på det som PM skriver om, nämligen att barn lär sig snabbare då närvaron på nätet kräver att man kan läsa och skriva, ibland även på engelska. Det är en intressant artikel, som kan fungera som underlag för samtal om sociala medier. Något jag ska föreslå deltagarna i den studiegrupp som jag och Margareta håller på att dra igång.


Noterar i övrigt att Opassande skriver om Slaget om makten över informationen; Berinder om Hall of Shame; Karl Sigfrid uppmärksammar Googles problem i förhållande till Kina och att den franska regeringens Hadopi-logga är remixad utan lov. Såg det också på ett annat ställe, ska se om jag hittar vem som tipsade om det på FB. Om inte ber jag om överseende, minnet är inte vad det har varit. Anohito skriver initierat om läsplattor med hänvisning till bland annat en artikel i IDG.se. Avslutningsvis vill jag ge en eloge till Skärvor från skäret som uppmärksammat oss på från vilket håll som påhoppet på DO Katri Linna och Sametingets ordförande Sara Larsson kommer. Ord och inga visor – tack för det!

Intressant.

2 kommentarer:

Mikael Nilsson sa...

Nu verkar det gå att kommentera iallafall :-)

Farmorgun sa...

@Mikael N: Ja, jag häpnar!!! Det hjälpte tydligen att vara a f k ;-)