Informationspolitisk hinderlöpning.

Så har Moderaterna genom Henrik von Sydow utmanat Vänsterpartiets Hans Linde i frågan om en modell för att överföra pengar från internetanvändare till producentföretag, vilka förvärvat upphovsrätt till olika verk. Den förre tar ett uttalande från Siv Holma (V), ordförande i riksdagens kulturutskott, som intäkt för att tala om att de rödgröna vill införa en särskild bredbandsskatt om de vinner valet 2010. Hans Linde protesterar och pekar på att Holmas åsikt inte varit uppe till beslut i Vänsterpartiet, där man lanserat idén med digitala bibliotek, som alternativ till en bredbandsskatt, eftersom där redan finns ett system för biblioteksersättning som man kan bygga vidare på.

Som Hax mycket riktigt påpekar pekar von Sydow finger åt Holma, Linde & Co, men har själv inget att komma med när det gäller att hävda användarnas behov av regler, som inte gör alla med en internetuppkoppling till misstänkta förbrytare i behov av övervakning och kontroll. I kommentarerna påminner Månkaninen om att ”M redan infört en extra internetskatt eftersom FRA-avlyssningen ska betalas av ISPerna som naturligtvis tar ut kostnaden av sina kunder”. Datalagringsdirektivet är inte heller gratis – över skattsedeln eller över telefonräkningen torde gå på ett ut. Egentligen är det rätt intressant vad politiker kostar på sig när det är andra som förväntas betala.

På ett parallellt spår löper Näringsdepartementets förslag om hur EU:s direktiv för det så kallade Telekompaketet ska införas i Sverige, vilket SvD skriver om. Helt klart tar Åsa Torstensson lätt på Nätneutraliteten. Hon tycks vara övertygad om att den saken bäst hanteras om staten endast underlättar för kunderna att snabbt byta operatör. Markus ”Lake” Berglund har uppmärksammat saken och för en bra diskussion i kommentarstråden om det komplexa i att göra internet till en djungel, där juridiken fortsatt har mera makt än politiken i förhållande till tekniken. Full Mental Straightjacket och andra skriver om att Chile klarat av att göra det som Sverige inte ser ut att klara av. Men, om jag minns rätt var det väl denna marknadsliberala linje som Gunnar Hökmark (M) kämpade för när striden stod som hetast i EU-parlamentet och vi vet alla vilka som sitter på makten i dessa frågor både där och här.

Just därför är Moderaternas förhållningssätt viktigt att syna i sömmarna. Ända sedan jag tog del av debatten, som Lake hade i Norrtelje Tidning med moderaterna Anna Kinberg Batra och Ulla Malutchenko, har jag försökt klura ut vad Moderaterna egentligen vill göra för att ta tillvara internets möjligheter i samhället. När sedan Pelle Snickars, som jag tidigare uppfattat som en internets riddare, i en understreckare den 3 juli skrev om en nyutkommen bok av Nicholas Carr, trillade en polett ner. Jag läste artikeln på väg till Almedalen och gillar att Olof gjorde en video-snutt på det samtal om artikeln, som jag fick med Anna Troberg, Piratpartiets vice partiledare.

Det jag tycker mig se är att det växer fram en ohelig allians mellan ledande politiker, tongivande kulturpersoner och journalister med idéer om att folket ska kunna frälsas från ondo med hjälp av ett internet, där endast material som producerats av människor med en viss kvalitetsstämpel ska kunna distribueras fritt. Göran Widham på Livbåten ger oss ett utmärkt exempel på DN:s förmåga att hantera nyhetsmaterial med fokus på internet. Om man sedan granskar M:s informationspolitik kan man se att de gör ett stort nummer av att folket ska få tillgång till allt det material, som på ett eller annat sätt har processats och redan passerat olika nivåer i myndigheternas kvarnar. Det är gott och väl, men om folket ska upptäcka det intressanta i att delta, är det dialogerna före besluten, som är de mest utvecklande. På Näringsdepartementets sida, som jag länkat till här ovan, saknas t ex en särskild knapp för Yttranden där man enkelt skulle kunna lägga in yttranden, som kommer in under remisstiden. En rätt enkel åtgärd, som skulle underlätta för intresserade att få tillgång till andras olika sätt att se på saken, vilket kan stärka känslan av delaktighet i en demokratisk process. Nu får vi mest ägna oss åt en informationspolitisk hinderlöpning.

Noterar Lars-Ericks ansträngningar att lyfta upp frågor om internets möjligheter – snyggt jobbat! Sedan några ord om Svensk Myndighetskontrolls förslag för att förändra klimatet för de av sharialagar kringskurna iranska kvinnorna – ge dem asyl i väst och låt de män, som rutar in deras liv, smaka på ett liv dem förutan. En remix av Lysistrates kärleksstrejk, som vore väl värd att pröva? Annars är min bild av iranska kvinnor att de inte låter sig kuvas så lätt. Med uttryck som ”buga så djupt att de inte ser att du ler” hanterar de olika situationer i maktens närhet, vilket kan innebära att även kvinnor i burkor kan vara frihetskämpar. När jag igår avböjde att delta i debatten på temat S D handlade det inte om att jag ser andras nappatag med dem som onödiga eller kontraproduktiva, utan att det gäller att spela på flera strängar.

Mest av allt ogillar jag politiker som tassar runt och inte vågar se sambandet mellan ökande fördomar och många svenskars negativa attityder till bildning och lärande. Med hjälp av studenter vid några universitet och högskolor skapade Norrtälje kommun en Integrationsbarometer för en del år sedan. Om jag minns rätt vågade ingen politiker dra några slutsatser och göra några förebyggande insatser. När det ansvariga kommunalrådet inte kunde gömma sig bakom något tjänstemannaförslag, las rapporten till handlingarna. Det enda påtagliga beviset på att främlingsrädslan ändå kom upp till diskussion är Regler för politiska partiers besök i kommunala skolor. Det vore intressant med en sakkunnig analys av detta dokument.